själen att prata. Konstigt för resten, för jag trodde den sta’n var så
stor, att man inte kunde hitta någonting där.
— De hade kanske stämt möte, förmodade friherrinnan oskyldigt.
— Våran Gunvor och en — karl! Mamsell Beat-Sofi glömde i detta
ögonblick all skyldig vördnad. Nej, tack vackert! Hon va’ där mol
ensam i flera månader, det vet jag. Och nog va’ halfva tiden af
sorgåret gången, innan han våga’ sig fram. Di förlofva’ sig
nyårsdagen, skref hon. Ja, jag har brefvet, och friherrinnan kan visst
få läsa det, för jag tror inte att gullängeln, som jag alltid kallar
henne, har något emot den saken.
— Å, nej, lilla Gunvor och min Märta ha varit mycket intima, inföll
friherrinnan, som tyckte, att brefvet skulle vara ett riktigt fynd och
knappt kunde styra sin nyfikenhet.
Så förevisade mamsell Beat-Sofi stolt sin skatt. Hon var icke litet
stor på att hon varit den första som fått veta hemligheten och
kunnat bevara den så väl. Nu behöfdes det ju inte längre.
— Friherrinnan kanske undrar på det där, som står öfver, sade hon
smått förlägen, men jag brukade spå vår Gunvor ibland, när hon var
ung flicka, se’n har det aldrig händt.
Friherrinnan log huldt, tog brefvet och läste:
Rom d. 13 jan.
Min kära, gamla Sibylla!
Minns du din spådom om »den rätte». Nu har han kommit. På årets
sista kväll stod han helt plötsligt framför mig, och efter en lång,
mörk tid blef det plötsligt strålande ljust. Ser du, Beat-Sofi, jag visste
genast, att han var »den rätte».
Vi hade träffats förr en gång, men då måste våra vägar skiljas. Nu
är jag fri, och på nyårsdagen, till tecken att jag vill börja ett nytt
lyckligt år, lät jag honom sätta förlofningsringen på mitt finger. Så
blef jag Eric Gyldenlos fästmö. Du ensam, min trofasta, rara Beat-
Sofi, skall få veta det. I slutet af maj gifta vi oss, men ända till första
lysningsdagen skall vår lycka förbli en hemlighet. Jag kan knappt
styra pennan, så glad är jag; det är som all sorg och strid försvunnit
ur världen; den rymmer endast jublande fröjd. Jag går omkring här i
min lilla våning och sjunger min älskades namn in i hvarje föremål,