Man in the Universe Some Continuities in Indian Thought W. Norman Brown

Man in the Universe Some Continuities in Indian Thought W. Norman Brown
Man in the Universe Some Continuities in Indian Thought W. Norman Brown
Man in the Universe Some Continuities in Indian Thought W. Norman Brown

1. Read Anytime Anywhere Easy Ebook Downloads at ebookmeta.com
Man in the Universe Some Continuities in Indian
Thought W. Norman Brown
https://ebookmeta.com/product/man-in-the-universe-some-
continuities-in-indian-thought-w-norman-brown/
OR CLICK HERE
DOWLOAD EBOOK
Visit and Get More Ebook Downloads Instantly at https://ebookmeta.com

3. Man in the Universe
SOME CONTINUITIES
IN INDIAN THOUGHT

5. MAN
IN THE
UNIVERSE
Some Continuities in Indian Thought
W. NORMAN BROWN
UNIVERSITY OF CALIFORNIA PRESS
Berkeley, Los Angeles and London
1970

6. University of California Press
Berkeley and Los Angeles, California
University of California Press
London, England
© 1966 by The Regents of the University of California
International Standard Book Number 0-520-00185-0 (clothbound edition)
0-5S0-01749-8 (paperbound edition)
Library of Congress Catalog Card Number 66-11648
Second printing
First paperbound printing
Printed in the United States of America

7. The Rabindranath Tagore
Memorial
Lectureship
was established in 1961, the centenary of the Nobel
Prize-winning poet of India, to honor the life and work
of a man whose contributions to
arts and letters were of
universal significance, although expressed in terms re-
flecting his own culture. The annual lectures are de-
voted to major themes relating to Indian civilization.
The Lectureship is administered by a committee of
the Association for Asian Studies, and is composed of
members drawn from the sponsoring universities: Co-
lumbia University, Harvard University, University of
California, Berkeley, University of Chicago, University
of Michigan, University of Pennsylvania, and Univer-
sity of Wisconsin. Richard L. Park of the University of
Pittsburgh is secretary of the committee.
1964-1965
PATRONS
Mr. and Mrs. Harvey Breit
The Association for Asian Studies, Inc.
The University of Michigan, Committee
on South and Southeast Asian Studies
Host University: The University of Michigan
Chairman: O. L. Chavarria-Aguilar

9. Preface
The fourth series of the Rabindranath Tagore Memo-
rial Lectures was presented by Professor W. Norman
Brown of the University of Pennsylvania during March,
1965, on the campus of The University of Michigan.
The theme of the Lectures constituted an appropriate
tribute to the wise and humane man in whose honor the
Lectureship was established. Publication of Professor
Brown's Lectures makes available to a wider audience
profound and original contributions to the study of In-
dian religion and philosophy that were enthusiastically
received by those fortunate enough to hear them in
Ann Arbor.
W. Norman Brown occupies a unique position in In-
dian studies
both in this country and abroad. He is a
scholar of international
stature. His devotion to Sanskrit
and to Indology, in the broadest sense, is of somewhat
more than half a century's standing. His interests are
catholic and wide-ranging, and his many contributions
to the field give ample evidence of his disciplined
scholarship.
He is as concerned with India's present as
he is with her remote past. This dual concern has borne
fruit in the establishment of the
American Institute of
Indian Studies (Philadelphia and Poona) for which
Professor Brown, its first President, has been largely re-

10. viii Preface
sponsible. Indian studies in the United States today—
from Vedic religion to contemporary social problems,
from Indie philology to Carnatic music—are vigorous
and prospering, largely because of the attention, the vi-
sion, and the tenacity of W. Norman Brown. As teacher
and scholar, as administrator and inspirer, he has
touched the lives of a great many of us.
Professor Brown has been the recipient of many hon-
ors. He is past President of both the American Oriental
Society and of the Association for Asian Studies; he has
been elected President of the XXVIIth International
Congress of Orientalists, to which The University of
Michigan will be privileged to be host in August, 1967.
He has been awarded honorary degrees by the Univer-
sity of Madras in 1957, the University of Pennsylvania
in 1963, and The University of Michigan in 1965. In
1961 the Sanskrit College of Calcutta conferred upon
him the title of Jñána Ratnákara ("Ocean of Learn-
ing").
The subject of the 1964-1965 Tagore Memorial Lec-
tures centers on the challenging, continually fascinating
question of man's relation to his fellow man and to his
universe, and on one people's answer to these persisting
questions. By way of introduction, and at the author's
own suggestion, the Lectures are preceded by "The
Content of Cultural Continuity in India," Professor
Brown's Presidential Address to the thirteenth annual
meeting of the Association for Asian Studies in Chicago,
May 28, 1961.
For Professor Brown's lectures, a debt of gratitude is
acknowledged to the Committee for the Rabindranath
Tagore Memorial Lectureship and to its Secretary,
Dean Richard L. Park of the University of Pittsburgh;
to the Association for Asian Studies, Inc., and to Mr.
and Mrs. Harvey Breit of New York.
For indispensable and unstinting aid in connection

11. Preface
ix
with local arrangements for the fourth series of lectures,
I am grateful to Professor L. A. Peter Gosling, Director
of the Center for South and Southeast Asian Studies,
The University of Michigan; to Mrs. Victoria Harper
of the Association for Asian Studies; and to President
Harlan H. Hatcher and the then Vice-President
Roger W. Heyns, who so graciously extended the
hos-
pitality of The University of Michigan to Professor and
Mrs. Brown.
Not the least debt is due the Lecturer himself, whose
sisya,
for an all-too-brief three years, I was—and indeed
still am.
O. L. CHAVARRIA-AGUILAR
The University of Michigan

12. ABBREVIATIONS FOR WORKS FREQUENTLY QUOTED
AV Atharva Veda
BAU Brhadâranyaka Upanishad
BG Bhagavad Gita
CU Chândogya Upanishad
ïéà ïiâ Upanishad
Kena Kena Upanishad
KU Katha Upanishad
Mai tri Maitri Upanishad
Mând Mândukya Upanishad
Mund Mundaka Upanishad
RV Rig Veda
S vet SvetàSvatara Upanishad
Tait Taittiriya Upanishad

13. Contents
Introduction: The Content of Cultural 1
Continuity in India
1. The Search for the Real 16
2. The Unity of Life 43
3. Time Is a Noose 68
4. The Conquerors 88
Notes 109
Pronunciation of Sanskrit Names and Words 1 is

15. INTRODUCTION
The Content of Cultural
Continuity
in India
One of the problems recurring in the Buddhist Pali
Texts is the question of what it is that transmigrates.
Buddhism accepts as axiomatic the
doctrine of rebirth,
a
process of "renewal of becomings" until the attain-
ment of complete knowledge, whereupon the process
terminates. At the same time, the Pali texts are com-
mitted to the doctrine that there is no soul. The two
doctrines, held simultaneously, presented a difficulty of
which the Buddhist monks were well aware. If there is
no soul, no
Ego, no self, and yet rebirth is a fact, what is
reborn?
Of the many passages bearing upon the parts of this
problem, one of the best known is that in which the
Venerable Nagasena expounds the No-Soul doctrine to
King Milinda. Nagasena had remarked to the king that,
though he was called Nagasena, this was merely a con-
venient designation, an appellation, and any other des-
ignation would have done as well. There was no essen-
tial Nagasena, no Ego Nagasena.
This was more than the king could understand. "If
there is no Ego," he objected, "who furnishes you monks
The Presidential address delivered at the thirteenth annual
meeting of the Association for Asian Studies in Chicago on March
28, 1961. Reprinted from
the Journal of Asian Studies, XX (Au-
gust, 1961), 427-434.

16. 2 Introduction
with robes, medicine, and your other needs, who uses
these things? Who observes the precepts, who under-
takes meditation, who does evil? Without an Ego there
can be no merit, no demerit; good and evil
deeds can
have no fruit. There can be no teacher. When you tell
me that your fellow monks address you as Nagasena,
what is this Nagasena? Is the hair of your head Naga-
sena?" "No, your majesty!" "The hair of your body?"
"Nol" "The nails, skin, teeth?" and he catalogued some
thirty parts of the body. "Is
it form, sensation, percep-
tion, the predispositions, consciousness, or all of them
together, or something besides them?"
Always the an-
swer was "No." Then the king said to Nagasena, "You
are telling me a lie. There
is no Nagasena."
In reply to the king, Nagasena resorted to a parable,
using as its subject the chariot in which the king said he
came to Nagasena's presence. "What is this chariot?"
asked Nagasena. "Is it the pole, or the axle, or the
wheels, or the chariot-body, or the banner-staff, or the
yoke, or the reins, or the goad, or all of them together?"
Each time the king answered, "No." "Then," said Na-
gasena, "king though you are, you are lying to me.
There is no chariot!" Thus refuted, the king denied
that he had lied, and then conceded that the word "char-
iot" was only a term, an appellation, a convenient desig-
nation, a name for all the parts mentioned. "Similarly,"
pointed out Nagasena, "must you understand the word
'Nagasena.' It is but an appellation, a convenient desig-
nation. But in the absolute sense there is no Nagasena
to be found here." 1
Later, in the same text, King Milinda asked Nagasena
the question which naturally followed: "If there is no
Ego, what is it that is born in the next existence?"
"Your majesty," replied Nagasena, "it is name and
form that is born in the next existence." By "name and

17. Introduction 3
form" (namarupa) the Pali means "individuality."
Yet the individuality in the next existence, Nagasena
went on to explain, is not the same individuality as that
in this existence; "But with the individuality of this ex-
istence, your majesty, one does a deed—it may be good
or it may be wicked—and by reason of this deed another
individuality is born into the next existence."
"Reverend sir," asked the king, "if it is not the same
individuality that is born into the next existence, is not
one freed from one's evil deeds?"
"If one were not born into another existence," an-
swered Nagasena, "one would be freed from one's evil
deeds; but, your majesty, inasmuch as one is born into
another existence, therefore is one not freed from one's
evil deeds."
Still puzzled, King Milinda asked for an illustration,
and Nagasena gave him several, including the follow-
ing:
"Your majesty, it is as if a man were to buy from a
cowherd a pot of milk, and were to leave it with the
cowherd, and go off, thinking he would come the next
day and take it. And on the next day it were to turn into
sour cream; and the man were to come back, and say,
'Give me the pot of milk.' And the other were to show
him the sour cream; and the first man were to say, 'I did
not buy sour cream from you. Give me the pot of milk.'
And the cowherd were to say, 'While you were gone,
your milk turned into sour cream;' and they, quarrel-
ling, were to come to you. Whose cause, your majesty,
would you sustain?"
"That of the cowherd, reverend sir."
"And why?"
"Because, in spite of what the man might say, the one
sprang from the other."
"In exactly the same way, your majesty, although the
individuality which is born into the next existence is

18. 4 Introduction
different from the individuality which is to end at
death, nevertheless, it is sprung from it. Therefore is
one not freed from one's evil deeds?" 2
In other passages the simile of milk is extended to in-
clude the successive transformations into sour cream,
butter, or ghee. The texts illustrate the point that there
is continuity and causal connection, though not identity,
of individuality.
And now arises a third question: what causes individ-
uality to be reborn? In the Buddhist doctrine of the
Chain of Dependent Origination, individuality is said
to depend upon consciousness (Pali, vinnana; Sanskrit,
vijnana), and the Buddha is represented as saying in
the Mahanidanasutta of the DIgha Nikaya, "Were con-
sciousness not to descend in the maternal womb, name
and form, that is individuality, would not consolidate in
the maternal womb." And he goes on to say that were
consciousness to be severed from a child, name and form
would not attain growth, increase, and development.
"Accordingly," says he, "we have in consciousness the
occasion, the origin, and the dependence of individual-
ity. . . . Verily this individuality coupled with con-
sciousness is all there is to be born, or to grow old, or to
die, or to leave one existence, or to
spring up in an-
other. It is all that is meant by any affirmation, predica-
tion, or declaration we may make concerning anybody.
It constitutes knowledge's field of action. And it is all
that is reborn to appear in its present shape."3 In short,
we can see that consciousness is the only invariable, the
one unalterable element, in the Pali Buddhist doctrine
of rebirth.
I have used this bit of Buddhist doctrinal exposition
because it presents a figurative analogy to the history of
civilized man in India. Since the third millennium B.C.

19. Introduction 5
India has had a highly developed civilization, and we
can see that this has had a continuity through successive
periods with many variations from then to the present.
The variation has often been great, so that today's phe-
nomenon looks little like its antecedent, though caused
by it, two or three or four thousand years ago, while
there are also many differentiations in separate locali-
ties. Yet there must be something which in each succes-
sive periodic reincarnation of the civilization has caused
the new existence of the civilization, something which
in terms of the Buddhist doctrinal analogy corresponds
to consciousness. To identify that something,
assuming
that it really is present, is the problem which I suggest
deserves our attention. Its identification would contrib-
ute to our understanding of the process of Indian civili-
zation, its past and its present, and give some hint, how-
ever slight or vague, of its future. The problem is essen-
tially akin to that which Robert Redfield investigated in
terms
of the Great Tradition and the Little Tradition,
or M. N. Srinivas treated under the heading of Sanskrit-
ization, or Milton Singer has recently been exploring as
the relation between Text and Context. I hasten to say
that I do not claim to have identified the vitalizing ele-
ment, but I do wish to make a few remarks on the prob-
lem and shall be satisfied if I can help to define it more
fully, even though I cannot achieve its solution.
The basic material for studying this problem is the
mass of data available to us concerning the nature and
development of civilization in India, the totality of
items which reappear in altered form in the sequence of
periods. Scholars have been assembling, synthesizing,
and analyzing such material since the time of Christian
Lassen, who published the first edition of his Indische
Alterthumskunde in 1847. Other treatments have been
L. D. Barnett's Antiquities of India in 1914, A. A. Mac-
donell's India's Past in 1927, L. Renou and J. Filliozat's

20. 6 Introduction
L'lnde Classique in 1947/1953- The most recent is
A. L. Basham's The Wonder that Was India, which ap-
peared in 1954. Such works easily establish the wide
range of fields in which the continuity exists,
the many
aspects of life in which it is found.
These works and the specific researches on which they
are based show us as well the great length of the conti-
nuity. There are, for example, certain items which ap-
pear throughout the entire 4.500 years of Indian civi-
lization from the period of the Harappa culture in
Western India in the third millennium B.C. to the pres-
ent. Phallic worship is one of them; the use of the swas-
tika symbol is another. A stylistic tradition in sculpture
is still another, as Stella Kramrisch has pointed out.
Though we have no interpretable
data for ascertaining
religious dogmas in the Harappa period, we see items
in that culture which seem to indicate beliefs or prac-
tices similar to some now current. The pipal tree ap-
pears to have been honored or valued by the Harappa
people; it is sacred today. The Harappans depicted
on
their seal-amulets the bull and the tiger, both of which
have religious connotations today. They portray a wide
variety of hybrid animals; similar animal hybridization
continues in Hindu religious art. They presumably
honored, perhaps worshipped, a three-faced anthropo-
morphic being whom they show seated in a yoga posture
and surrounded by animals, recalling the god Shiva's
aspect as the meditative ascetic deity and another of his
aspects as Paáupati, "Lord of Animals." Unfortunately,
we know nothing of the Harappa
people's social struc-
ture and political organization,
nor their language, nor
their thought, and this, too, in spite of the fact that they
left a script.
At a later period, when the Aryans had arrived in In-
dia and were producing the Vedic collections, in the
second half of the second millennium B.C., roughly be-

21. Introduction 7
tween 1500 and 1000, we see other cultural items that
have had a series of metamorphoses in the interval
down to the present. The high value set upon the cow
is one, which by the beginning of the Christian era had
led to the doctrine of the cow's sanctity or inviolability.
The joint family system seems to have existed in the
time of the Rig Veda; it is still the typical Hindu pat-
tern. A special view of truth appears in the Rig Veda
also,
where it is invested with a kind of magic power
that should probably be considered the starting point of
many later conceptions of the power of truth, down to
Gandhi's mystical theory about satyagraha. The re-
corded history of speculative thought in India begins in
the Rig Veda. Its start seems to have been the myth of
the god Indra who slays the demon Vrtra, releases the
cosmic waters which were pregnant with the sun, and
thus sets the stage for creation of the cosmos and the es-
tablishment of order in it. Out of this cosmological myth
philosophy seems to have grown, with its subsequent
manifold developments. The language of the Rig Veda,
which is the earliest form of Sanskrit, served, as it de-
veloped into Classical Sanskrit, Pali, and the Prakrits, as
the dominant vehicle of thought and culture in India
until English superseded it in the nineteenth century,
along with the body of western thought which it intro-
duced. Even so Sanskrit is still remarkably alive and sig-
nificant to Hindus.
A half a millennium after the Vedic period, Jainism
and Buddhism put organized ascetism on a widely re-
spected popular basis, where it still stands. These two
faiths also promoted Ahinsa (ahimsa), "noninjury of
living creatures," which remains to the present the most
important ethical principle of Hinduism. They also ac-
cepted the joint doctrine of karma and rebirth, retribu-
tion for one's deeds in future existences, a doctrine
already appearing in late Vedic thought, and popular-

22. 8 Introduction
ized it until it was accepted as an axiom, and it continues
to be so accepted in modern Hindu India.
At about the beginning of the Christian era, the so-
cial institution of caste, the rationalization of which was
foreshadowed in Vedic literature as early as in the
Purusa-sukta
of the Rig Veda (10.90), had been devel-
oped and was firmly established. With two millennia
of development it is still the basic feature of Hindu so-
cial structure.
It
would be possible to compile a catalogue of many
hundreds of cultural items appearing in ancient Indian
civilization which are then reborn or at least reappear in
constantly changing fashion in succeeding periods dur-
ing centuries, even millennia. Such a catalogue doubt-
less would not answer the question of what has given In-
dian civilization its special character and vitality, the
element corresponding to the "consciousness" of Bud-
dhist thought, without which new existences would not
come into being, existences which, though new, are yet
dependent upon preceding existences. Nor is that ele-
ment likely to be identified even if we could classify the
details of Indian civilization into categories by ethnic
source, that is determine which were developed by Indo-
Aryans, or by Dravidians, or by some other
ethnic group,
hoping in this way to identify a given people as the au-
thor of characteristic Indian civilization.
When I have asked Indians their thoughts on the
question of a vitalizing element in Indian civilization, I
have always had the answer that such an element cer-
tainly exists, but I have found difference of opinion as
to what that element is. As simple an answer as I have
ever received is that it is a special feeling for the sanctity
of water. Such a feeling can be deduced from the elabo-
rate bathing and drainage systems of town planning and
architecture in the Harappa culture, the reverence for
the Cosmic Waters in the Rig Veda, the use of cere-

23. Introduction
9
monial ablution in Hinduism, the veneration of streams
and springs, and other lesser religious practices or ta-
boos associated with water.
Oftener than any other the answer is that the deter-
mining element is
the Indian concern with religio-
philosophical investigation and its application to life.
This is the search for metaphysical truth, the nature of
the cosmos, of god, of the human soul, and of the Abso-
lute and man's relation to it. The answer is in line with
the common Indian view today that India throughout
its history, down to and including the present, has been
engrossed in the quest
for the spiritual—in contrast
with the West, which is considered to be preoccupied
with "materialism." Aside from this bit of cultural chau-
vinism there is support for the general idea of India's
especially intensive interest in religio-philosophic activ-
ity
in the long history of speculative thought and reli-
gious teaching, so voluminously recorded in Indian
literature from its beginnings in the Rig Veda, its blos-
soming in the Upanishads and in the Jain and Buddhist
scriptures, and its wide ramification and varying devel-
opment thereafter until our own day, witness Gandhi
and Vinoba Bhave as contemporary illustrations; others
could be named.
Some Indians, on being pressed further, have reduced
their stress on this facet of Indian civilization and in-
stead have placed it on the prevalence of tolerance, and
pointed to the wide, often contradictory, yet tolerated,
variation in Hinduism of intellectual dogma, and the
accompanying latitudinarianism in views of
human be-
havior. All these variations are accorded status in ortho-
dox Hinduism.
This latter answer, or at least such a type of answer,
seems to me to advance our investigation, but not to
satisfy it. It carries us beyond material productions in
the arts, literature, and sciences; beyond skills, customs,

24. io Introduction
political institutions, social institutions, social change
and development, varying norms, and thought forms;
into the field of values and attitudes; and thus to the
basis of behavior patterns.
Possibly we can take another step forward by looking
at one of the values of Hinduism more closely. I am
thinking of duty, and the unusual stress put upon cor-
rect action. Again, we can say nothing about this in the
Harappa culture, but we can see it in the Rig Veda and
still more markedly in the ritual worship described in
the Yajur Veda and the Brahmanas. In this ritual every
detail must be perfect, and the priests are a highly
trained fraternity with specialized duties painstakingly
learned and performed with the finest exactitude.
The
doctrine of rebirth and karma, the most characteristic of
all Indian religious teachings, employs this notion to its
fullest. Every person's slightest action is a determinant
of his future state, and the literature in thousands of
passages points out in minute detail the correspondence
between deed and result. In caste practice, behavior is
the primary consideration; it must always accord with
prescription, not only with respect to important matters
such as marriage selection and birth and death cere-
monies, but also with respect to such small ones as eat-
ing, speaking to or approaching others, or even the style
of tonsure. Behavior far outweighs dogma in Hinduism,
which may vary widely even for members of the same
caste without objection from one's fellows. But not so
with actionl Infringement there results in penalty,
which may extend to expulsion from the caste, social
death.
Correct or right behavior is viewed as a personal re-
sponsibility or duty with a most significant meaning to
Hindus, Buddhists, and Jains. Particular application of
the idea of duty appears as early as in the Rig Veda.
There it starts with the notion that our cosmos contains

25. Introduction
two opposing forces: that of ordered operation, prog-
ress, and harmonious cooperation of the parts; and that
of disorder, chaos, destruction. The universe in which
we live is held to operate under a code or set of princi-
ples to keep it going, and this code, this body of cosmic
truth or order, has the naii»e satya or rta. But disorder,
anti-order, known as anrta, is ever beating at our uni-
verse, tending to disrupt or destroy it. To keep our uni-
verse operating smoothly, every being in it has a func-
tion. Gods have their specific functions; human beings
have their functions. No two gods have the same func-
tion, and human beings' functions also differ. Each god
and each human must assiduously devote himself to his
function. If he fails in performing it, to that extent the
operation of the universe is impaired. The word for this
individual function is vrata (RV 9.112), and so impor-
tant is the concept that in post-Vedic times the word
comes to mean a solemn, religious vow, to be under-
taken with great seriousness and observed with unflag-
ging zeal.
Human duty is differentiated in the Rig Veda for the
four great classes of society: the Brahman (brahmana)
or priest; the Rajanya or Kshatriya (ksatriya), the tem-
poral ruler or warrior; the Vaishya (vaisya) or com-
moner, peasant and artisan; and the Shudra (sudra)
or slave. The Brahmana celebrates the ritual, first per-
formed at the time of creation by the gods, and this rit-
ual gives the gods the help they need to counteract the
destructive force of evil. The Ksatriya patronizes the
sacrifice and protects it from harm. The Vaiiya pro-
duces the economic means needed by the ruler and the
Brahmana. The Sudra does menial service for the oth-
ers in their activities. In RV 10.90, creation is described
figuratively as the primordial sacrifice by the gods of a
being called Purusha (purusa), "male," a symbolic rep-
resentation of all the materials needed to produce the

26. 12 Introduction
universe. As he is dismembered, the parts of his body
become the parts of the universe. There it is said that
"the Brahamana was Purusa's mouth, the Rajanya was
made into his arms; as for his thighs, that was what the
Vaiiya became; from his feet
the Sudra was born." The
symbolism is obvious.
After the caste system with its practice of endogamy
and its ideas of pollution emerged by the beginning
of
the Christian era or earlier, it was artificially encased
by orthodox Hindu priestly thought into the four-class
system of Vedic society. Manu, author of the great and
well-known legal text, ascribes the multiplicity of castes
to mixture of the four original social groups, an evil
practice in his opinion. Nevertheless, Hinduism even-
tually applied to the whole caste system the rationaliz-
ing theory that each caste has a specific function in the
universe which it is duty bound to perform. Each indi-
vidual member of a caste has as his personal duty that
of fulfilling the function of his
caste; if he avoids it, he
commits sin.
Though this kind of rationalization is both bad an-
thropology and bad history, not to speak of dubious
metaphysics, it has nevertheless had deep influence and
led to important consequences, especially when it be-
came associated with the doctrine of karma and re-
birth. First, as we have already noticed, reward for do-
ing one's duty or punishment for failure to do it were
held to be experienced in rebirth and to determine the
conditions of rebirth. Second, one's present caste status
was considered to be the consequence of deeds done in
previous existences. Birth in a high caste was a reward,
birth in a low caste a punishment. Furthermore, the in-
tellectual and spiritual, sometimes even the moral, en-
dowments of a person at birth were regarded as a
concomitant of his caste status. Hence a low caste person
was expected to have a less sophisticated view of god,

27. Introduction 13
society, life, and morality than a high caste person. That
was part of his general lowly estate. He must therefore
not
be expected to comprehend what the high caste per-
son was equipped to comprehend. So, too, standards of
behavior were viewed as different. Normal conduct for
a
low caste man might be sin for a Brahman. All this
was understood to be in accord with cosmic law. It con-
stituted an acceptance of relativity concerning human
capacity and human behavior that is the basis of the
Hindu tolerance mentioned above. There was no such
thing as a single universal standard of duty. Not all peo-
ple were or could rationally be expected to compre-
hend the same ideas or to live by the same codes. Each
caste could quite legitimately frame its own rules for
fulfilling its caste function—within limits, of course—
so long as the observance of them did not interfere with
another caste in the fulfilling of its function and the ob-
servance of its rules. This was the adjustment that made
it possible for contradictory doctrines and conflicting
codes to dwell side by side in peaceful coexistence. Di-
vergency of duty was expected, accepted, and legiti-
mized on what might seem to others to be a scale of
astounding amplitude.
Other large or basic values of Indian civilization
might be cited for examination, such as truth and
Ahinsa, which have already been mentioned, or the at-
titude toward law as something not made by man, not
even by the king—the Brhadáranyaka Upanishad
(1.4.14) says law is "king over the king"—not invented
by kings or
by the gods or even by God, but existing be-
fore and independently of them all. Should we think that
any such value or a whole set of values has constituted the
feature giving Indian civilization its vitality throughout
history? I repeat that I should not want to make a posi-
tive asseveration that it has, but I think the possibility
may at least be worthy of consideration, and, in that

28. 14 Introduction
case, the identification, description, and application of
these values deserve deep study.
In viewing Indian civilization I am reminded of the
banyan tree, a fig tree, in Sanskrit called nyagrodha, a
word which means "the down-grower." Though this
tree begins life with a single trunk rising from a minute
seed, its wide-spreading branches send down air roots,
some of which themselves reach the ground, penetrate
it, and become secondary
trunks, occasionally to rival in
size the first trunk. Thus the tree may come to shade an
acre or more of ground. One can imagine a banyan tree
of such age and such coverage that it may have a number
of secondary trunks capable of being confused at first
glance with the primary trunk. Such, it seems to me, has
been the history of Indian civilization. It arose from
roots in the subsurface culture of India, the material of
Redfield's Little Tradition or Singer's Contextual. It
grew up and spread out into the Great Tradition and
the Textual. As it grew it sent out branches, and these
sent down air roots, some of which returned into the
soil and so became the means of communication be-
tween subsurface roots and above-ground branches. This
was always a two-way communication, though a selec-
tive one with respect to the items communicated, imple-
menting a constant process of mutual feed and feedback,
of reciprocal
input and output.
But the animating principle of the Nyagrodha is not
easy to discern. There is a passage in the Chandogya
Upanishad (6.12) touching on that point. The setting
is that of Svetaketu Aruneya being instructed by his fa-
ther Uddalaka, after Svetaketu has come back from his
twelve-year course of study, conceited and proud, think-
ing that he had mastered all knowledge. Uddalaka sets
out to teach him something he has not learned, namely,
how to know the one thing that gives knowledge of all
other things. This is, it happens, the atman (Soul),

29. Introduction 15
which permeates all beings, is uniform, invariable, and
indestructible. He teaches partly by parable, and one of
the parables concerns the Nyagrodha fig tree, the ban-
yan. Uddálaka speaks to his son:
"Bring hither a fig from there." "Here it is, sir."
"Split it." "It is split, sir." "What do you see there?"
"These rather fine seeds, sir." "Please split one of
these." "It is split, sir." "What do you see there?"
"Nothing at all, sir." Then Uddálaka said to him, "Ver-
ily, my dear, the finest essence which you do not per-
ceive—verily, my dear, from that finest essence this
great nyagrodha tree thus arises." And he concludes by
saying that that essence is the essence of the whole
world, of Svetaketu himself; that it is Svetaketu.
Perhaps any efforts of ours to find the seed that has
been the vitalizing essence of Indian civilization, its
principle of consciousness, to use the Buddhist doctrinal
analogy, may be as futile as Svetaketu's effort to see the
essence of the banyan tree. Such a failure might still not
convince an inquirer that a vitalizing element was not
there, nor prevent the curious from seeking for it. Sve-
taketu, of course, had only his eyes with which to look.

30. 1.
The Search for the Real
In one of the early Upanishads (BAU 1.3.28) the patron
of a sacrifice is admonished to mutter the following
prayer:
From the Unreal
lead me to the Real I
From Darkness lead me to Lightl
From Death lead me to Immortality!
The text then goes on to explain that the Unreal, Dark-
ness, and Death are all the same, and the Real, Light,
and Immortality are also the same. The whole prayer
then, the text says, means, "Lead me from Death to
Immortality!"
The words used in this prayer at once echo early
Rigvedic man's deepest fears and hopes, use the termi-
nology of India's earliest recorded metaphysical specu-
lations, and forecast the goal in later times of her most
devoted seekers of knowledge and salvation. They voice
the ideal
today of those thinkers following the ancient
tradition who seek to penetrate the cosmic mystery and
search for a way out for man from his predicament be-
fore it.
Yet the meaning of the terms Unreal (asat) and Real
(sat), Darkness (tamas) and Light (jyoti), Death

31. The Search for the Real 17
(mrtyu) and Immortality (amrta), and specific signifi-
cance of these concepts, has not remained constant. Only
the desire to identify and know the Real has continued
unaltered, a consistent value in India's intellectual his-
tory. The aim has been a homogeneous, continuous
white warp on which has been woven a varicolored,
many-patterned, ever-changing, always new sequence of
metaphysical speculation and has given the parts a rela-
tionship to one another. The purpose of this lecture is
to describe the sequence of some thousand years of the
pattern woven on that underlying warp. We may start
with the earliest recorded theorizing, a half a millen-
nium or so before the time of the Upanishadic text in
which the prayer appears.
In India's oldest book, the Rig Veda, generally
thought to have been finally compiled by 1000 B.C.,
there seems to be an accepted and unargued view of
the constitution of our universe. Let me describe it
briefly: 1 Rigvedic man considered the universe to con-
sist of two parts, placed one above the other. The upper
part, a hemisphere, was that in which men and the gods
live, and it consisted of the earth's broad surface, the
vault of the sky above-it, and the atmosphere between
the two. This upper part of the universe he called the
Sat, which means, "the Existent, the Real." The lower
part, reached from the earth by a great chasm, was a
place of horror, inhabited by demons. This he called the
Asat, which means "the Anti-Sat, the Nonexistent, the
Unreal." The creatures of the two parts were in a natu-
ral state of enmity with each other, and the two regions
themselves were antithetical. In the Sat were light,
warmth, moisture—requisites for life—and these and
all the phenomena of nature concerned with their ap-
pearance, operation, and use were subject to a body of
universal cosmic law or truth called the Rta. To make
the Sat function perfectly, that is, according to the Rta,

32. 18
The Search for the Real
man had a duty to perform, which was double in char-
acter. One part was to patronize the Vedic sacrifice,
make the proper ritual offerings to the gods. The other
part was to fulfill his personal function (vrata) in the
world. When he fulfilled this double duty, he was an ob-
server of the Rta (rtavan). The result for him, whether
man or god, was life, growth, prosperity.
In the Asat the essentials for life and growth were
lacking. There was no sun and no moisture. There were
instead cold, darkness, drought, and the place was with-
out the Rta
(anrta), that is, without cosmic truth and
law, being a fearful chaos. Decay and death marked it.
The creatures of the Asat, who were demons, would
emerge into the Sat by way of the chasm that connected
them, especially in the dark of the night, which for
Vedic man was a time of dread, as it still is to this day
for the more simple-minded folk in India who fear the
demons and spirits (bhut) then on the prowl. When
the demons of the Asat came up into the Sat, their pur-
pose was to catch and destroy unwary men. And when a
man died and was seeking his way up to the heaven of
the blessed at the top of the universe, pursuing the path
long ago
discovered by Yama, the first man, they hov-
ered beside it to wkylay him. He needed the protection
of Yama's two dogs that guard the path, and this he got
provided he had lived righteously, that is, according to
the Rta, had fulfilled his
personal duty, had patronized
the sacrifice, made the prescribed offerings, bestowed
generous fees upon the priests who officiated, and hon-
ored the gods. If he had not, he got no protection from
Yama's dogs, and the demons met no interference but
seized and destroyed him. The Asat and its inhabitants
constitute the Rigvedic conception nearest the Western
notion of Hell and the Devil or devils.
The prayer which I cited at the beginning of this ad-
dress appears in an Upanishad which must be at least

33. The Search for the Real 19
three or four centuries later than the final compilation
of the Rig Veda, while the Rig Veda itself was many
centuries in growth, how many centuries we cannot say
but presumably between two and five. The prayer, how-
ever, would have been appropriate at any time during
the Rigvedic period from the beginning on. "From the
Unreal (asat) lead me to the Real (sat)." The Unreal
and the Real, the asat and the sat, as we have just de-
scribed them, would have had a very concrete meaning
to Rigvedic man. Similarly, the words, "From Darkness
lead me to Light," had a definite concrete significance,
being a prayer to lead one from the darkness of the Asat
to the light of the Sat, and the words, "From Death
lead me to Immortality," would have been a prayer to
be saved from destruction by the demons of the Asat
and instead to reach the joyous immortality of Yama's
heaven at the top of the Sat.
But in spite of the fact that the prayer would have
been just as applicable in the earliest Rigvedic times as
in the Upanishadic period, five hundred to perhaps a
thousand years later, the conceptions of the Real and the
Unreal, the true and the false, were vastly different in
the Upanishad and the Rig Veda. Beliefs concerning the
cosmos and the nature of man had changed, and the
process of change had begun in the Rig Veda itself.
We can trace the successive steps in the development of
cosmogonic speculation, which in India as in Greece
was the beginning of philosophy, and this we should
now do. We shall then
be prepared to consider further
speculative developments in the Upanishads.
The first Indian ideas about the origin of the Sat
and the Asat, the hemispheres of Rigvedic man's uni-
verse, are embedded in the myth of the hero god Indra
and his mortal battle with Vrtra, the chief of the de-
mons. This is the most important myth of the Rig Veda,
the one most often recounted or alluded to, and it re-

34. 20 The Search for the Real
ceives the most attention in the Rigvedic sacrifice and
has the most influence in shaping its ritual. The myth
starts with conditions before creation. At that time there
was no Sat or Asat, no separation of the Real from the
Unreal. Nor was there the Rta, the body of cosmic law
or truth governing the Real, the Sat. Neither were there
men in existence. There were, however, beings called
Asura, living sentient entities possessed of will and great
power. These were of two sorts. One, the myth called
Aditya; the name means "being who is devoted to re-
lease, expansion, growth, development." The Adityas,
we might say, were liberals, progressives. The other was
called Danava; the name means "being who is devoted
to bondage or restraint or non-expansion, committed
to inertia." We might call a Danava a conservative, a
reactionary, one opposed to change or development.
The chief Danava was Vrtra, whose name means "cov-
ering, lid, enclosure." The chief of the Adityas was Va-
runa, whose name is of uncertain origin. The names of
the figures appearing in the myth, as far as we under-
stand them, show that those figures are personifica-
tions of abstractions.
With respect to the creation of an ordered universe,
the Adityas were positive, benevolent; hence they are
presented as beings standing for good. The Danavas
were negative toward creation and order, malevolent,
beings of evil. The Adityas and the Danavas were in a
state of war, which had reached a stalemate or was going
badly for the Adityas. But by some means the Adityas
succeeded in getting a champion born, the god Indra,
probably the son of Mother Earth and Father Sky. The
name Indra has defied any convincing etymology, but
he has various epithets which seem to indicate that he
personifies the physical power lying in nature, especially
that in the realm where he lives and operates, which is

35. The
Search for the Real 21
the atmosphere; his
might is most potently and dramati-
cally exhibited in the storm.
When the Adityas, immediately after Indra was born,
sought his aid, he first exacted a promise that he should
be the supreme king. Next he took three enormous
draughts of a powerful and mysterious drink called
soma, brought to him by some marvelous means, which
aroused his fighting fury, gave him overpowering
strength, and caused him to swell to enormous and ter-
rifying size so that he permanently drove apart Heaven
and Earth, which until then had been united, while he
himself now filled the intervening space. Then armed
with a mighty weapon called vajra, fashioned for him
by Tvashtri (tvastr), the artificer of the gods, and gen-
erally considered to be the lightning, he
engaged in bat-
tle with Vrtra. After a fierce fight he was finally victori-
ous, slaying Vrtra or, as the texts sometimes put it, burst-
ing his belly.
The Adityas' specific war aims then become apparent.
For when Indra slew Vrtra, there flowed out from con-
finement in the cave which he had been covering or out
of his burst belly the seven cosmic waters or rivers, and
these waters astonishingly were pregnant, and their sin-
gle joint embryo was the sun. Thus the light and heat of
the sun and the moisture of the
cosmic waters, which
were all needed to sustain life, were at hand, and crea-
tion and organization of the universe could take place.
The earth was spread out and stabilized. The sky was
pegged in place at the corners of the earth. The Rta
(cosmic truth or law) was proclaimed, and the various
Adityas were assigned their functions under it, with Va-
runa, their chief, given special charge over its enforce-
ment. The waters became the heavenly ocean, from
which they descend to the earth; the sun was set on its
course, and Indra was sole emperor (eka samrat) over

36. 22 The Search for the Real
all. In due time man came into existence on earth,
where he performs the sacrifice which gives nourish-
ment to the gods and supports the Rta. Evil, however,
was not extinguished. Though Vrtra had been slain,
the demons still had their place in the Asat,
where they
lived and bred, and the war between the demons and
the gods has continued ever since, with man
in the
middle. Man in general has been allied to the gods, as is
to his interest, but there have always been human mis-
fits, foolish creatures misguided enough to practice
witchcraft and sorcery in cooperation with the demons,
a misalliance and blunder that inevitably leads those
men to destruction.
This myth was doubtless viewed literally by the gen-
erality of Rigvedic men, but the intellectually more
sophisticated must have taken it as an allegory. The
etymological meanings of the names Aditya, Danava,
Vrtra, would seem to indicate as much. As an allegory,
the myth would have
dealt with the opposition between
the impersonal forces of conservatism, inertia, stagna-
tion on the one side and on the other those of liberal-
ism, progress, change, evolution, with the latter tri-
umphing through the dynamism inherent in nature.
This last produced stability in the universe by a multi-
tude of accommodations between physical forces, con-
stituting the code of natural law known as the Rta. But
the tendency toward inertia is ever present in our world,
and man must constantly and positively nurture prog-
ress. Each day the battle must be renewed, for this is the
price of a harmoniously operating cosmic machine.
The process of supplanting the Indra-Vrtra myth as
a theory of creation had started before the compilation
of the Rig Veda was complete. There were theistically
inclined hymn composers who seem to have considered
Indra too anthropomorphic a creator to be acceptable.

37. The Search for the Real 23
There were ritualists who were increasingly insisting
that creation was a product of a properly performed
sacrifice. And there were early metaphysicians who were
evolving new mechanistic theories of creation.
Direct skepticism about Indra is shown in various pas-
sages, for example (RV 8.100.3): "Bring lovely praise
to Indra, vying with one another, truthful praise, if he
himself be true—even though one or the other says, In-
dra is notl Who ever saw him? Who is he that we should
praise him?" An explicit repudiation of Indra appears
in a theistically motivated hymn dedicated to the god
Ka, whose name is merely the interrogative pronoun
"Who." In stanza after stanza the hymn mentions some
great deed or some exalted distinction, and then asks
who the god is to whom we should offer oblation for
having performed that deed or won that distinction.
These deeds and distinctions, it happens, are ones that
are elsewhere regularly ascribed to Indra: the making
firm of earth and sky; rulership over the gods; the be-
stowing of victory upon one of two rival armies; the re-
lease of the waters; the inauguration of the sacrifice; the
status of sole, that is, supreme god. In the final stanza
the god to be worshipped for all these accomplishments
and attainments is named. But though we and the ordi-
nary Rigvedic man would expect the name to be that of
Indra, it is not, and was presumably meant to come as a
surprise. For the name of the god is Prajapati, which
means "Lord of Creatures," and he is an obvious hieratic
invention, a designation of an unknown quantity like
the * which is the answer to an algebraic equation. The
figure of Prajapati, once it was invented in Rigvedic
times, continues long afterwards and even attains a ten-
uous jejune kind of anthropomorphism, but it never ac-
quires much personality, standing in marked contrast to
the blustering, roaring, joma-drinking, bolt-wielding,

38. 84 The Search for the Real
battle-loving, joyously dancing, triumph-celebrating,
impetuously generous Indra, whom he has here super-
seded.
Another theistic figure hypothesized in place of In-
dra is ViSvakarman. The name means "Maker of All,"
and in one passage it is actually used as an epithet of
Indra (RV 8.98.2), but there are two entire hymns (RV
10.81 and 82) in which ViSvakarman is an independent
deity, a superdeity like Prajapati, but unlike Prajapati
in the hymn we mentioned above, not spoken of in
terms drawn from Indra's mythology. In the two hymns
addressed to Viivakarman he is set above the older gods
of the Rig Veda, and conceived in loftier, more clearly
monotheistic terms than any of them, including Indra.
As "our father" he instituted, or taught the sages how
to institute, the sacrifice, the holy ceremony which re-
sulted in creation. In this way he produced heaven and
earth, though where he took his stand in doing so and
what materials he used are questions which the hymn
poses for answer. He is supreme, and where he is there
the righteous dead enjoy the fruit of the sacrificial of-
ferings they have made. He seems to have created the
gods, for one of the hymns says he gave them their
names, which should mean that when he pronounced
their names they came into existence (RV 10.82.3;
RV 10.71.1). When the gods, after being brought into
existence, assembled to celebrate the sacrifice, the wa-
ters set down the primeval germ or embryo, which was
beyond, that is, above, heaven and earth, beyond the
gods and the demons, and the gods offered it in the sac-
rificial fire. This germ contained all the insentient mate-
rial of the universe, and this the gods organized when
Viivakarman taught them the sacrificial ritual. In the
Viivakarman hymns the
epistemological question is
raised; it had not been broached in the Indra-Vrtra
myth. Knowledge, one of the hymns says, comes from

39. The Search for the Real 25
Viivakarman; all creatures go to him for it (RH
10.82.3) • But nowadays the chanters of hymns (mean-
ing priests) do not know who created all things (RV
10.82.7) > f°r knowledge a man of mystic insight must
inquire with his own mind, that is, resort to introspec-
tion (RV 10.81.4). Through this means he can learn
the answers to the questions posed above, namely, what
material Viivakarman used and where he took his stand
when he fashioned heaven and earth.
Though Prajapati and Viivakarman are conceived as
superdeities responsible for the existence of gods and
men and the organization of the material substance of
the universe, and though the epistemological question
has been raised in one of the ViSvakarman hymns, the
hymns addressed to those two figures do not deal with
the origin itself of the insentient material of which the
universe is composed. That point, however, is consid-
ered in connection with the god Brahmanaspati. This
god, who is also known as Brhaspati, is another late
hieratic invention, and his name, like the names Praja-
pati and Viivakarman, is more an epithet or title than a
genuine proper name. Brahmanaspati means, "lord of
the holy or mystic power called brahman," which the
Vedas represent as permeating the universe, and Brhas-
pati means "lord of the holy prayer or utterance or de-
votion (brh) " that evokes the brahman and sets it in
operation. Through the concept of Brahmanaspati or
Brhaspati a displacement of Indra takes place, which is
less direct than that through Prajapati or Viivakarman.
Brahmanaspati and Indra are represented in several
hymns as cooperating to perform some of the greatest
of the deeds elsewhere usually ascribed to Indra alone:
winning the light for the universe, spreading out the
earth, and others. The hieratic point of view leading to
the creation of Brahmanaspati seems to be that the great
deeds which Indra was said to have performed could not

40. 26 The Search for the Real
have been performed through mere physical might, but
were really made possible metaphysically through the
mystic power in the universe which was put into appli-
cation through the sacrifice. Hence the two deities are
viewed as cooperating (RV 2.24, 10.67) • The next step
was to ascribe the action to Brahmanaspati alone with
Indra ignored (RV 10.68). Then comes the ascription
of all creation to Brahmanaspati, and in terms that tran-
scend the Indra-Vrtra range of achievement (RV
10.72) .
Brahmanaspati, we are told (RV 10.72), "blew up"
the material of the universe, like a smith at his forge.
First, says the hymn, he generated the Sat from the Asat.
The Asat, unordered chaos, is here also called Uttana-
pad, "she with legs outspread [in parturition]." Thus
we have the old notion that the ordered universe was
born out of the unordered chaos. From the Sat, in turn,
were produced the directions. Parallel to the origin of
the material substance of the universe was the origin of
animate, sentient beings. These came from Daksa—the
name means essentially male potentiality—and Aditi,
who is female productive or creative power. Each of this
pair, the hymn says, was produced from the other, which
seems to be a way of saying that the two are interde-
pendent. Where they came from is not otherwise stated.
Possibly we are to understand that Brahmanaspati cre-
ated them, or possibly they were thought to be self-
existent forces which acted upon, or in concert with,
each other. From Aditi were born the seven Adityas,
who took their place in the tumultuous chaos and with
linked hands stirred up the dust as though dancing.
Thus they produced the worlds and found the sun, an-
other Aditya, who was their own youngest brother, the
eighth son of Aditi. The seven elder Adityas were im-
mortal, but Aditi produced her eighth son, as the hymn
says, "to be born and then to die again." Thus mortal-

41. The Search for the Real 27
ity came into the universe. In this hymn, as in the ViS-
vakarman hymns, the epistemological question is raised,
and again the answer is that knowledge of "the origins of
the gods" comes in this later age to the one who can see
those origins when the hymns are being recited. This
means that the seer is to practise introspection under the
mystic influence of the chants of the sacrifice.
The significance of the concept of Brahmanaspati or
Brhaspati is possibly that late in the Rigvedic period the
power of the ritual had come to be considered greater
than that of the gods whom the priests invoked with the
aid of ritual. It was greater even than the power of Indra.
Hence Indra's gTeat feat could exist only through the
use of the sacrifice and its mystical or magic power,
which was then deified as Brahmanaspati or Brhaspati.
The exaltation of the power of the sacrifice to effect
creation is developed with still greater specificity in the
hymn of Purusa (RV 10.90). Purusa means "male,
man," and in the hymn he is the sacrificial victim.
Purusa, the hymn makes clear, contains within himself
all the raw material of the cosmos and more besides but
still in an unordered state. It includes not only the
inanimate world but all mortal creatures and the im-
mortal beings as well. Two-thirds of the hymn is an
account of the sacrifice and an enumeration of its constit-
uents. Among the latter are the orders of society—the
Brahmana (priest, spiritual aristocracy) as the mouth
of the sacrifice, the Rajanya (warrior, ruler, secular
aristocracy) as its arms, the Vaisya (merchant, artisan,
commons) as its thighs. The hymns mention all that
was produced from Purusa, including the Sudras (serfs)
and the animals; earth, sky, and the atmosphere; the
moon and the sun; also the sacred hymns, the chants,
the metres, and the prose formulae used in the sacrifice;
and even the gods Indra, Agni (the ancient god of the
sacrifice), and Vayu (god of the wind). Who the gods

42. Exploring the Variety of Random
Documents with Different Content

43. i de hetaste strider; sjelf skydde han aldrig faran, stod alltid främst
för att genast kunna vidtaga nödiga anordningar, och det knot, som i
början yttrade sig emot, honom, förbyttes, sedan brigaden lärde rätt
känna honom och han lärde känna brigaden, i den största
högaktning och tillgifvenhet. De misstag man i början ansåg honom
hafva begått, glömdes snart, då man insåg hans många och stora
egenskaper såsom anförare, samt när hvar och en blef öfvertygad,
att de härrörde, icke från grefve CroåstÉdt sjelf, utan från hans unga,
kittsliga och oerfarna adjutant, löjtnant Brusiå. Grefve CroåstÉdts
enda fel var, att han lemnade Brusiå, en visserligen tapper och driftig
officer, för mycket förtroende och för stort inflytande. Endast den
stränga sanning jag uti denna framställning föresatt mig, såsom mitt
högsta mål, har tvungit mig att icke förtiga de mindre goda
anordningar, hvilka i början af kriget röjde sig. Grefve CroåstÉdts i
detta fälttåg ådagalagde förtjenster, äro i alla fall större, än att de
kunna fördunklas af några smärre inträffade misstag.
Utom den förut nämde Savolaks infanteribataljon, hvilken under
öfverste-löjtnant LodÉs befäl utmärkte sig vid Alavo, bör jag äfven
göra Åbo Läns regemente den rättvisa, att det, för att godtgöra
felsteget vid Sarvikka, slogs vid Alavo med största tapperhet.
Öfverste-löjtnant LodÉ, som redan förut vid Revolaks och Lappo så
mycket utmärkt sig, att han begge gångorna af general AdäÉrÅrÉutz
rekommenderades till nådig hugkomst, blef ändtligen för denna
drabbning utnämd till öfverste, och erhöll sedermera, den 3 Juli
1809, tillika med öfverste Amiåoff vid Karelska jägarena, svärds-
orden med stora korset. För denna träffning utnämdes, vid Savolaks
infanteri, major Tavast riddare samt derefter öfverste-löjtnant; och
kapiten Caräqvist, löjtnanterne C. M. voå FiÉaådt, OrÄiåski och
MÉiåaådÉr , samt fendrikarne HàÉämmaå och SavaådÉr tillades svärds-
ordens medalj. Vid Savolaks jägare blef kapiten GÉrmuåd Amiåoff
riddare; han, tillika med löjtnanterne BÉråÉr och Coääaå, voro sårade.
Vid Karelska jägarena erhöllo löjtnanterne HumÄäÉ och Saäméå samt
adjutanten Fr. Amiåoff svärds-ordens medalj. För öfrigt blefvo
rekommenderade: grefve CroåstÉdt; vid Savolaks jägare, kapiten voå
FiÉaådt, löjtnanterne EkÉstuÄÄÉ , Hartmaå och KäiåÖséor ; vid Karelska
jägarena, kapiten voå BurÖhausÉå; samt vid Karelska dragonerne,

44. löjtnanterne RuthÉåsköäd och SÅhäytÉr — General AdäÉrÅrÉutz
upphöjdes till friherre.
Före stridens början hade Ryssarne afsändt sin tross, med 2 à 300
mans betäckning, på vägen åt Töysä och Etseri. Major G. EhrÉåroth,
vid Savolaks infanteri, beordrades derföre, efter slutad träffning, att
med sin bataljon förfölja fienden åt denna väg. Han upphann honom
icke förr än vid Etseri pass, tre ¾ mil från Alavo, nedgjorde 24 man,
samt tog 3 officerare och 42 man, jemte något proviant och en
mängd slagtboskap. Utom major EhrÉåroth utmärkte sig fendriken
GrÉÖory Amiåoff, som derföre erhöll svärds-ordens medalj. Den i alla
afseenden duglige och genom sin tapperhet förtjente major
EhrÉåroth, fick intet; men utnämdes omsider, den 24 October 1808,
till riddare af svärds-orden med stora korset, sedan han vid Oravais
blifvit sårad.
Ryska hären vid Alavo hade ernat retirera åt Töysä och Etseri, dit
den sändt sin tross, och hvarigenom den kunnat förena sig med de
vid Lintulaks stående Ryssar; men hindrades af general GriéÉåÄÉrÖ ,
som med sin brigad skickades på Töysä vägen, före träffningens
början. Ryssarne nödgades derföre återtåga åt Wirdois, dit de blefvo
förföljde af öfverste PaämfÉät med första brigaden. Den 21 Augusti
utförde PaämfÉät det uppdrag han fått, att från Wirdois pass fördrifva
fienden. Detta verkställdes hufvudsakligen sålunda, att en del af
truppen afgick på båtar för att taga fienden i ryggen; ty så snart
Ryssarne blefvo varse båtarne, flydde de genast med största
skyndsamhet, och Wirdois pass, 4½ mil från Alavo, intogs af oss.
Samma dag Wirdois pass af oss anfölls och intogs, blef på ett
annat ställe, eller vid Karstula, grunden lagd till det återtåg, som
hädanefter af oss måste företagas. Brigad-chefen SaådÉäs hade flere
gångor erinrat general-befälet, om nödvändigheten att skicka en
större styrka på denna väg, hvilken låg emellan honom och stora
arméen, och som var den genaste för Ryska från Savolaks
ankommande förstärkningar. Men hvad orsaken än må varit till
uraktlåtenhet häraf, ligger det dock vårt general-befäl till last, att
hafva fästat så liten uppmärksamhet på denna vigtiga väg, som gick
direkte till Gamla Carleby, och genom hvars besättande fienden
ovilkorligen stängt all utväg till återtåg för hela Finska hären. Äfven

45. Ryska befälhafvaren begick det felet, att han ej, sedan FiÉaådt var
slagen vid Karstula, ryckte fram till Gamla Carleby, dit han hade
endast hälften så lång väg som vi. Hade han besatt denna stad, så
hade vi sannolikt blifvit nödsakade att gifva oss fångne.
Som tvenne bataljoner af Savolaks brigaden befunno sig vid
Lintulaks fördelningen, vill jag i korthet omtala förloppet härstädes.
Den 21 Augusti kl. 5 om morgonen började Ryssarne anfalla den
kommendering, som under öfverste-löjtnant voå FiÉaådts befäl stod
vid Karstula. FiÉaådts styrka utgjorde ungefär 1,250 man, med sex
kanoner. Den blef nu angripen af omkring 4000 man, med ett talrikt
artiller. Uti tio timmar försvarades vår ställning emot detta
öfverlägsna antal; men sluteligen, då en större fiendtlig trupp var
nära att taga hela fördelningen i ryggen, samt afskära dess återtåg,
nödgades FiÉaådt draga sig tillbaka. Major HästÉsko, med största
häftighet anfallen af en tredubbel fiendelig styrka, hvilken gått öfver
ett vad, utmärkte sig härvid ganska mycket, och endast genom hans
tapperhet räddades våra kanoner. För att tillbakahålla fiendens alltför
häftiga påträngande, ställdes sedermera en sexpundig kanon på
landsvägen; men det dröjde icke länge förr än halfva servisen, en
under-officer, befälhafvaren för kanonen samt trenne hästar voro
nedskjutne, samt kanonen af fienden eröfrad. Då rusade löjtnant
RÉihÉr, med sin af Savolaks infanteri bestående division, på
Ryssarne, återdref dem med bajonetten, och tillbakahöll den
påträngande fienden, till dess de döda hästarne hunno blifva
frånspände och kanonen räddad. Striden fortfor med yttersta
häftighet intill sent på aftonen. Tre choqver af Ryska rytteriet blefvo
lika så tappert afslagne, som de oafbrutna infanteri- och jägare-
anfallen. Vår förlust i denna 16 timmars blodiga träffning, var större
än den af öfverste-löjtnant v. FiÉaådt uppgafs. Härom
öfverensstämde flere närvarande officerare, äfvensom läkaren,
hvilken på sjukhuset emottog de sårade. Den uppgick troligen till 7 à
800 man. Återtåget fortsattes ända till Öfver Wetil, fem mil nära
Gamla Carleby. För denna fäktning blef kapitenen vid Savolaks
infanteri, Ladau, utnämd till major; och löjtnant RÉihÉr samt kornetten
vid Nylands dragoner O. BoyÉ erhöllo svärds-ordens medalj.

46. Sålunda tillintetgjordes frukterna af alla våra segrar. Stora
arméens ställning vid Wirdois kunde omöjligen bibehållas, sedan
FiÉaådt retirerat ifrån Lintulaks; ty derigenom hade Ryssarne vägen
öppen till Kuortane, som var bakom oss. Vi hade ställt så illa till, att
Ryssarne behöfde slå hvarken SaådÉäs eller stora arméen, hvilket
hvardera blifvit svårt för dem, utan så snart FiÉaådt med sin lilla
trupp var återkastad, måste vi nu ovilkorligen draga oss tillbaka ifrån
alla våra vunna fördelar. Den 22 och 23 aftågade vi derföre till Ruona
bro i Kuortane socken. Förr eller sednare måste sådant inträffa,
såsom naturlig följd af general-befälets långsamhet och mindre goda
anordningar under hela fälttåget, sedan segern vid Revolaks, hvilket
redan förut blifvit omnämdt och utveckladt.
Vid Ruona bro stadnade nu stora arméen tills vidare. Der hade vi
på högra flygeln ett batteri, försedt med sex stycken 6:pundiga
kanoner, i centern eller midt för bron ett batteri, bestyckadt med
3:pundiga kanoner, och på venstra flygeln ett batteri med 6:pundiga
kanoner. Framför dessa förskansningar voro nödiga förhuggningar
gjorda; men försvars-linien var utsträckt nära en half mil. Såsom
förposter voro tvenne bataljoner af Tavastehus regemente, under
öfverste-löjtnant WÉttÉrhoffs befäl, ställde en och ¼ mil framom
Ruona, på vägen åt Alavo, och på vägen åt Lintulaks stod öfverste
Amiåoff , med Karelska jägarena, posterad vid Mengijärvi, två mil från
Ruona bro. Sådan var ställningen då fienden, den 31 Augusti, med
betydlig styrka anföll öfverste-löjtnant WÉttÉrhoff , hvilken, efter fem
timmars strid, på erhållen befallning, drog sig till Ruona; hvarefter
en del af Ruona bro blef bränd. Natten derpå anlades af fienden tre
batterier emot vår medelpunkt och högra flygel. Kl. 11 förmiddagen
den 1 September började från den en liflig eld, hvilken lika lifligt
besvarades från vår sida. Ryska batterierna voro så nära oss, att för
ett skott derifrån föllo 22 man af Tavastehus regemente, som
utgjorde kanonbetäckning vid trepundiga batteriet. Tvenne af våra
6:pundiga kanoner på högra flygeln blefvo demonterade. Under det
kanonelden med häftighet fortsattes, ryckte flere regementer
infanteri och jägare emot vår venstra flygel, hvarest fienden började
anfalla ungefär kl. 1 på dagen. Äfven inlopp den falska
underrättelsen, att en betydlig styrka blifvit afsänd att kringgå vår

47. högra flygel. På vår venstra, gjordes emellertid flere ganska häftiga
anfall; men de blefvo alla med tapperhet afslagne. Mot aftonen
befalltes en bataljon Savolaks jägare, anförd af kapiten Amiåoff , samt
en bataljon Tavastehus regemente, under öfverste-löjtnant
WÉttÉrhoffs befäl, att framrycka öfver en äng, der bataljonerne
stodo, och intaga en by på andra sidan, hvilken var besatt af
fienden. Amiåoff , som insåg huru vådlig denna rörelse skulle blifva,
sade då till den general-adjutant, hvilken meddelat ordern: ”kom
med och se att vi göra vår skyldighet; ty då vi en gång erhållit
befallning att angripa, gå vi icke utan order tillbaka, om ock hvar
man skulle blifva på ställ!” Adjutanten följde med; anfallet
verkställdes med all möjlig tapperhet, och flera gårdar voro redan
rensade från fiender; men deras styrka var här så öfverlägsen, och
skogen deromkring öfver allt besatt med infanteri och jägare, så att
den mest mördande eld man någonsin kan föreställa sig mötte våra,
både ifrån byn och isynnerhet ifrån skogen; och adjutanten fann sig
föranlåten att befalla begge bataljonerna att återvända. Jag hörde
officerare, hvilka förut varit med i ganska heta strider, yttra, att det
kulregn som här mötte dem, var så tätt, att de icke kunde begripa
huru en enda man kunnat komma derifrån tillbaka. Här blef ock vår
förlust på denna dag den betydligaste. Bland många andra, erhöll
äfven öfverste-löjtnant WÉttÉrhoff en blessyr, hvilken, af honom
vanvårdad, kanhända lade denne tappre och förtjente man i grafven.
Träffningen påstod denna dag ungefär i 8 timmar; mörkret gjorde
slut derpå. Om natten drog sig hela hären till Salmis, en half mil
ifrån Ruona, hvilket återtåg, efter sedermera inlupne underrättelser,
var förhastadt, emedan äfven Ryssarne under natten retirerat ifrån
Ruona; men, underrättade om vårt aftågande, återvände de genast.
Den 2 September kl. 6 om morgonen anfölls åter vår fältvakt,
hvilken var förlagd ¼ mil fram om Salmis. Så snart den kunnat
inrycka, hvilket skedde under full drabbning, uppstod liten stillhet;
men efter några timmar börjades fäktningen åter, samt fortsattes till
kl. 6 om afton, då general AdäÉrÅrÉutz befallte återtåg, hvilket
verkställdes med all ordning, under oafbruten strid.
Finska hären utgjorde 3,500 man; fiendens styrka, anförd af
general KamÉåsky , var ganska säkert 8 à 9000. Vår förlust på dessa

48. tre dagar uppgick till mer än 20 officerare samt omkring 800 man,
sammanräknadt döde, sårade och fångne. Fiendens förlust kan jag
bestämma annorlunda än efter blotta gissningar, och förbigår
således att angifva den, så väl här, som vid alla andra tillfällen, der
jag ej kan göra det med någon säkerhet. Vid fjerde brigaden blefvo,
af Savolaks infanteri, löjtnanterne OrÄiåski och HàÉämmaå dödskjutne,
samt major M. EhrÉåroth blesserad; af Savolaks jägare, löjtnant
SÅhwartz illa sårad, kapiten Bruåow erhöll en lindrig kontusion, och
löjtnant KäiåÖséor blef fången. För denna träffning känner jag icke
några andra utmärkelser vid brigaden, än att major M. EhrÉåroth vid
Savolaks infanteri blef riddare, samt att löjtnanterne SÅhwartz och
KäiåÖséor , vid Savolaks jägare, blefvo befordrade till kapitener. Under
träffningen vid Ruona togo vi tvenne officerare samt 50 man.
Den 1 September blef äfven öfverste Amiåoff , posterad vid
Mengijärvi, anfallen och tillbakadrifven af ungefär 2000 man. Hela
härens återtåg fortsattes sedan åt Lappo, och derifrån till Ylistaro, dit
fjerde brigaden ankom den 6 September. General VÉÖÉsaÅk, som med
en fördelning af trupper öfverkommit från Sverige, stod nu i
Lappfjärd, och för att närma sig Finska arméen, drog han sig till
Kauhajoki, sedan han vid Lappfjärd blef angripen af omkring 4000
man. Ryssarne sjelfve uppgåfvo, i Åbo Tidningar för den 5 Oktober,
sin styrka vid Kauhajoki till 18,000 man. Tredje brigaden låg i Lappo,
och från den sidan hade vi emot oss samma härkorps som vid
Ruona, och nu var åtminstone 7000 man stark, med hvilken
sedermera förenat sig de 2000, som anföllo och drefvo öfverste
Amiåoff från Mengijärvi; således ungefär 9000 man från den sidan.
Endast trenne bataljoner under öfverste-löjtnant RÉutÉrsköäds befäl
betäckte vägen åt Ny Carleby, och stodo vid Kauhava. Öfverste-
löjtnant voå FiÉaådt, hvars kommendering, åter blifvit förstärkt till 8 à
900 man, skulle betäcka den vigtiga och för Ryssarne genaste vägen
till Gamla Carleby, på hvilken han hade åtminstone 4000 fiender
emot sig. Tvenne bataljoner af andra brigaden lågo uti Lill-Kyro.
Sådan var nu arméens hopträngda och verkligen vådliga ställning,
sedan Ryssarne hunnit få förstärkningar på alla ställen. Då Lappo af
oss öfvergafs den 10 September, hade fienden, för att afskära vårt
återtåg, endast behöft skicka en betydligare styrka till Ny Carleby,

49. hvilken stad vi nödvändigt måste passera, i fall vi skulle draga oss
norr ut, och dit hade de kortare väg än vi. FiÉaådts lilla fördelning på
Lintulaks vägen kunde ej heller hindra dem att besätta Gamla
Carleby, för att der möta vår stora här, i händelse vi kunnat slå oss
igenom vid Ny Carleby. Folk felades icke Ryssarne numera, sedan de
haft fyra månader att skicka nya trupper till Finland. Och i fall
Ryssarne med en betydligare styrka fattat posto vid Ny Carleby, eller
någon annan af de elfvar vi skulle öfvergå, vet jag ej huru vi med
vår stora tross och vårt artilleri kunnat forcera oss norr ut. Vår
ställning och våra utsigter voro sannerligen mörka och förtviflande.
Det synes således vid första påseendet, som det varit ett stort och
oförlåtligt fel af Finska härens befälhafvare, att försätta arméen i en
så vådlig ställning, och att ej aftåga till Gamla Carleby ifrån Lappo, i
stället för att, som nu skedde, gå till Ylistaro, och lemna vägen norr
ut öppen för Ryssarne. Men just för denna manöver förtjente vårt
general-befäl heder och beröm; ty: 1:o blef det derigenom möjligt
för oss, att kunna bärja och till Sverige öfversända de betydliga
kronans förråder, hvilka funnos i Wasa, äfvensom alla der befintliga
fångar samt egna sjuka, hvilka utgjorde omkring 1,400 man; 2:o
hade vårt general-befäl för afsigt, att derigenom förena sig med
general VÉÖÉsaÅk och hans från Sverige öfverkomna fördelning,
hvilken förstärkning för Finska hären var af högsta nödvändighet.
Jag tilltror mig således kunna påstå, att det icke var något
strategiskt fel af vår befälhafvare, ehuru det så ansågs i början. Men
huru ock dermed må förhålla sig, så blefvo vi räddade från den
öfverhängande faran, genom en krigslist af general AdäÉrÅrÉutz . Den
var följande: AdäÉrÅrÉutz lät ifrån högqvarteret utsprida det rykte, att
hela Finska hären skulle aftåga till Wasa, der gå om bord och
öfverföras till Sverige. För att göra detta så mycket mera troligt,
vidtogos många förberedande anstalter härtill; embargo lades på alla
i Wasa, Ny Carleby och kringliggande orter befintliga fartyg, till vida
större antal än som verkligen erfordrades, för att transportera hvad
som fanns uti Wasa. Det ansågs vid Finska hären för så säkert, att vi
alla skulle afgå sjöledes till Sverige, att 60 man af Savolaks brigaden
rymde öfver till fienden på en enda natt; emedan de alldeles icke
ville blifva förde öfver hafvet. Ryssarne styrktes derigenom så

50. mycket mera i den tron, att vår föresats verkligen var denna; och de
uraktläto derföre att skicka några trupper till Ny eller till Gamla
Carleby, utan sammandrogo all sin styrka i trakten omkring Wasa,
för att så mycket mer kunna försvåra vår inskeppning, och dervid
kunna slå oss, eller taga större delen af oss till fånga. Häraf kan det
förklaras, hvarföre Ryska styrkan, som nu stod vid Ny Carleby, var så
liten, eller omkring 15 à 1600 man, och hvarföre en lika liten trupp
var qvarlemnad på vägen åt Gamla Carleby. Sådant var ingalunda
någon försummelse af den tappre och driftige general KamÉåsky , som
nu anförde Ryska arméen.
Ingen af oss visste annat, än att marschen ställdes direkte till
Wasa. Då hären bröt upp den 12, begärde och erhöll jag tillstånd att
i egna angelägenheter få resa förut till staden, och vid framkomsten
dit träffades flere till brigaden hörande officerare, hvilka dels varit
sjuka, dels sårade; men nu blifvit så vida återställde, att de väntade
på arméen, för att åter komma i tjenstgöring. De tänkte på ingenting
mindre, än att denna dag lemna Wasa. Men oförmodadt fingo vi i
staden höra, att VÉÖÉsaÅks fördelning, som stod söder om Wasa, icke
blott hade ankommit, utan ock, i största hast, tågat genom staden,
och att således Ryssarne ifrån Lappfjärds sidan hade vägen öppen
till Wasa. Jag behöfver ej beskrifva vår bestörtning. Från staden
kommo vi lyckligt; men på vägen, innan vi anlände till hären, voro vi
nära att upphinnas af Kossackerne. En löjtnant ArééÉ vid Karelska
jägarena, som dröjde litet längre än vi andra i staden, nödgades
lemna sin häst och kärra samt alla sina saker till rof åt de förföljande
Kossackerne, samt rädda sig genom skogen.
Men förr än jag vidare fortsätter berättelsen om arméens återtåg
norr ut, bör jag något nämna om en händelse med fjerde brigaden,
hvilken jag icke sett i tidningarne omtalad, och som törhända icke
blifvit till högre ort inrapporterad.
Den 10 September middagstiden begynte Savolaks brigaden
marschen från Ylistaro, der vi legat i fyra dygn. Ryssarne voro oss
ganska nära, samt började mer och mer tränga in på oss; och som
vi hade en färja att passera, förorsakades derigenom uppehåll,
hvarföre Savolaks jägare, hvilka utgjorde eftertruppen, kommo i strid
med fienden. Sedan hela brigaden lyckligen hunnit öfver färjan,

51. fortsattes tåget på en väg utmed ån på södra sidan. På norra sidan
om ån var en annan väg, hvilken tredje brigaden tågat, och som den
icke behöfde uppehålla sig vid någon färja, utan oafbrutet fortsatte
sin marsch, framryckte den mycket fortare än vi. Deraf hände, att
Ryska förtruppen på norra stranden hann före oss, och kunde
således obehindradt beskjuta vår kolonn på den södra. Dessutom
blefvo vi förföljde af de fiender, som efter oss hade gått öfver färjan.
För att tillbakahålla deras påträngande, bildade Savolaks jägare en
kedja i skogen. Under full fäktning fortsattes återtåget på detta sätt,
med mycken köld och ordning, ända till dess det började mörkna. Nu
ankom vår dåvarande brigad-chef, öfverste CÉdÉrÖrÉå , för att
påskynda reträtten. Han tjente vid fortifikationen, och var på intet
sätt duglig till brigad-chef; men general-befälet ville förmodligen
skaffa sig anledning att kunna rekommendera honom till någon
kongl. ynnest, och derföre blef han brigad-chef. Han begynte nog
oförsigtigt ropa till soldaterna: spring, spring! och det hade den
verkan, att soldaterna trodde faran vara så stor, att ingen räddning
för dem vore möjlig. De kunde derföre af sitt befäl icke mera hållas
tillsamman, utan här uppkom den största oordning. Jag känner ej
vår förlust vid detta tillfälle; men med full visshet vet jag; att
Leppävirta kompani af Savolaks jägare-regemente, bestående af 70
man under gevär, förlorade 10 man, hvilka togos till fånga. De andra
kompaniernas förlust var ungefär i samma förhållande, och kapiten
C. M. v. FiÉaådt var dessutom ganska nära att med hela sitt kompani
blifva fången; emedan öfverste CÉdÉrÖrÉå låtit upprifva en bro
(hvilken vi skulle passera), förrän hela eftertruppen var
öfverkommen. Den tappre kapiten FiÉaådts kloka anordningar, och
det inbrytande mörkret afböjde olyckan. Det var samma kapiten
FiÉaådt, som så mycket utmärkte sig vid Lappo, den 10 och 14 Juli,
vid Alavo den 17 Augusti, vid Ylistaro den 10 och vid Oravais den 14
September. Tvenne gångor räddade han hela sitt kompani, och likväl
erhöll han, för allt detta, icke en gång en majors-fullmagt, ehuru
flere af hans yngre kamrater fingo en sådan, och oaktadt han i
slaget vid Lappo anförde ena Savolaks jägare-bataljonen, hvilken der
förvärfvade sig så mycken krigsära.

52. Vårt återtåg fortsattes sedan till Lill-Kyro, utan att af fienden
vidare oroas. Här förbereddes åter allt till strid, emedan fiendens
rörelser gåfvo anledning att befara ett anfall; men hans afsigt var
blott att uppehålla oss, under det han från alla håll hopsamlade sina
trupper, för att sedan så mycket säkrare kunna fullkomligen slå oss,
när vi skulle verkställa den förmodade inskeppningen.
Den 12 September uppbröts och marscherades, icke till Wasa,
såsom det allmänt troddes, utan till Wörå, en och tre åttondedels mil
på vägen åt Ny och Gamla Carleby.
Den 13 September marscherade vi två och en åttondedels mil till
Oravais, der en ganska förmånlig ställning af oss intogs. En höjd,
som beherrskade hela fältet nedanföre, besattes af vårt artilleri; till
höger hade vi ett ointagligt berg, hvilket sträckte sig ända till
hafsstranden; på venstra flygeln var en stor äng, och straxt
ofvanföre, längre åt venster, ett sankt kärr. Bättre position kunde
knappt önskas, och Ryssarne, i sin ingifna rapport, kallade den
nästan oöfvervinnelig. Vår fältvakt, som stod en fjerdedels mil
framför Oravais, blef redan om aftonen den 13 rekognoserad af flere
fiendtliga patruller. Ungefär kl. 5 på morgonen, den 14, blefvo våra
förposter, under öfverste voå PäatÉå vid Helsinge regemente, häftigt
anfallne. Motståndet var tappert och långvarigt, och några fångar
togos derunder; men öfverste voå PäatÉå blef sårad och förposterna
nödgades, efter betydlig förlust, draga sig tillbaka, hvarefter de, för
att hemta nödig hvila, blefvo ställde i reserven. Den nu anryckande
fienden lät sitt artilleri genast spela emot våra stycken och vår högra
flygel; denna kanonad besvarades af oss ganska lifligt. Fjerde
brigaden stod på venstra flygeln längst till venster, i öfra ändan af
ängen samt in på kärret. Der underhölls en jemn, men mindre häftig
eld, och ju längre Ryska jägarekedjan avancerade uppåt, desto mera
vesterut drog sig äfven vår jägarekedja; på denna flygel föreföll för
öfrigt hela dagen intet af vigt. Deremot anföll fienden flere gångor
vår medelpunkt, hvilket alltid afslogs; och ända till middagstiden
bibehöllo vi vår ställning oförändrad. Fiendens angrepp voro icke
heller så häftiga. Emot middagen gjorde Ryssarne ytterligare anfall,
och då läto generalerne AdäÉrÅrÉutz och VÉÖÉsaÅk, hänförde af sitt
personliga mod, förleda sig att icke blott afslå dem, utan ock förfölja

53. dem med tvenne bataljoner, under öfverste Bräådström , understödde
af tvenne 6:pundiga kanoner, förde af kapiten PaåÅhéÉå . Fienden drog
sig genast tillbaka, jagad af våra trupper. Vi hade fortsatt detta
förföljande tre åttondedels mil, då vi kommo förbi en liten insjö.
Bakom densamma hade Ryssarne ett bakhåll af 3000 man, hvilka,
sedan vi väl voro förbi sjön, framryckte, och, från skogen vid
landsvägen, underhöllo en mördande eld; vår trupp, redan
öfverflyglad, erhöll nu befallning att draga sig tillbaka. Från tvenne
sidor måste våra tillbakatågande trupper uthärda fiendens eld, och
Upplands regementes tvenne bataljoner, under öfverste-löjtnant
Drufva, anbefalldes att skydda återtåget. Ryssarne sökte med
särdeles ifver att genombryta vår venstra flygel, och om någonsin
tapperhet och rådighet behöfdes, var det sannerligen vid detta
tillfälle; men sådant ådagalade också öfverste-löjtnant Drufva på ett
utomordentligt sätt. Öfverste Bräådström och löjtnanten vid Upplands
regemente, baron O. MöråÉr blefvo här illa sårade, den sednare af
trenne bajonetstygn. Fienden rusade nästan oupphörligt på våra å
landsvägen uppställde kanoner, för att borttaga dem; men blef
ständigt afslagen. Svårast var det, då våra trupper skulle passera
den framför vår linie befintliga slätt, emedan fienden emellertid
besatt skogen derintill med infanteri. Förlusten blef här ganska stor,
och på slätten vid sjön blefvo omkring 100 man fångne, midt för
hela härens åsyn. Utgången bevisade således, att Ryssarnes flykt var
blott en krigslist af general KamÉåsky , för att locka oss från den
fördelaktiga position vi innehade. Striden hade varat i femton
timmar, och vår förlust derunder blef omkring 40 officerare samt
1,200 man döde, sårade och fångne.
Svenska styrkan vid Oravais utgjordes af general VÉÖÉsaÅks
Svenska fördelning, 3,600 man; en bataljon af Vesterbottens
regemente, under öfverste EssÉå; en bataljon af Österbottens
regemente, under öfverste-löjtnanten baron voå OttÉr, samt fjerde
brigaden, utom tvenne bataljoner under öfverste-löjtnant voå FiÉaådt
på Lintulaks vägen. Således kan Svenska hären på detta ställe
omöjligen beräknas högre, än till omkring 5000 eller högst något
öfver 5000 man. Hvar de andra tre Finska brigaderne stodo, skall jag
längre fram omnämna. Efter sedermera erhållne trovärdiga

54. upplysningar, uppgick Ryska arméen vid Oravais till ungefär 15,000
man, med 16 kanoner. Ryssarne uppgåfvo väl sin styrka endast till
10,000 och den Svenska till 16,000 man med 20 kanoner. Men de
beräknade ock vår förlust större än hela vår styrka härstädes
verkligen var, eller till 7000 man. Enligt en af mig förut åberopad
Rysk rapport, införd i Åbo Tidningar, skulle fiendtliga styrkan vid
Kauhajoki ensamt utgjort 18,000 man. Dermed voro nu förenade de
10,000, som stått emot oss vid Ruona och Mengijärvi. Således
skulle, efter Ryska uppgifterna, deras här vid Oravais bordt vara
28,000 man; men den uppgick endast till omkring 15 à 16,000 man.
För denna drabbning blefvo brigad-chefen, öfverste CÉdÉrÖrÉå och
majoren vid Savolaks infanteri G. EhrÉåroth, riddare af svärds-orden
med stora korset. Svärds-ordens medalj erhöllo: löjtnanterne JaÅk,
CharéÉåtiÉr och Amiåoff . För öfrigt utmärkte sig: major Suåå,
kapitenerne GÉrmuåd Amiåoff , voå FiÉaådt, voå BurÖhausÉå och voå
Borå, samt löjtnanterne BrÉithoätz, Hartmaå och Saäméå.
Vid Svenska fördelningen utmärkte sig isynnerhet öfverstarne
Bräådström och voå PäatÉå, hvilka också, ehuru ej förr än den 3 Juli
1809, blefvo riddare af svärds-orden med stora korset; men den som
ådagalade den största tapperhet, var öfverste-löjtnant Drufva vid
Upplands regemente. Huru han blef belönad, känner jag ej.
Om aftonen emot mörkningen företogs reträtten ifrån Oravais, och
Savolaks brigaden, som minst lidit denna dag, utgjorde eftertruppen.
Första Finska brigaden stod vid Härmä, på vägen från Lappo till
Ny Carleby; men blef af Ryssarne tillbakadrifven ända till denna stad.
General DöÄÉäå ankom dit med andra brigaden, jemte kapiten
GyääÉåÄöÖÉäs fördelning, och den 13 September, eller dagen före
drabbningen vid Oravais, slog han Ryssarne och fördref dem från Ny
Carleby, samt förskaffade vår här öppen väg till återtåg.
Tredje brigaden under general GriéÉåÄÉrÖs anförande, hade äfven
tågat norr ut, och sedan DöÄÉäå rensat Ny Carleby från fiender,
ryckte GriéÉåÄÉrÖ åt Gamla Carleby och ankom till Kronoby. Ryssarne
besatte nyssnämde stad med omkring 1,500 man, och anföllo den
15 September så väl öfverste-löjtnant voå FiÉaådt, hvilken stod norr
om Kaukko bro, som tredje brigaden vid Kronoby; men blefvo slagne
och nödgades draga sig tillbaka åt Neder Vetil.

55. Efter slaget vid Oravais fortsatte vi återtåget, så att fjerde
brigaden den 15 passerade Munsala kapell och Ny Carleby, samt
stadnade öfver natten vid Soklot, fyra och en half mil från Oravais.
Vid Esse å, sex och en half mil från Oravais, gjordes sedermera halt.
Men fienden gick med rytteri öfver ån, vid Esse kyrka, en och en
fjerdedels mil från landsvägen, hvarföre hären åter bröt upp, för att
vid Kaukko bro göra ett kraftigt motstånd. Nämde bro förstördes och
tvenne bataljoner Savolaks jägare afsändes till Kelvio, för att betäcka
den väg som derifrån leder till Peitso, och sålunda försvara arméens
venstra flygel. En fiendtlig trupp visade sig vid Kelvio, några skott
lossades, och vi gjorde oss färdige till strid; men fiendens afsigt var
blott en rekognosering.
Svenska hären tog sedermera sin ställning vid och omkring
Himango, omkring 15 mil ifrån Oravais.
Den 29 September afslöts, vid högqvarteret i Lohteå, ett
stillestånd emellan oss och Ryssarne, på 8 dagars uppsägning.
Ryssarne skulle bibehålla sin ställning vid Gamla Carleby, och
Svenskarne den de innehade vid Himango; på Kuopio sidan skulle
Idensalmi kyrka utgöra gränspunkten emellan begge härarne.
SaådÉäs , som slutligen sett sig nödsakad att lemna Toivola pass (den
30 September), der han, öfver tre månader försvarat sig mot en så
mycket öfverlägsen fiende, blef nu, genom detta fördrag, tvungen
att öfvergifva äfven det fördelaktiga Palois pass, ungefär en mil
söder om nyssnämde kyrka, hvilket han låtit befästa, för att der
intaga en ny ställning. Han hade derstädes ganska säkert kunnat en
längre tid uppehålla Ryssarne. Då Ryska öfverbefälhafvaren föreslog
vapenhvilan, afsåg han det hela, och vårt general-befäl, som hade
blott sin enskildta ställning för ögonmärke, ingick beskedligt
fördraget, utan att bekymra sig om SaådÉäs och den flygel han hade
att försvara.
Under stillestånds tiden anbefaltes, genom en general-order, att
öfverlefvorna af fjerde brigaden, hvilken, med de från Lintulaks
återkomne tvenne bataljoner, numera utgjorde blott omkring 800
man, skulle förenas med femte brigaden, och ställas under öfverste
SaådÉäs befäl. Vi uppbröto derföre och tågade norr ut till Limingo,
samt derifrån ner åt Savolaks till Idensalmi, der SaådÉäs intagit sin

56. ställning vid Wirta pass, ¼ mil norr om Idensalmi kyrka. Således
hade vi åter att tåga trettiotre mil. SaådÉäs brigad förstärktes
dessutom med 700 man af Östgötha lif-grenadiererna, under kapiten
GyääÉåsköäd , så att hans fördelning slutligen utgjorde nära 2,700
man.
Stilleståndet mellan Svenska och Ryska härarne uppsades af
Ryssarne den 19 Oktober, så att fiendtligheterna åter skulle taga sin
början den 27 kl. 1 på dagen. Men detta stillestånd uppsades icke
vid stora arméen, der det var afslutadt, utan blott genom bref från
general TutsÅhkoff till brigad-chefen SaådÉäs i Idensalmi. Detta
bevisar, att vapenhvilan den 29 September blott var en list af
Ryssarne, för att draga SaådÉäs ifrån den fördelaktiga ställningen vid
Palois. Ryssarne kände SaådÉäs ganska väl, och viste derföre, att de
icke kunde locka honom från hans goda position, likasom de gjort
det med AdäÉrÅrÉutz och VÉÖÉsaÅk vid Oravais. De försökte således,
om de ej å nyo kunde bedraga vårt öfverbefäl; och detta lyckades.
Stilleståndets uppsägning var för SaådÉäs alldeles icke oväntadt,
ehuru han trodde, att den skulle ske vid stora arméen. Likaså ansåg
han det ock för säkert, att han skulle blifva anfallen, genast efter
vapenhvilans upphörande. Han hade derföre låtit uppkasta batterier
på norra sidan om Wirta pass, hvilket han ville försvara i det längsta.
All umbärlig tross skickades till Pulkkila, och alla sjuka på vägen åt
Uleåborg.
Den 27 Oktober, då stilleståndet kl. 1 på dagen skulle upphöra,
erhöllo alla trupper tidigt på morgonen befallning att göra sig färdige
till strid. Emot kl. 12 skickades kapiten Brusiå, såsom parlamentär, till
Ryska sidan, med föreskrift att vid sin återkomst indraga alla de
dragon-vedetter, som voro utsatte på södra sidan om Wirta bro,
hvilken kapiten Burmaå erhöll order att skyndsamt upprifva. Vid
Idensalmi kyrka mötte Brusiå en Rysk adjutant, som tillkännagaf att
stilleståndet redan var till ända lupit; på den förres invändning, att
klockan ännu ej vore mera än 12, gjordes intet afseende. Brusiå
skyndade sig då med de indragna vedetterna tillbaka, under det att
fiendens rytteri i fullt traf förföljde honom; och ehuru han lät blåsa i
trumpeten och tillkännagifva det han vore parlamentär, lossades
likväl flere skott efter honom. Vid hans ankomst till bron, hade

57. denna ännu ej hunnit att rifvas mer än till hälften; fiendens häftiga
eld gjorde dess fullkomliga förstörande omöjligt. En stark kanonad
började genast, och underhölls i flere timmar å begge sidor. Oaktadt
en ganska liflig skjutning från våra batterier, äfvensom af första
bataljonen Savolaks jägare, hvilken var stäld vid Kauppila hemman,
kunde fienden likväl icke hindras att så mycket iståndsätta bron, att
den af infanteri och jägare kunde öfvergås, och utan att låta
afskräcka sig af den mördande eld som mötte dem, trängde
Ryssarne öfver densamma, fördrefvo Savolaks jägare ifrån Kauppila,
samt skyddade sig bakom denna gård för vårt artilleri. Trenne
bondgårdar, belägna invid våra batterier, blefvo härunder af fiendens
artilleri satte i brand, och kunde i brist på tid icke räddas. Våra
kanoner riktades förnämligast emot bron; men likväl fortforo
Ryssarne att tränga sig öfver, och stälde sig bakom det nämde
hemmanet, der de stodo fria för våra skott. Deras afsigt var
förmodligen, att på detta sätt kunna samla en betydligare styrka på
denna sida om strömmen. Då omkring 7 eller 800 man hunnit öfver,
blef en af våra kanoner demonterad, och fördes ur batteriet; detta
ögonblick af minskad eld begagnade general AäÉxÉiÉff , och
bestormade vårt batteri, med de öfverkomna trupperna. Ryssarne
hade redan inträngt på batteriets bröstvärn och uti embrassurerna,
så att kanonerna ej mera kunde begagnas, då öfverste FaäaådÉr
kastade sig på dem, med tvenne bataljoner[5]. Till hans understöd
beordrades straxt derpå Westerbottens lifbataljon, under major
SÅhiädt, samt Österbottens norra bataljon under major EssÉå. Följden
var, att fienden icke allenast blef tillbakaslagen och fördrifven, utan
äfven till större delen nedgjord med bajonetten; 70 man och 2:ne
officerare togos till fånga, och ganska få lyckades att komma tillbaka
öfver bron. Hela fältet emellan batterierna och bron var betäckt af
döde och sårade, och isynnerhet invid och öfverallt uppå den
omkring 200 alnars långa bron, såg man hopar af stupade fiender.
Då SaådÉäs , efter slutad strid, var nere och besåg denna del af
slagfältet, skall han hafva yttrat: ”gode herrar! detta är lilla
Austerlitz!”
Träffningens utgång var nu afgjord; men striden upphörde likväl
icke förr än emot kl. 7 på aftonen. Ryssarne som icke kunnat få fast

58. fot på norra sidan om bron, uppstälde sig nu på andra stranden, och
en jemn infanteri-eld underhölls från begge sidor, under det hela
stridsfältet upplystes af de brinnande gårdarne. På aftonen
inträffade de öfriga Savolaks bataljoner, hvilka ankommo från stora
arméen, och de blefvo genast befalde att rycka ner till strömmen, för
att aflösa de der i elden stående trupper. De fingo således också,
någon kortare tid, deltaga uti denna för Svenska vapnen hedrande
drabbning.
Fiendens styrka, kommenderad af general TutsÅhkoff, och under
honom af flere generaler, bland hvilka furst DoäÖoruki , hvilken straxt
vid stridens början dödades af en kanonkula, utgjorde ganska säkert
nära 7,000 man. SaådÉäs hade deremot vid träffningens början icke
mera än 1,200 man; när bestormningen afslogs, hvarigenom
utgången var afgjord, hade han ej ännu fullt 2,000, och mot slutet
uppgick hans hela styrka till omkring 2,600. Fiendens förlust blef 2
officerare och 70 man fångne, samt öfver 30 officerare (bland dem
furst DoäÖoruki ) och omkring 1,200 man döde och sårade. Vi
förlorade fendrikarne Zidéå och StÉåÄÉrÖ samt 32 man döde;
kapitenen SiäfvÉrÄraåd och Löthmaå , löjtnanten voå WÉådÉä, samt
fendrikarne FahästÉdt, SvaåÄorÖ och Asé och 251 man sårade;
tillsamman 8 officerare 283 man, utom flere så väl af befäl som
manskap, hvilka erhållit kontusioner.
För denna träffning blef brigad-chefen SaådÉäs general-major,
öfverste-löjtnant Coåradi öfverste, majorerne GrotÉåfÉädt, DuåkÉr och
Bosiå öfverste-löjtnanter, samt kapitenerne Brusiå och FuÅhs majorer.
Öfverste FaäaådÉr, som förut under femte brigadens krigshändelser
så mycket utmärkt sig, upphöjdes i adligt stånd och antog namnet
EdÉästam, samt blef dessutom riddare af svärds-orden med stora
korset. Löjtnanterne TudÉrus , NÉiÖäiÅk , af BàÉrkéå , BàörkstÉå och
kornett BraådÉåÄurÖ erhöllo svärds-ordens medalj. För öfrigt utmärkte
sig majorerne voå EssÉå och SÅhiädt, kapiten EäfviåÖ vid artilleriet,
samt adjutanten, löjtnant WaääÖrÉå.
Slutligen kan jag ej undgå att göra den anmärkning, att här,
äfvensom vid alla andra tillfällen då vi segrade, t. ex. vid Revolaks,
Lappo, Alavo, m. fl., skedde det alltid med bajonetten.

59. I följd af stora arméens rörelser, nödgades vi, oaktadt våra nu
vunna stora fördelar, att genast vara betänkte på återtåg; och som
general SaådÉäs fann svårighet, att, under den sena årstiden och det
högt usla väglaget, framskaffa sina egna sårade, beslöt han; straxt
efter slutad träffning, att tillbjuda general TutsÅhkoff att borttaga alla
sina på norra stranden qvarliggande sårade, samt draga försorg om
deras skötsel. Kapiten Burmaå, som talade Ryska, och derföre
beständigt användes vid parlamenteringar, skickades för att göra
general TutsÅhkoff detta anbud, hvilket antogs, och i följd hvaraf ett
stillestånd afslöts uppå 36 timmar.
Den 28 Oktober gjorde fienden flere rörelser, för att kringgå vår
ställning; och som general SaådÉäs insåg, att det, i sådan händelse,
för väglagets skull, blifvit ganska svårt att rädda kanoner,
ammunitions-vagnar och öfrig tross, uppbröt han med brigaden den
29 kl. 2 om morgonen och aftågade till Salahmi, tre mil från
Idensalmi kyrka; förposter qvarlemnades 1 mil sydligare, vid
Wieremä. Belägenheten var visserligen icke här den förmånligaste;
men likväl sådan, att fienden någon tid kunde uppehållas. Vägarne
hade, genom ett långvarigt regn och ständigt körande med tunga
lass, blifvit i den grad förderfvade, att många hästar tröttnade, och
att således ett återtåg under fiendens förföljande varit ganska
äfventyrligt. Af allmogen, i detta glest bebodda land, kunde ej heller
tillräckligt antal skjutshästar erhållas, hvarföre dragonhästarne måste
begagnas att framskaffa våra sårade och sjuka. Vid Salahmi funnos
icke flera än tvenne små bondgårdar, der blott tre rum kunde
erhållas; ett hade general SaådÉäs , det andra upptogs för hans
matlagning, och det tredje för adjutanterne. Hela brigaden måste
således bivuakera, hvilket denna årstid, då väderleken var både kall
och fuktig, gjorde så väl befälets som manskapets belägenhet högst
svår. Dertill kom att befälet led brist på uppehälle, hvilket, i detta
glest befolkade land, ej kunde emot betalning erhållas. Följden blef
ock, att sedan vi legat här till den 13 November, då vi fortsatte vår
marsch 18 mil, till Uleåborg, samt slutligen till Torneå, der vi kommo
till hvila, så uppfyldes sjukhusen med uslingar.
Under det vi lågo i Salahmi, förskansade vi oss med fältverk och
förhuggningar. Men fienden verkstälde blott en rekognosering till

60. Wieremä, den 6 November, hvarvid vi förlorade en man dödskjuten,
samt elfva man fångne. För öfrigt låg fienden stilla, utan att företaga
något.
General SaådÉäs hade, såsom befälhafvare, en förtjenst, hvaruti
han ganska mycket öfverträffade alla andra vid Finska hären
befälhafvande generaler, den, att han alltid förskaffade sig så säkra
kunskaper, att han fullkomligen kände sin fiendes ställning och äfven
dess minsta företag. Annars hade det varit för honom omöjligt, att
verkställa allt hvad han utförde under sommaren 1808, ofta midt
ibland fiendens trupper. Och som hans planer voro väl beräknade,
och han alltid vid deras utförande ådagalade klokhet och en rastlös
verksamhet, tror jag mig med skäl kunna påstå, att ställningen i
Finland blifvit helt annan, om SaådÉäs haft högsta befälet. Men äfven
han delade alla menniskors lott, att någon gång misstaga sig. Och
då jag nu går att omtala träffningen den 11 November, nödgas jag,
så okärt det också är för mig, icke allenast beskrifva händelserna
dervid annorlunda, än de omtalas i den utaf general SaådÉäs ingifna
rapport, utan ock omnämna en svaghet hos general SaådÉäs , som
vållade stridens mindre lyckliga utgång. Men sanningen är en
häfdetecknares första pligt.
Det är ingalunda på några lösa uppgifter, som jag omtalar denna
träffning, annorlunda än den blef inrapporterad. Jag grundar tvertom
min berättelse på det som hvarje person vid brigaden kan bestyrka,
och har dessutom haft ganska tillförlitliga handlingar att rådföra. Jag
har äfven läst den af general SaådÉäs åt öfverste-löjtnant DuåkÉr
lemnade instruktion, hvilken, med SaådÉäs egenhändiga underskrift,
vid DuåkÉrs död fanns af honom förvarad. Numera öfverste
MoåtÖomÉry anför ock, uti tidningen Allmänna Journalen 1825, N:o
226, att DuåkÉr fått uppdrag att öfverrumpla Ryssarne vid Idensalmi,
tvert emot hvad general SaådÉäs rapport innehåller.
General SaådÉäs hade alltid, såsom jag redan förut nämnt, den
nogaste kännedom om sin fiende. Således viste han nu att Ryssarne,
hvilka till Karelen afsändt en del af de förut vid Idensalmi stående
trupper, lågo alldeles overksamme, isynnerhet sedan de erhållit
underrättelse om de till SaådÉäs från stora arméen ankomne
förstärkningar. Ryssarnes ställning var följande. General TutsÅhkoff,

61. som bodde på Idensalmi prestgård, hade sina trupper förlagde
bakom eller söder om Idensalmi kyrka, uti Palois, Ulmala, Taipale
och andra byar, belägne de närmaste en half och de aflägsnare en
och en half mil från Wirta bro. Generalerne AäÉxÉiÉff och JÉrsÅhoff
lågo oss närmare, på Fredriksdal, och af deras fördelning omkring
400 man, såsom förposter, längre norr ut, emellan Fredriksdal och
Walkiais by; återstoden, eller omkring 1,000 man, stodo vid Wirta
bro. General SaådÉäs , som begagnade alla tillfällen att tillfoga fienden
afbräck, uppgjorde, i anledning af denna Ryssarnes ställning,
följande plan. En utvald trupp af 1,000 man, skulle, med fem mils
omväg, genom kärr och ödemarker, den 10 November kl. 12 om
natten öfverrumpla de vid Wirta bro förlagde Ryssar, hvilka lågo der
sorglöse, och trodde sig tryggade genom sina förposter. Wirta bro
skulle sedermera förstöras, för att hindra de på södra sidan förlagde
Ryska trupper att komma de sina till undsättning, hvarefter man
borde rycka fram mot Fredriksdal och Walkiais byar, samt i förening
med en på stora vägen ankommande styrka, taga den derstädes
liggande korpsen, med dess begge generaler till fånga. Lyckades
detta, hade det icke blifvit svårt att taga general TutsÅhkoff och hela
hans stab, med flere generaler. Till Palois by, hvarifrån undsättning
möjligen kunde ankomma, var en half mil. Med den noga och säkra
kännedom general SaådÉäs hade, både om fiendens overksamhet och
dess ställning, var visserligen denna plan ganska klok och väl
beräknad, samt talar högt till general SaådÉäs ära, såsom en redlig
och driftig befälhafvare. SaådÉäs hade förut verkstält flere lika djerfva
företag, ibland andra, där han den 25 Juni, genom major DuåkÉr, lät
förstöra vid Paukarlaks, midt emellan fiendens trupper, en stor
fiendtlig transport, bestående af 400 lass. Men denna gång begick
han det felet, att ej hålla sin plan hemlig, utan meddelade den åt
ganska många af sina officerare. Deraf hände, att den blef känd
utom hären. En landtmätare, hvars namn jag ännu icke vill nämna,
ansågs hafva lemnat Ryssarne underrättelse om general SaådÉäs
förehafvande. Det vissa är, att han, såsom bekant och vän till flere
officerare, var närvarande, då denna plan omtalades, samt reste,
efter erhållen kunskap derom, genast öfver till Idensalmi, der
Ryssarne stodo, och hvarifrån han icke sedermera återvände. Flere

62. omständigheter styrka misstanken emot landtmätaren, och det säkra
är, att den mindre lyckliga utgången ensamt härrörde deraf, att
företaget förut var röjdt.
I följd af general SaådÉäs plan, uppbröt öfverste-löjtnant DuåkÉr,
såsom befälhafvare för expeditionen, åtföljd af kapiten Brusiå, såsom
adjutant, den 8 November kl. 2 om morgonen, med 400
lifgrenadierer, 300 man af Savolaks infanteri och 200 Savolaks
jägare. Förtruppen förd af major Maäm, inträffade den 10 om aftonen
en mil nära Wirta bro, och fortsatte sin marsch obehindradt intill en
half mil från nämde bro, då den stötte på en af fienden utsatt
fältvakt. Detta syntes väl tillkännagifva att vårt företag var röjdt;
men det hade dock varit oklokt att genast återvända, innan man
härom förvissat sig. Maäm fick derföre befallning, att med yttersta
häftighet anfalla Ryska fältvakten, och om möjligt framtränga till
bron. DuåkÉrs instruktion innehöll, att han kl. 12 om natten borde
vara framme vid Wirta bro, och i händelse det lyckades honom att
obemärkt dit anlända, skulle han medelst raketter gifva detta
tillkänna, då andra trupper skulle på stora vägen rycka fram emot de
mellan Walkiais och Fredriksdal stående fiender. I fall hans ankomst
blef upptäckt, så skulle han icke uppkasta raketter, utan söka att
skyndsamt draga sig tillbaka. DuåkÉr följde den sista föreskriften; ty
innan förtruppen hann fram till Wirta bro, mötte den flere starka
kolonner, ett bevis derpå, att dess anryckande var röjdt. Men i det
djupaste mörker kl. 12 om natten, var återtåget ej lätt att verkställa.
Vår trupp stötte öfver allt på nya fiender, genom hvilka den med
bajonetten måste bana sig väg. Ofta begagnades gevärs kolfvarne,
och endast af språket kunde man urskilja kamrater från fiender. Efter
många svårigheter förde DuåkÉr sin trupp tillbaka, tillika med sina
sårade, och inträffade vid brigaden den 13 på förmiddagen. Under
denna expedition hade han förlorat en officer dödskjuten, 8
officerare blesserade, 3 fångne, samt af manskapet 200 man döde
och sårade, och 30 fångne. Blesserade voro: major Maäm, och af
subaltern-officerare: WÉÄÉr, Furumark , MÉiåaådÉr , MoäaådÉr, HàÉämér ,
samt vid lif-grenadiererne PäomÖrÉå och LiådÉÖrÉå . Major Maäm,
löjtnant WÉÄÉr, och fendrik SavaådÉr blefvo fångne.

63. Östgötha lif-grenadiererna, som här för första gången voro med i
elden, utmärkte sig på det mest hedrande sätt, och eftergåfvo ej
Savolaksarne uti tapperhet. Och om belöningar ej skola bestämmas
blott efter utgången, så förtjente onekligen alla officerare och hela
den trupp, som deltog i denna träffning, utan allt undantag, att
ihågkommas. Jag har mig likväl ej bekant några flere, än att
löjtnanterne Furumark , MÉiåaådÉr och C. M. voå FiÉaådt blefvo
kapitener, samt fendrik MoäaådÉr löjtnant.
Hade Ryssarne, underrättade om vårt företag, vidtagit klokare
åtgärder, och efter vårt började återtåg förföljt oss ända till ett sankt
kärr, hvilket vi skulle passera, och det vi blott ett led i sender kunde
gå öfver, så skulle få af vår trupp undkommit. För att taga den,
ansågo de sig nu blott behöfva uppställa slutna kolonner densamma
i förväg; men vårt manskap öppnade sig väg med bajonetten och
gevärs-kolfvarne, midt igenom den så mångfaldigt öfverlägsna
fienden. Att bestämma Ryssarnes styrka, är icke möjligt. Troligen var
största delen af hela Ryska hären sammandragen; ty äfven de vid
Walkiais och Fredriksdal förlagde trupper befunno sig nu vid Wirta
bro.
Den 12 November ankom en kurir från stora arméens högqvarter i
Brahestad, med befallning till oss att uppbryta, och så ställa vår
marsch, att brigaden omkring den 19 kunde inträffa uti Limingo eller
Kempelä; hvarföre vårt återtåg företogs, straxt efter DuåkÉrs
återkomst till brigaden. Den 16 kommo vi till Pulkkila, den 17 till
Marttila, den 18 till Frantsila, elfva och en half mil från Salahmi. I
Pulkkila provianterades truppen för åtta dagar, och de der befintlige
magasiner tömdes. Uti Frantsila förlades brigaden, enligt ankomne
general-order, i kantonerings-qvarter.
Den 20 November, kl. 8 om morgonen, anlände till Frantsila den
under general TutsÅhkoff stående Ryska hären, hvilken, efter erhållen
förstärkning, utgjorde omkring 10,000 man. Genom långa omvägar
hade fienden förutskickat starka fördelningar i förväg, och vidtagit
alla medel att kringgå oss. Men då Ryska förtruppen redan vexlade
skott med vår fältvakt, ankom en kurir från stora arméens
högqvarter, och medförde en den 19 emellan generalerne BuxhoÉvdÉå
och KäÉrÅkÉr afslutad konvention, enligt hvilken Svenska hären, utan

64. att af Ryssarne förföljas, borde den 29 utrymma Uleåborgs stad, der
Ryssarne skulle inrycka den 30 November. Våra trupper skulle sedan,
efter uppgjord marsch-ruta, utrymma Uleåborgs län, och Kemi elfs
båda stränder öfverlemnas åt Ryssarne. Genom denna konvention
afbröts en redan börjadt träffning. Så snart major FuÅhs, såsom
parlamentär, till fienden öfverfört underrättelsen om stilleståndet,
tillstäldes en allmän frukost för de begge härarnes officerare,
hvarunder general TutsÅhkoff yttrade: ”general SaådÉäs är ibland vår
tids lyckligaste fältherrar; ty hitintills har han med utmärkt heder
gått från alla drabbningar, och nu, då allt var så förberedt, att han
med sin lilla trupp nödvändigt skulle blifva fången, eller åtminstone
fullkomligen slagen, hjelpte ödet honom på ett särdeles sätt.”
Den 25 November uppbröt brigaden från Frantsila och tågade till
Temmes, den 26 till Kempelä, och den 27 till Uleåborg. Den 29
inryckte Ryska förtruppen i denna stad, sedan SaådÉäs med sin
brigad, samma dag om morgonen, gått derifrån.
Savolaks brigaden, som utgjorde eftertruppen, fortsatte sedan
dagligen sin marsch, under omvexlande stark köld och yrväder, samt
anlände den 11 December till Kemi kyrka, hvarifrån brigaden
uppbröt den 13 och blef förlagd i Kakamo by af Torneå socken, för
att utgöra förpost-kedja emot fienden. Större delen af denna brigad,
hvilken stått under grefve CroåstÉdts befäl, och åtföljt stora arméen
till Wirdois, hade nu tågat 250 mil. Den hade ock deltagit uti 33
större eller mindre träffningar, hvilka nedanföre skola uppgifvas,
utom de fem hvilka sedermera föreföllo. Att denna så mycket
anlitade korps, nu skulle utgöra förpost-kedja mot fienden, under det
Vesterbottens regemente, som bordt försvara sitt eget land, fick gå
hem till roten, kunde ej annat än väcka missnöje. Gränslinien utmed
Kakamo elf upptog omkring två och en half mil, och sedan brigaden,
genom lifgrenadierernas och Westerbottens regementes afskiljande,
sammansmält till ungefär 1400 man, och ännu ytterligare
förminskades, genom den under vistelsen i Torneå härjande
farsoten[6], så påkallade den långa bevaknings-sträckan en rastlös
och i högsta grad svår tjenstgöring.
Dertill kom en ovanligt sträng köld, så att thermometern sällan
visade mindre än 35 à 36; men ofta ända till 40 grader under

65. fryspunkten. I början voro vi här så hopträngde, att uti ett rum
bodde, utom gårdsfolket, 22 af Savolaks jägare regementes befäl
och stab, med deras uppassare, och bland dem tre sjuka.
Jag borde visserligen lemna en skildring af de mödor och
mångfaldiga besvärligheter, som Savolaks brigaden under detta
fälttåg måste utstå; men jag bekänner, att jag icke kan göra det så
fullständigt, som saken erfordrade. Mången skulle också anse min
beskrifning öfverdrifven, hvarföre jag vill omnämna blott en del af
hvad jag sjelf sett. Jag var ofta med, då truppen kopplade sina gevär
på sidan om vägen, och befäl och manskap, frusna och darrande af
köld, hemtade sin hvila på blotta snödrifvan, hvarunder truppen,
såsom till exempel i Löfånger, var provianterad med omalen råg i
stället för bröd och mjöl. Jag var med, då hela truppen med allt
befäl, uti sexton dygn i November månad, bivuakerade under köld,
snö och yrväder; och mången af befälet hade då i flere dagar ingen
annan föda än gröt, doppad i rent och obemängdt vatten, till
morgon, middag och qväll. I början af fälttåget felades väl icke
proviant för truppen; men för befälet så mycket mera. De som först
kommo till de få vid vägen belägne gårdar, kunde med böner erhålla
något; men alla de andra intet. På tobak, hvarvid soldaten är allmänt
van, var sådan brist, att en tums lång bit, ansågs både af befäl och
manskap, som en stor sällsynthet. Efter 50 à 60 mils marsch hade
soldaternas kläder blifvit slarfviga, och deras skor alldeles utslitna, så
att befälet, vid utkommendering till fältvakt, nödgades göra afseende
på hvilka af manskapet hade skor eller icke. Ja, jag såg soldater af
Savolaks jägare regemente gå på post utan skor.
Efter sådana besvärligheter, efter 250 mils marsch och efter
deltagandet i så många träffningar, hade det varit en billig fordran,
att Savolaks brigaden fått hemta nödig hvila, och Svenska
regementer blifvit beordrade att stadna och bevaka Sveriges gränsor.
Men så tillgick det icke. Jul-högtiden, som annars af Savolaksarne
plägar firas med stor högtidlighet, den firades 1808 af brigadens
qvarlefvor med ganska nedslående känslor. De hade så många vågat
lif och blod för fäderneslandets räddning; de hade sett så många af
sina kamrater stupa vid sin sida eller förgås af sjukdomar, och nu,
oaktadt alla sina ansträngningar och uppoffringar, sågo de sig så

66. långt aflägsnade från sin hembygd, från sina hustrur och barn, från
sina föräldrar och andra anhöriga, utan hopp att någonsin mera,
såsom Svenska undersåter, få återse dem. Svenska hären, på hvars
bistånd vi så länge väntat, och för hvars hembygd nu ensamt skulle
stridas, den fick gå hem på sina rotar, och de som så mycket lidit,
som uthärdat så många besvärligheter, de skulle ännu under den
strängaste köld utgöra förposter mot fienden. Bekymmerfullt frågade
derföre den ene den andre: ”är det meningen, att vi qvarblifne
uslingar kanske helt och hållet skola uppoffras? Eller finnes det ännu
någon skymt af hopp för oss?” Att, under sådana omständigheter,
kärleken för anhöriga och den egna fosterjorden hos en och annan
uppvaknade, att de öfvergingo till fienden och sökte sina lugna
hemorter, bör ej förundra någon. Besynnerligare är det, att ej flere
valde denna utväg; ty antalet af dem som emottogo Ryssarnes
erbjudna tillstånd att återvända till hembygden, var ganska ringa.
Detta är ett så talande bevis på Finska härens trohet, att historien
aldrig borde glömma det. Först sågo Finnarne med bestörtning, att
inga åtgärder blefvo vidtagne mot den för Finland hotande faran;
sedan befaltes Savolaks brigaden att lemna sin hembygd utan att se
fienden, mycket mindre få försvara sig; derefter fortsattes marschen
genom natt och dag, men då landet kunnat återtagas, då lågo vi
stilla. Med slarfviga kläder och nästan utan skor, fördes Savolaks
brigaden till strids, och den slogs vid alla tillfällen med sällsynt
tapperhet. På kraftigt bistånd från Sverige väntades hela sommaren
förgäfves. När Finland redan var förloradt, och Finnarne icke mera
hade någon fosterjord att försvara, då tilläts Svenska soldaten
återvända hem, och Finnarne ensamme nödgades bevaka Sveriges
gränsor. Till Finska hären utbetalades ej dess välförtjenta fält-
aflöning, under det att Svenska vestra arméen låg i Stockholm och
roade sig. Den åtnjöt der fält-traktamente samt bepryddes med
stjernor och tapperhets-medaljer, medan Finnarne, för deras
fosterjords försvar, uthärdade de största mödor. Hvilken nation, så
behandlad som Finnarne, skulle väl hafva ådagalagt så mycken
tapperhet och trohet, som desse gjort det vid alla tillfällen? Ännu
den 5 Juli 1809, visade de, ehuru redan 40 mil aflägsnade från
Finland, hvad det Finska mannamodet förmår!

67. Sedan general SaådÉäs afslutat med Ryska förpost-befälhafvaren,
general AäÉxÉiÉff , ett stillestånd på obestämd tid, med 96 timmars
uppsägning, blef dock den stränga tjenstgöringen något mildrad. Vi,
som hittills legat så hoppackade, blefvo den 29 December förlagde
till Laivaniemi by, samt erhöllo nu mera utrymme. Derefter lemnade
general SaådÉäs brigad-befälet till öfverste FaäaådÉr, för att sjelf afresa
till Stockholm.

68. År 1809.
I början af Februari månad erhöll Savolaks brigaden befallning att
uppbryta, för att aftåga till Burträsk socken i Westerbotten, hvarest
vi skulle intaga kantonerings-qvarter, och få hvila. Sedan den nu på
förpost-kedjan blifvit aflöst af tredje brigaden, anträddes marschen
den 9 Februari och fortsattes den 10, då vi kommo till Sangis, fem
mil från Laivaniemi och fyra mil från Torneå stad. Den 11 rastades;
den 12 till Månsby i Kaliks socken, två ⅞ mil; den 13 till Töre, två ⅛
mil; den 14 rastades; den 15 till Hvitå i Råneå socken, en ¾ mil; den
16 till Rånbyn, en
7
/16 mil; den 17 rastades; den 18 till Persön i Luleå
socken, en ⅞ mil; den 19 till Sunderbyn, två ¼ mil; den 20
rastades; den 21 till Ersnäs, två mil; den 22 till Portsnäs i Piteå
socken, två
5
/16 mil; den 23 rastades; den 24 till Pitholmen, två ¼
mil; den 25 till Jäfre, en
1
/16 mil; den 26 till Åby i Skellefteå socken,
två ¼ mil; den 27 till Frostkåge, två
9
/16 mil; den 28 till Sunnanå, en
⅝ mil. Här rastades till den 2 Mars, då tåget fortsattes till
Renbergsvatten, två mil, och den 3 Mars framkommo vi till Burträsk,
hvarest brigaden intog de utsedde kantonerings-qvarteren.
Men brigadens hvila här blef lika så kort och ovaraktig, som på alla
andra ställen. Den ovanliga köld, som denna vinter inträffade, gjorde
att isen öfver Qvarken emellan Umeå och Wasa lagt sig. Och som
det förspordes, att Ryssarne i och omkring Wasa sammandrogo en
betydligare härfördelning under general BarÅäay dÉ Toääy, fordrade en
nödvändig försigtighet, att äfven omkring Umeå hafva några trupper.
Savolaks brigaden fick derföre åter uppbryta, och marscherade den
10 Mars till Nyby, tre ⅛ mil; den 11 till Rikleå, två ⅛ mil; den 12 till

69. Djekneboda, en ½ mil; den 13 till Umeå socken, två ⅞ mil, der
generalen, Grefve CroåstÉdt återtog befälet öfver densamma.
Savolaks jägare regemente, som nu mera utgjorde endast omkring
240 man, skulle bevaka öfvergången öfver Qvarken, hvarföre det
förlades uti Täfte by, och hade en 50 mans fältvakt på Holmön, en
större ö, belägen ute i hafvet, en mil från fasta landet. Savolaks
infanteri och Karelska jägarena stodo vid Steksjö och Degernäs,
Karelska Dragonerna uti Löfånger, någon liten del af brigaden låg uti
Skellefteå, 15 mil ifrån Umeå, och resten var förlagd mellan Ratan
och Ångersjö, på en sträcka af ungefär 9 mil. Denna brigad, nu mera
under gevär omkring 1000 man, var visserligen tillräcklig att bevaka,
men för ingen del att försvara hela denna kust-sträcka, i händelse af
ett anfall från Finska sidan. Detta oaktadt tilläts likväl Westerbottens
regemente att ligga hemma på roten.
Den 19 Mars insändes från fältvakten på Holmön rapport, att
fienden var uti antågande öfver Qvarken; hvarföre samma dag om
aftonen 40 man af Savolaks jägare, samt natten derpå 100 man,
under öfverste-löjtnant Furumark , rykte ut till nämde ö. Wid Ostnäs
by, ytterst vid hafsbandet, qvarlemnades den öfriga lilla styrkan af
Savolaks jägare, tillika med all tross. Den 20 om morgonen, då
tvenne patruller saknades, som förmodligen blifvit af fienden
uppsnappade, utskickades två officerare, med 50 man, att
rekognoscera. Denna trupp hann ungefår en mil framom fältvakten,
då den stötte på omkring 200 man Ryskt kavalleri, hvilka, vid våra
jägares ankomst genast drogo sig tillbaka, hvarefter rekognoscerings
truppen återvände. Emellertid utsändes beständigt både åkande och
gående patruller, på begge sidor om Holmön, för att utröna om
någon fiendtlig styrka skulle vilja kringgå nämde ö.
Den 21 Mars kl. 9 f. m. anfölls fältvakten på Holmön, af ungefär
300 man; men som rapport i det samma inlopp, att en fiendtlig
kolonn syntes på vestra sidan om ön, drog fältvakten sig tillbaka,
utan att inlåta sig i någon strid. Då vår styrka var nedkommen på
isen, visade sig tydligen fiendens afsigt, att med den omnämnda
kolonnen kringgå oss. De som angripit fältvakten, och nu förföljde
den, erhöllo förstärkning, så att de kunde anses utgöra 700 man. En
större fiendtlig kolonn, hvilken förgäfves bemödat sig att hinna vår