Divine Providence The Molinist Account Thomas P Flint

Divine Providence The Molinist Account Thomas P
Flint download
https://ebookbell.com/product/divine-providence-the-molinist-
account-thomas-p-flint-51938150
Explore and download more ebooks at ebookbell.com

Here are some recommended products that we believe you will be
interested in. You can click the link to download.
Divine Providence The Molinist Account Thomas P Flint
https://ebookbell.com/product/divine-providence-the-molinist-account-
thomas-p-flint-10840852
Divine Providence The Mayor The Mob And The Man In The Middle Joe
Broadmeadow Pat Cortellessa
https://ebookbell.com/product/divine-providence-the-mayor-the-mob-and-
the-man-in-the-middle-joe-broadmeadow-pat-cortellessa-46969290
The American Miracle Divine Providence In The Rise Of The Republic
Medved
https://ebookbell.com/product/the-american-miracle-divine-providence-
in-the-rise-of-the-republic-medved-11893844
Gods Hand On America Divine Providence In The Modern Era First Edition
Medved
https://ebookbell.com/product/gods-hand-on-america-divine-providence-
in-the-modern-era-first-edition-medved-11893840

The Happy Life Answer To Skeptics Divine Providence And The Problem Of
Evil Soliloquies 1st Edition Saint Augustine Thomas F Gilligan Denis J
Kavanagh Robert P Russell Ludwig Schopp
https://ebookbell.com/product/the-happy-life-answer-to-skeptics-
divine-providence-and-the-problem-of-evil-soliloquies-1st-edition-
saint-augustine-thomas-f-gilligan-denis-j-kavanagh-robert-p-russell-
ludwig-schopp-51797122
The Classics Made Simple Abandonment To Divine Providence Rev Fr
Jeanpierre De Caussade
https://ebookbell.com/product/the-classics-made-simple-abandonment-to-
divine-providence-rev-fr-jeanpierre-de-caussade-59272460
Doxological Theology Karl Barth On Divine Providence Evil And The
Angels Christopher C Green
https://ebookbell.com/product/doxological-theology-karl-barth-on-
divine-providence-evil-and-the-angels-christopher-c-green-50670214
The Mechanics Of Divine Foreknowledge And Providence A Timeordering
Account T Ryan Byerly
https://ebookbell.com/product/the-mechanics-of-divine-foreknowledge-
and-providence-a-timeordering-account-t-ryan-byerly-50219518
Divine Providence A History Brenda Deen Schildgen
https://ebookbell.com/product/divine-providence-a-history-brenda-deen-
schildgen-50678148

Divine Providence

A volume in the series
Cornell Studies in the Philosophy of Religion
EDITED BY WILLJAM P. ALSTON
A list of titles in this series is available at
www.cornellpress.cornell.edu.

Thomas P. Flint
DIVINE
PROVIDENCE
The Molinist Account
Cornell University Press, Ithaca and London

Copyright Cl I'J'J!I by Comcll Univcrsity
All rights r<'!lerwd. Except kll" brief quotations in a rcvicw, this book, or parts
th<·n•ot:
must
not be reproduced in any t(mtl without pc.·nnission in writing
from
thc
publi<her. For infonnation, addrt~ Comdl Univcrsity l'n~<.
Sa~oc Housc. 512 East Statc Strcet. lthaca, Ncw York 141150.
First publishcd I'J'J!I by Comdl Univcrsity Pr<'liS
First printing, Comcll J>apcrbacks. 2006
Library of Congrcs.< Cataloging-in-Publication Data
Aint, Thomas J>.
Divinc providencc : thc Molinist account 1 Thoma.< J>. Aint.
p. cm.-(Comcll studics in thc philnsophy of rcligion)
lndudt'll bibliographical refcrcnccs and indcx.
ISBN-13: IJ7K-11-IIOI4-7336-4 (pbk. : alk. papcr)
l. Providt'JICC and gowmmcnt of God-History of doctrint"S-16th ccnn1ry.
2. Molinism. 3. Catholk Chun:h-J>ocoincs-History-16th ccntury.
l. Titlc. 11. Seri< ...
BTI35.2.F274 l'NK
231'.5-dc21 97-36673
Comcll Univ<·rsity J>rcs.< strivcs to use cnvironmcntally r<"ptmsiblc supplicrs amt
matcrials to thc fullcsr cxrcnr pos.<iblc in thc publishing of its books. Such matcrials
indudc vcb'Ctablc-bascd, low-VOC inks and acid-fr<'<' papcrs rhar are r<•t:ydcd,
totally chlorinc-frcc, or parrly composcd nf nonwood fibcrs. For furthcr inti.mnation,
visir nur wcbsitc at www.comcllprt'lls.comcll.cdu.
Papcrback printing In 1) K 7 6 5 4 3

To]oAnn
Si come eterna vita e veder Dio
né piu si brama né brama piu lice,
cosi me, Donna,
il voi veder felice
fa in questo breve et fraile viver mio.
-Petrarch, Rime sparse 191.1-4

Contents
Acknowledgments ix
Introduction
PART l. AN EXPLICATION OF THE MOLINIST ACCOUNT
1 The Twin Bases of Molinism: Providence and Freedom 11
2 The Molinist Account of Providence 35
PART 11. A DEFENSE OF THE MOLINIST ACCOUNT
3 Altemative Accounts of Providmce 75
4 Five Thomistic Objections to Molinism 109
5 The "Grounding" Objection to Middle Knowledge 121
6 Hasker's Attack on Middle Knowledge 138
7 Adams and Vidous Circle Arguments 159
PART 111. SOME APPLICATIONS OF THE MOLINIST ACCOUNT
8 Papal lnfallibility 179
9
Prophecy 197 10 Unanswered Prayers 212
1 1
Praying for Things to Have Happened 229
Conclusion
251
Index 255

Acknowledgments
The number of people who have assisted me in one way or another in the
composition
of this book is huge. Among my colleagues at Notre Dame,
three are particularly worthy
of thanks. The seeds of the book were evident
in my doctoral dissertation, written under the able guidance
of Michael Loux
and Alvin Plantinga; each
of them has left an enormous and lasting impression
upon me, and their influence
on this work has been pervasive. Even more
important
has been Fred Freddoso. Ever since our collaborative endeavor to
fashion a Molinist-inspired account
of omnipotence in the early 198os, he has
been an invaluable critic and interlocutor on matters Molinist.
Other faculty at Notre Dame, both current and former, have also eamed
my gratitude for their help with this project. 1 especially thank David Burrell,
Frederick Crosson, Comelius Delaney, Richard Foley, Jorge Garcia, Gary
Gutting, Ralph Mclnemy, Thomas Morris, Philip
Quinn, William Ramsey,
Eleonore Stump,
Peter van lnwagen, and Fritz Warfield.
Visitors to the Notre Dame Center for Philosophy
of Religion have also
been subjected to much
of this work, and it has benefited greatly from their
responses.
Though virtually every fellow has contributed to my thinking on
this subject, special thanks are due to Robert Audi, Godehard Bruntrup, An-
drew Cortens, Michael Griffin, K en Konyndyk, Bruce Langtry, George Mav-
rodes, Scott Shalkowski, William Tolhurst, James Wetzel, David Widerker,
Edward Wierenga, Nicholas Wolterstorff, and Linda Zagzebski. Extra-special
thanks are due to two former Center
fellows-David Hunt, whose careful
comments on earlier versions
of severa! chapters proved very helpful, and
William Hasker, whose astute criticisms and generous discussions
of many of

X ) Acknowledgments
my writings related to Molinism have left me greatly in his debt
(as did his
excellent reader's report for Comell University
Press).
Former graduate students at Notre Dame (most of them now well-
established philosophers themselves) have also furthered my thinking on the
issues addressed in this book.
1 am especially grateful to Douglas Blount,
Michael Byron, William Davis, Scott Davison, Stewart Goetz, A. A. How-
sepian, Trenton Merricks, Caleb Miller, Michael Murray, John O'Callaghan,
Robert O'Connor, Charles Seymour, Christopher Taggart, David Vander-
laan, Jerry Walls, Mark Webb, Thomas Williams, and Keith Wyma. 1 also
thank two colleagues from my graduate school days, David Kessler and Alven
Neiman, who influenced my early thinking on these
issues.
Among those few colleagues interested in Molinism who have not spent
considerable time at Notre Dame, three are especially worthy
of mention. I
have benefited enormously from the writings
of Robert Adams and William
Craig
on issues related to middle knowledge, and
1 am grateful to them for
sending me severa!
essays before their publication. Thanks are also due to
William Alston, who,
as editor of this series, made many excellent suggestions
for alterations to the initial draft.
1 also wish to acknowledge the invaluable assistance that Martha Detletsen
of the" Notre Dame Center for Philosophy of Religion has provided over the
many years during which this book was being written. Equally important at
the end
of the project was the generous support of the Notre Dame London
Programme, under the able guidance of Anastasia Gutting, Paul Bradshaw,
Sandra Berry, and the incomparable Kay Henderson. The wonderful staff at
Cornell University Press, especially John Ackerman, have also earned my ad-
miration.
Finally, my deepest expression
of thanks goes to my wife, JoAnn Delia-
Neva. I have never ceased to view her entry into my life
as the surest sign of
divine providence
1 have been fortunate enough to receive. It is thus fitting
that, with abundant gratitude, 1 dedícate this book to her.
Sorne material throughout the book is reprinted from Luis de Malina, On
Divine Foreknowledge: Part 1 V tif the "Concordia," translated with an introduc-
tion and notes by Alfred
J. Freddoso. Copyright
© 1988 by Cornell Univer-
sity. Used by permission of the publisher, Cornell University Press.
Sorne material in Chapter 1 is reprinted from my "Providence and Pre-
destination," in A Companion to Philosophy ~f Religion, edited by Philip L.
Quinn and Charles Taliaferro (Cambridge, Mass.: Blackwell, 1997). Used by
permission.
Sorne material in Chapter 2 is adapted from Thomas P. Flint, "Two Ac-
counts
of
Providence," in Thomas V. Morris, ed., Divine and Human Action:

Acknowledgments
Essays in the Metaphysics oJ Theism. Copyright @ 1988 by Comell University.
Used by pennission of the publisher, Comell University Press.
Sorne material in Chapter 6 is adapted from my "Hasker's God, Time, and
Knowledge," Philosophical Studies 6o (1990), 103-11 s. @ 1990 Kluwer Aca-
demic Publishers, with kind pennission from Kluwer Academic Publishers.
Sorne material in Chapter 8 is adapted from my "Middle Knowledge and
the Doctrine
of
Infallibility," which appeared in Philosophical Perspectives, 5,
Philosophy oJ Religion, 1991, edited by James E. Tomberlin (copyright by
Ridgeview Publishing Company, Atascadero, CA). Reprinted by pennission
of Ridgeview Publishing Company.
Sorne material in Chapter
9 is adapted from my
"Prophecy, Freedom, and
Middle Knowledge," in Our Knowledge oJ God, edited by Kelly James Clark
(Boston: Kluwer Academic Publishers, 1992),@ 1992 Kluwer Academic Pub-
lishers, with kind pennission from Kluwer Academic Publishers.
Sorne material in Chapter 1 1 is adapted from my "Praying for Things to
Have Happened," in Midwest Studies in Philosophy, vol. 21, edited by Peter
A. French, Theodore E. UehlingJr., and Howard K. Wettstein, @ 1997 by
the University of Notre Dame Press. Used by pennission.
T. P. F.
[ xi

Introduction
1. The Senators and the Philosophers
In February
1964, Bobby Rowan, a member of the Georgia
Senate, pro-
posed that the following amendment be incorporated into the Georgia elec-
tion code:
No person may vote either in the Democratic primary or in the
general election
in the State of Georgia who has been deceased more than three years.
Needless to say, such a proposal immediately engenders questions (as well
as smiles). At least two of these questions are especially pertinent. First, why
let dead people vote at
all? And second, why suspend their post mortem franchise after three years?
Supporters
of the proposal apparendy had answers to such questions. In
general, they
argued, the friends and relatives of the deceased would know
full well how their dearly departed would have freely decided to vote in any
proximate election.
Why should the accident of death prevent a vote from
being cast in the way everyone knows it would have been cast had said
accident
not occurred?
Of course, since candidates and issues change as time
moves on,
our knowledge concerning how the deceased would have voted
decreases the longer they have been dead. At sorne point,
our confidence
would be low enough that we would no longer have any idea just
how to
count the vote
of the inanimate. The proposed amendment thus suggested
three years
as a reasonable statutory limit.
1
' For a discussion ofthis fascinating incident, seejimmy Carter, Tuming Poinr (New York:
Times Books, 1992), pp. ISJ-184.

2 1 lntroduction
Fortunately, the debate over this curious proposal was apparently not with-
out humor. Equally fortunately, the debaters did not include contemporary
philosophers
of religion. For had such philosophers been present, the discus-
sion might well have evolved into a debate over an issue that most politicians
would find,
as Atice (ofWonderland fame) might put it, even curiouser than
the proposed amendment.
On the surface, the advocates of the amendment
seemed to be assuming that there are truths stating
how a dead person would
have freely voted had he
or she lived until election day.
2 But, a philosophical
Senator might have asked,
are there any such truths? Can we, can even God,
know how a person would freely act in a certain situation if they are in fact
never placed in that situation?
ls there any fact of the matter to be known in
such
cases?
Discussion of this question would no doubt have set many senators' heads
spinning. But during the past twenty years
or so, this issue has become one
of the most hotly debated topics in the field of philosophical theology. Many
philosophers have
argt~ed that there are truths of the sort described above, and
that
God would be both cognizant of such truths and able to utilize his
knowledge
of them in his creation and providential
g'overnance of the world.
On the other hand, many have denied such claims; sorne have insisted that
there are
no such facts to be known, while others have argued that, even if
there are such truths, they would be of no practical use to God.
The current debate on this issue, though, is hardly unique in the history
of philosophy. The claim that God both knows and can use propositions of
the requisite type was proposed and defended at length by Luis de Malina, a
sixteenth-century Spanish Jesuit theologian whose views
on divine providence
and related
issues were set forth in his
Liberi Arbitrii cum Gratiae Donis, Divina
Praescientia, Providentia, Praedestinatione et Reprobatione Concordia, known com-
monly by a less audacious but more mnemonic moniker-the Concordia. Mo-
lina's Concordia was attacked with great vehemence by a number of his
contemporaries.
The controversy his work engendered, perhaps the most fiery
in the annals
oflate medieval philosophy, has simmered on the back burner
of philosophical attention ever since, with intermittent trips to the front of
the range. Among English-speaking philosophers, the heat was turned up
again roughly two decades ago when Alvin Plantinga unknowingly presup-
posed the Molinist view in his response
to the problem of evil.
3 Since that
time, the dispute
has reached the boiling point, and currently shows no sign
of cooling. Alfred Freddoso's 1988 translation
ofPart IV ofthe Concordia has
2 WiUiam Hasker would no doubt remind me that many of the bill's supporters may have
believed only in truths about the likely voting behavior of the deceased!
' See Alvin Plantinga, 11re Nature ~ Neces.sity (Oxford: Clarendon Press, 1974), chap. 9; see
also his God, Freedorn and Evil (New York: Harper & Row, 1974), pp. 34-45.

lntroduction
only added to the contest by making the relevant section
of Molina's work
(augmented by Freddoso's excellent introduction and notes) more widely ac-
cessible.4
2. The Plan of This Book
In this book,
1 endeavor to contribute to this discussion in three ways: by
explicating the picture
of divine providence offered by Molinists, by defending
that picture against what
1 see as its most powerful critics, and by applying
the general Molinist picture
to specific providential domains. 5 Not surpris-
ingly,
1 have divided the work into three part.~.
Part 1 offers the attempt at explication. The first chapter presents what 1
see as the two foundations of the Molinist edifice: the traditional theological
claim that God
is the all-knowing, sovereign, providentiallord ofthe universe,
and the metaphysical claim that,
as those known as libertarians have insisted,
freedom requires indeterminism. My aim in this chapter
is both to elucidare
these two claims and
to suggest that the orthodox Christian would naturally
be inclined to embrace
both of them. Chapter 2 then gives a detailed account
of the picture of providence fashioned by Molina, a picture designed to accord
with the theological traditionalism and metaphysical libertarianism described
in the first chapter.
In Part
11, this Moliñist account is defended against numerous attacks. Hav-
ing (in Chapter
3) canvassed the major alternatives to Molinism and argued
that the traditional Christian
has solid prima facie reason to prefer the Molinist
picture,
1 proceed in the next four chapters to consider whether this surface
plausibility
of Molinism can be undermined. Various objections to Molinism,
from traditional Thomist objections to the contemporary criticisms
of such
philosophers
as Robert Merrihew Adams and William Hasker, are examined
in these chapters. Central to this part
of the book is a discussion of the
"grounding" objection, an objection which, in one form or another, crops
up in most criticisms
of Molinism. M y conclusion is that none of the objectors
offers a persuasive case against the Molinist. Since the burden
of proof is, it
• See Luis de Molina, 0n Divine Foreknou•ledge: Pan JVofthe Concordia, tr. AlfredJ. Freddoso
(lthaca: ComeD University Press,
1988). References to Molina in later notes are to this trans-
lation, and provide both tbe disputation and section numbers and the page number in tbe
Freddoso translation; e.g., Molina, Disputation
SI, section 14 (p. ISJ). References to Fred-
doso's introduction are given
as, e.g., Freddoso,
"lntroduction," p. 49.
• Tbougb references to Molina are frequent in the course of this book, the reader should
note tbat my main concem
is with the account of providence that Molina sketched-i.e.,
with the object pictured, not primarily with either the artist or his picture. For better or worse, this is a book in philosophical theology, not in the history of philosophy.
3

4 lntroduction
seems to me,
on the critics here, the failure of their arguments suggests that
the Molinist picture
of providence is by far the most attractive one for the
orthodox theist to endorse.
To suggest, though, is not to entail. For it could be that the general Molinist
picture, though graced with the veneer
of verisimilitude and resilient in the
face of attack, would prove unenlightening or even distorting when we try
to apply it to particular topics encompassed by the general Christian notion
of providence.
Part 111 looks at several attempts at applied Molinism. Ques-
tions connected with papal infallibility, prophecy, and petitionary prayer are
addressed from an expressly Molinist point
of view to see whether or not
such a stance
is of value to the Christian concerned with such issues. In each
case, 1 will suggest, Molinism can indeed be applied fruitfully (though not
nearly so easily
as one might initially have conjectured). This result probably
ought not astonish the reader; after
all, as a confessed Molinist,
1 would hardly
be expected to pick topics that are
not susceptible to profitable Molinist anal-
yses. E ven so, since the issues addressed (even papal infallibility, if understood
as evoking the larger issue of divine governance of the Church) are of central
concem to most Christians,
1 think that both the value of the Molinist per-
spective and the plausibility
of expecting that perspective to prove fertile rel-
ative to
issues not investigated here (issues such as predestination, revelation,
the Incarnation, and others) will ha ve been firmly established
if my efforts in
Part 111 are successful.
Before embarking on this tripartite expedition,
Jet me first identify my
starting points.
3. Orthodox Christianity
In describing the plan
of this book, 1 have made severa) references to tra-
ditional
or orthodox Christianity, and the reader might well wonder what
exactly this
is.
1 have no simple (or even complex) definition to offer. As a
Roman Catholic, 1 think 1 have a pretty clear grasp of what orthodox Ca-
tholicism amounts to.
6 But among Christians as a whole, nothing comparable
to definitive papal or conciliar pronouncements, or to the consistent teaching
of the magisterium, can be appealed to as a clear and unquestioned arbiter of
disputed questions conceming Christian practice or belief.
7 And, of course,
• lt might be argued that, were 1 better acquainted with the work of contemporary Catholic
theologians, my sense
of having a firm grasp would have dissolved by now.
1 doubt it. Still,
it could
be. And, of course, it could be that
1 have cause here to be grateful to a providential
God.
7 Needless to say, virtually all Christians look upon Scripture as authoritative. But
1 take it
as an obvious truth that Scripture does not offer ~lear answers-answers that just anyone can
see-to disputed questions; if it did, the questions would not be disputed.

lntroduction
the list
of questions which have not been disputed over the last century or
so, even among those who consider themselves Christians, is not all that long.
Still, 1 think that the notion of traditional or orthodox Christianity is not
so vague
as to be useless. And though propositional belief is only part (and
arguably
not the most important part} of Christian commitment,
1 think we
can identifY a number of theses which, if not definitive of what is usually
meant by orthodox Christianity, are at least typical
of such Christians.
Traditional Christians believe that
God exists. And the God they believe
in
is not just a symbol of overarching truths, or an impersonal ground of
being, or the life-force oozing throughout the universe, or anything of that
sort.
Orthodox Christians believe in a personal God, one who freely chose
to create the
universe· we see around us and who sustains that universe in
being. Unlike us, this
God is perfect in all respects. He is infinite in knowl-
edge, power, and goodness, and unencumbered by spatial
or temporal limi-
tations. Moreover, he doesn't just
happen to be perfect; it couldn't have been
the
case that God failed to possess any of the perfections he actually exhibits.
God
has a plan for bis universe, and bis perfections guarantee that bis plan
shall succeed.
Part of this plan in volved God's saving fallen mankind by send-
ing bis only son among
us. That son, Jesus, true God and true man, reconciled
us to bis father through bis death and resurrection; through references to the
Holy Spirit, he also led
us toward a recognition of the Trinity-of three
persons in one God.
As Christians, we are united together with Christ and
each other
on earth, and look forward to the perfection of these relationships
when Christ raises
our bodies from the dead and leads us with him to paradise.
Perhaps enough has been said to give one a feel for what 1 mean by or-
thodox Christianity. lf not, this might help: Think of those who are widely
considered the towering figures in the history
of Christian thought-figures
such as Jerome, Boethius, Augustine, Anselm, Aquinas, Luther, Calvin, and
Edwards.
lf a proposition is universally embraced (or nearly so) among such
figures, then the proposition
is part of orthodox Christianity. (My guess is
that each of the claims listed in the previous paragraph would pass this test.}
1 am painfully aware of just how inexact aU this is. Still, my guess is that
only the obstínate would deny that there
is a genuine tradition of the sort
1
am alluding to within Christianity. More important, 1 feel confident that many
of my readers will recognize this tradition as one that they thernselves em-
brace. Since it is these readers whom 1 see as my principal interlocutors,
perhaps enough
has been said about what
1 mean by traditional or orthodox
Christianity.
8
8 1 refer in Chapter 1 to what 1 call the traditional view of providence. Hence, to avoid
possible confusion, 1 shall hencefonh generaUy use orthodox (rather than traditíonaQ to designate
the position 1 have outlined in this section.
S

6 ] Introduction
4· A Passel of Philosophical Presuppositions
In addition to this theological presupposition, a number of philosophical
assumptions will be made
throughout this text.
9
First, l will assume that there are properties (e.g., being purple), propositions
(e.g., No iguana is purple), and states
cif tiffairs (e.g., my iguana's being green). l
will assume that properties can exist even if nothing has that property; that
propositions can exist even
if they are false; and that states of affairs can exist
even
if they are not actual, or do not obtain.
One proposition will be said to
entaíl another just in case it is not possible that both the first be true and the
second be false. (Entailment will be symbolized by a double-line arrow; hence,
where A and B stand for propositions, "A => B" will stand for "A entails
B.") One state of affairs will be said to indude another if and only if it is not
possible that both the first obtain and the second not obtain; if it is not possible
that both the first obtain and the second obtain, then the first will be said
to
preclude the second.
l will assume that there are individual substances, and that sorne of the
properties exhibited by these substances are
essential to them (i.e., such that it
is not possible that the individual exist but not have that property) while others
are
accidental.
As severa! of the assumptions already mentioned imply, l will assume that
there are modal
facts-that sorne propositions are necessary (i.e., necessarily
true), sorne
impossible (necessarily false), and sorne contingent (neither necessary
nor impossible). Analogous distinctions can be made among states of affairs.
l will also assume that there are possible worlds-states of affairs that both
possibly obtain and are maximal, where a maximal state of affairs is one such
that every
other state of affairs is either included or precluded by it.
Propo-
sitions will be said to be possible just in case they are true in sorne possible
world, where to
say that a proposition is true in a world is to say that it would
have been true if that world had been actual. Necessary propositions will be
those that are true in every possible world; impossible propositions, those that
are true in
no possible world. A proposition is true if and only if it is true in
the actual world-the possible world which is in fact actual.
Finally,
l will assume that there are sorne true counteifactuals (sometimes
called subjunctive conditionals), and that a conditional
of this
"If it were the
case that C, it would be
the case that
A" sort (symbolized by a single-line
" My reliance on Plantinga here should be evident. See The Nature of Necessity, especially
the first six chapters. For a concise presentation
of the core of this metaphysical picture, see
Edward Wierenga,
The Nature of God (lthaca: Cornell University Press, 1989), pp.
6-11.

lntroduction
arrow: "e-+ A") is true just in case there is sorne possible world in which
e and A are both true which is closer (i.e., more similar) to the actual world
than
is any world in which e is true and A is false.
10
None of these assumptions will be defended in this book, for three reasons.
First, there
is more than enough to say on the topic at hand without doubling
the
size of the book by discussing foundational rnatters. Second,
1 doubt that
1 would be up to completing a work thus doubled. And finally, 1 have little
original to
say in defense of these claims. Readers interested in debating them
will find ample discussion in what we philosophers so charitably refer to
as
"the literature." 1 take it that most readers would at least recognize that the
assumptions 1 have made are far from idiosyncratic. Furthermore, my guess is
that many of the arguments given in the following chapters are not essentially
dependent on the metaphysical assumptions listed here. Those assumptions
may be, not the crucial foundation without which those arguments collapse,
but rather like the ship,
sails, and rnaps one relies on in sailing around an
island: other ships, employing different rigging and charts, might afford one
much the same view
Y
10 See David Lewis, Caunttrfactuals (Cambridge: Harvard Univenity Press, 1973), chap. 1.
11 1 hope that no one will try to make relativistic nonsense out of this. M y point is nat that
it makes no difference what assumptions one makes,
or
that all assumptions are equally valid
(any more than a sailor would claim that it makes no difference what ship one takes, or that
all maps are equally accurate). The point is only that, having used one set of assumptions to
reach a certain conclusion, 1 have no right to presume that othen, using what 1 see as inferior
assumptions, would not end up in the same place, just
as, having used one ship and map to
reach a certain destination,
1 have no right to presume that othen, using what 1 see as inferior
ships
or less accurate maps, would not reach the same
place.
[ 7

PART 1
AN EXPLICATION OF THE
MOLINIST ACCOUNT

[ 1 ]
The Twin Bases of Molinism:
Providence and Freedom
Y o u who are living consider every cause
as originating in the heavens
as if they determined all, of necessity.
lf this were so, free will would be destroyed,
and there would be
no justice,
no joy for good nor sorrow for evil.
The heavens initiate your impulses-
! do not say all, but granting 1 did say so,
a light
is given to you to distinguish good from evil,
and free will which,
if it is severely tested
in
its first batdes with the heavens,
afterward, righdy nurtured, conquers
all.
-Dante,
The Divine Comedy (Purgatory). tr. H. R. Huse, 16.67-78
The Molinist picture of providence constitutes an attempt to blend together
two distinct notions which are independently attractive to the orthodox
Christian. The first of these is the strong notion of divine providence typically
affirmed by Christians through the centuries; the second is the libertarían
picture
of freedom. Before looking at the Molinist picture which develops
from their combination,
Jet us in this chapter examine each of the two notions
independently.
My goal here is to provide a clear (albeit brief) sketch of the
two ideas and explain
why the orthodox Christian would naturally find them
extremely appealing.
1. The Traditional Notion of Providence
As we saw in the lntroduction, one central element of orthodox Christian
belief
is the claim that God, our creator, is perfect in every respect. The notion

12 An Explication of the Molinist Account
of divine providence that orthodox Christians have typically come to en-
dorse-a notion 1 shall refer to as the tradítíonal notíon (or tradítíonal pícture) of
providence-is essentially a picture of how a God who is perfect in knowl-
edge, love, and
power exhibits those perfections through the detailed control
he exercises over
his creation.
1 Being omniscient, God has complete and de-
tailed knowledge of his world-its history, its current state, and its future.
Being omnipotent,
God has complete and specific control over that world, a
world which has developed and will continue to evolve in accord with his
sovereign and never-failing will. Being omnibenevolent,
God has used his
knowledge and
power to fashion and execute a plan for his world that man-
ifests his own moral perfection and the inexhaustible love he bears for his
creation. According to this traditional picture, then, to see God
as provident
is to see him as knowingly and lovingly directing each and every event in-
volving each and every creature toward the ends he has ordained for them.
Though God's providential control of individuals' lives is clearly central in
the traditional picture, that control
is justas clearly seen as extending to various
groups. For example,
God can have providential plans for families or nations
as well as for individuals. Similarly, Christians have traditionally seen the
Church
as the beneficiary of specific divine care and guidance. The tradition
has also insisted on the special place of humans (as opposed to other species)
in creation, and has sometimes even suggested that individuals
of other species
are divinely provided for merely
as a means to sorne end, not for their own
sake.2
Two elements of the traditional picture of providence are worth empha-
sizing, since they will play significant roles in ensuing discussions. First, the
tradition maintains that God
has complete and certain foreknowledge. 3 That is,
there is no event still to occur of which God is ignorant or uncertain. God
never has to
"wait and see" how things develop; he never has to fashion a
borde
of contingency plans and prepare to execute them depending upon
how things tum out; he never has to make do with only probabilities, or
1 lt is perhaps worth noting that at least many ofthese orthodox Christians would also insist
that the danger
of distortion is very real if we assume that terms such as knowledge,
/ove, power,
and control can be used in a strictly univoca! sense when speaking of the human and divine
realms.
2 See, for example, Aquinas, De Veritate, question s. article 7· lt should be noted that, in
recent years, many traditionalists, while not denying that providence may well single out certain
groups, have attempted to downplay what might
be seen as exaggerations of this truth, and
have instead emphasized the universality
of God's providential care.
' In speaking of foreknowledge here, 1 mean only that God has knowledge of what is in
our future, whether or not such events are future to him. No assumption is being made
conceming the (interminably) disputed questions conceming God's relation to time.

The Twin Bases of Molinism
likelihoods,
or best guesses conceming the future. Second, God exercises sov-
ereignty over bis world in a very strong and specific sense. God doesn't simply
give his first creatures their initial powers and arrangement and then, like the
deity
of the deists, sit back and let things develop on their own. Nor does his
control extend only to certain general
fea tu res of the world, the specifics being
out of his hands. (For example, advocates of the traditional notion would
frown
on those who rnight suggest that God sees to it that animals come into
existence,
but does not determine which species in particular come to be.
Similarly, it would reject the claim that
God ensures only that sorne people
or other are saved, but not that any particular person is among those saved.)
Rather, traditionalists insist that God
is sovereign in the sense that every event,
no matter how large or small, is under God's control and is incorporated into
his overall plan for the world.
It
is easy to see why such a picture would naturally appeal to orthodox
Christians.
4 Clearly, a God who exercised no control over or knowledge of
his creation would be a far cry from the loving Father in whom orthodox
Christians believe.
IfGod is peñect in knowledge, power, and goodness, then
he surely must be lovingly involved with and cognizant
of the lives of bis
creatures. But wby, the orthodox Christian would naturally wonder, diminish
tbis involvement and knowledge unnecessarily? Isn't it natural (for tbe ortbo-
dox) to think tbat
God knows, not just some things about bis world, but
everything about it? Isn't it natural to think that he has arranged it so tbat, not
just
some tbings, but everything fits togetber in sucb a way tbat bis love is made
manifest? Isn't it natural to tbink tbat
nothing is lefi: to chance, that nothing
haphazard
or unexpected from the divine perspective occurs-that
"Oops!"
is an interjection God need never employ? In tbe absence of strong arguments
to settle for sometbing weaker, the appeal
of the picture of providence de-
scribed above seems evident.
In fact, it
is fairly easy to portray a God who lacks this type of strong
providential control
as a rather comical figure. Consider, for example, the
following dialogue from Avery Corman's novel
Oh, God!, where tbe first
speaker
is the title character.
"lt's better that 1 shouldn't meddle. What am 1 going to do-get into fa-
vorites? So 1 come up with the concepts, the big ideas-the details can take
care of themselves."
• Of cour~e. aspects of this picture might simultaneously frighten, or at least unsettle, sorne
Christians. God's control, for example, might seem so extensive
as to threaten human initiative
and dignity. Much philosophical reftection
on what is largely an appealing picture of provi-
dence might well be the fruit
of fears su eh as these.
1 3

14 ] An Explication of the Molinist Account
"Then the way things happen on earth ... "
"They happen. Don't look at me."
"And there's no plan, no scheme that controls our destinies?"
"A lot of it is luck. Luck and who you know."
1 was staggered. He just went zipping along.
"Looking back, of course 1 made a few mistakes. Giraffes. lt was a good
thought, but it
really didn't work out. Avocados-on that
1 made the pit too
big. Then there
are things that worked pretty good. Photosynthesis is a big
favorite
of mine. Spring is nice. Tomatoes are cute. Also raccoons."
"But what about Man?" 1 was trying to rise to the responsibility. "What
about his future? The future of the planet?"
"lt's a good question."
"And?"
"1 couldn't tell you."
"Don't you know?"
"Well, like 1 say, 1 don't get into that. Of course 1 hope you make it.
mean,
l'm a real fan. But it's like in a hall game. lf you're in the stands, you
can root, but that's about
all."
"You're God. You can protect our future, alleviate suffering, work miracles!"
"1 don't do miracles. They're too ftashy and they upset the natural balance.
Oh, maybe l'll do a miracle now and then, just for fun-if it's not too impor-
tant. The
last miracle l did was the
1969 Mets and before that the 1914 Boston
Braves and before that l think you have to go back to the
Red
Sea."
5
Needless to say, humorous constructions of this sort cut little philosophical
ice. Still,
from the orthodox Christian's perspective at least, the very fact that
there is humor here is due in large part to the incongruity between the deity
Corman depicts and the God of the tradition. The prima facie case for an
orthodox Christian's embracing the traditional notion of providence thus
seems strong.
Not surprisingly, those we have called orthodox Christians have (with rare
exceptions)
in fact historically embraced this traditional notion of providence.
Virtually all
of the major Christian voices through the centuries, from such
early figures
as Justin Martyr,
Origen, and Augustine, through such great
medieval thinkers
as Anselm, Aquinas, Scotus, and
Ockham, to Reformers
such as Luther and Calvin, would firmly embrace this traditional picture. 6
> Avery Connan, Oh, Goá! (New York: Simon & Schuster, 1971), pp. l<rll.
'' 1 have resisted the urge to offer voluminous references at this point. After all, even critics
of this picture have not denied its traditional status, and sorne of them have gone to great
lengths to explain why they think so many giants in the history of Christianity ha ve been led
astray in this regard. See, for example, William Hasker, "Response to Thomas Flint," Philo-
sophical Studies 6o (1990), IlJ. See also Richard Rice, "Biblical Support for a New Perspec-
tive," and John Sanders, "Historical Considerations," both in The Optnness cif God: A Biblical

The Twin Bases of Molinism
Councils and catechisms are equally explicit in their endorsements. Take, for
example, the following passage from the Westminster Confession
of 1647:
God, the great Creator
of all things, doth uphold, direct, dispose, and govern
all creatures, actions and things,
from the greatest even to the least, by his most
wise and holy providence, according to his infallible foreknowledge, and the
free and immutable counsel of his own will, to the praise of the glory of his
wisdom, power, justice, goodness, and merey.'
Or consider the equally explicit statement from the First Vatican Council:
By his providence God protects and governs all things which he has made,
"reaching mightily from one end of the earth to the other, and ordering all
things well" (Wisdom 8:1]. For "all are open and laid bare to his eyes" [Hebrews
4:13], even those things which are yet to come into existence through the free
action of creatures.
8
That there is a solid Christian tradition here, then, seems evident.
Equally
dear is the support within that tradition for the two elements of
providence-foreknowledge and sovereignty-highlighted above. Explicit af-
firmations
of God's foreknowledge even of free human actions can be found
in such early Christian writers
as Justin Martyr,
Origen, Tertullian, Damas-
cene, Chrysostom,
Jerome, Augustine, and Cyril.
9 Medieval and Reformed
thinkers were equally explicit. Aquinas, for example, in various places con-
siders the question whether God knows future contingents {i.e., truths about
future events which are
not physically determined by present events), and
gives various reasons for concluding that he does
know them.
111 Specific sov-
ereignty
is likewise repeatedly affirmed. Calvin is typically enthusiastic and
eloquent in this regard:
Challenge to the Traditional Undmtanding of God, ed. Clark Pinnock, Richard Rice, John San-
ders, William Hasker, and David Basinger (Downers Grove,
IU.:
lnterVarsity Press, 1994).
1 Quoted in Paul Helm, The Provitlence of Gotl (Downers Grove, ID.: lnterVarsity Press,
1994), p. 42. Note as well this earlier passage from the Confession: "God from all etemity did,
by the most wise and holy counsel
ofhis own will, freely and unchangeably ordain whatsoever
comes to
pass; yet so, as thereby neither is God the author of sin, nor is violencc offcred to
the will
of the creatures, nor is the liberty or contingency of second causes taken away, but
rather established" (ibid., p. 87).
• V arican Council 1, Dei Filius; tr. in Catechism of the Catholic Church (Washington, D.C.:
United States Catholic Conferencc, 1994),
p. 8o. • For TertuUian, see Atlversus Marcionem, ed. and tr. Emest Evans (Oxford: Clarendon Press,
1972), 11, S· For the rest, see Molina, Disputation s:z, sections 2.1-2.7 (pp. 181-183).
10 See, for example, De Veritate, question 2., article u, and Summa Theologiae, la, question
14, artide IJ.
15

16 ] An Explication of the Molinist Account
After leaming that there
is a Creator, (faith] must forthwith infer that he is
also a Govemor and Preserver, and that, not by producing a kind of general
motion in the machine
of the globe as well as in each of its parts, but by a
special Providence sustaining, cherishing, superintending, all the things which
he
has made, to the very minutest, even to a sparrow .... the providence of
God, as taught in Scripture, is opposed to fortune or fortuitous causes .... And
truly God
claims omnipotence to himself, and would have us to acknowledge
it,-not the vain, indolent, slumbering omnipotence which sophists feign, but
vigilant, efficacious, energetic, and ever
active,-not an omnipotence which
may only act as a general principie of confused motion, as in ordering a stream
to keep within the channel once prescribed to it, but one which
is intent on
individual and
special movements .... Let him, therefore, who would beware
of such unbelief, always bear in mind, that there is no random power, or agency,
or motion
in the creatures, who are so govemed by the secret counsel of God,
that nothing happens but what he
has knowingly and willingly decreed. 11
That there is, then, a traditional notion of providence, a notion with ob-
vious appeal to those who believe in a perfect creator, cannot reasonably be
denied.
Still, to recognize the presence of such a concept within the Christian
community is not to explain its origin. Where, one might wonder, did this
notion arise? ls it a discovery of Christian thought, or do we find it (or the
rudiments of it) in earlier sources?
2. Roots of the Tradition
What we are calling the traditional notion of providence clearly has both
biblical and dassical roots. Though the word "providence" is nowhere found
in the Bible,
12 Scripture seems to speak clearly and repeatedly of a God who
knowingly and lovingly exercises detailed control over his creation. God is
presented as a sovereign who knows everything about his world:
The Lord looks down
&om heaven;
he
sees all humankind.
From where
he sits enthroned he watches
11 John Calvin, lnstitutes tif tht Christian Religion, tr. Henry Beveridge (London: James Clarke,
1949), bk. 1, chap. 16, pp. 172-175· In denying that chance or fortune has any place in a world
ruled by God, Calvin
is also speaking for the tradition. For a concurring opinion, see Aquinas,
Summa
'lñeologiae, la, question 22, article 2, ad 1. For a defense (as enthusiastic and eloquent
as Calvin's) of the opposite view, see Peter van lnwagen, "The Place of Chance in a World
Sustained by God," in Thomas V. Morris, ed., Divi11e and Huma11 Action (lthaca: Cornell
University Press,
1988), pp.
211-235·
12 Or so, at least, says Helm; see Providmcr tif God, p. 16.

The Twin Bases of Molinism
all the inhabitants of the earth-
he who fashions the hearts of them all,
and observes all their deeds.
(Psalm 3):13-15)
13
Future as well as past events are fully known to God:
Even before a word is on my tongue,
O Lord, you know it completely ....
Your eyes beheld my unformed substance.
In your book were written
all the days that were formed for me,
when none
of them as yet existed.
(Psalm
139:4, 16)
And these events are foreknown to God because it is his will that they occur:
"For you have done these things and those that went before and those that
followed. You have designed the things that are now, and those that are to
come. What you had in mind
has happened; the things you decided on pre-
sented themselves and said, 'Here we are!' For
all your ways are prepared in
advance, and your judgment
is with foreknowledge." (Judith 9:5-6)
The fate of whole nations, we are told, is in God's hands:
The word that carne to Jeremiah from the Lord:
"Come, go down to the
potter's house, and there 1 will Jet you hear my words." So 1 went down to
the potter's house, and there he
was working at his wheel. The vessel he was
making of clay was spoiled in the potter's hand, and he reworked it into another
vessel,
as seemed good to him.
Then the word of the Lord carne to me: Can
1 not do with you, O house
of Israel, just as this potter has done? says the Lord. Just like the clay in the
potter's hand, so are you in my hand, O house oflsrael. (Jeremiah r8:r-6)
God's plan may at times leads to the downfall of nations, but it also, we are
assured,
provides for the needs of his children:
Look at the birds of the air; they neither sow nor reap nor gather into bams,
and yet your heavenly Father
feeds them. Are you not of more value than they? " All Scriptural quotations are from The New Revised Standard Version (New York: Oxford
University Press, 1989).
[ 17

18 ] An Explication of the Molinist Account
And can any of you by worrying add a single hour to your span of life? And
why do you worry about clothing? Consider the lilies of the field, how they
grow; they neither toil
nor spin, yet 1 tell you, even Solomon in
all his glory
was not clothed like
one of these. But if God so clothes the grass of the field,
which
is alive today and tomorrow is thrown into the oven, will he not much
more clothe you-you of little faith? Therefore do not worry, saying 'What
will we eat?' or 'What will we drink?' or 'What will we wear?' for it is the
Gentiles
who strive for all these things; and indeed your heavenly father knows
that you need
all these things. But strive first for the kingdom of God and his
righteousness, and
all these
things will be given to you as well. (Matthew 6:26-
33)
Even seemingly chance events, we hear, are actually determined by God:
The lot is cast into the lap,
but the decision
is the Lord's alone.
(Proverbs t6:3J)
Whether these and the many other Scriptural passages cited by advocates of
the traditional notion entail the view of providence they favor may be de-
bated. Still, that they can cite an impressive body ofbiblical support for their
position seems evident.
Equally clear
is the fact that classical sources anticipated in many ways the
development among Christians
of the traditional picture of providence. The
impact of the Greek philosophical tradition on this development has often
been noted (sometimes with pleasure, sometimes with regret). While noclas-
sical Greek philosopher could honestly be deemed a proponent
of the full-
blooded Christian notion
of providence, many can properly be seen as
providing building blocks for its construction. Among the Presocratics, Xe-
nophanes is perhaps most noteworthy for his rejection of the anthropomor-
phism
of conventional ancient polytheism and bis insistence that there is
"one
god, greatest among gods and men, in no way similar to mortals either in
body
or in thought," a god who, though himself motionless,
"shakes all things
by the thought
ofhis
mind."
14 Much like Xenophanes, the Socrates ofPlato's
dialogues rejected the popular ascription of human failings to Zeus and the
other gods, and insisted (after being sentenced to death) that bis supporters
"keep this one truth in mind, that a good man cannot be harmed either in
14 See G. S. Kirk and J. E. Raven, The Presocratic Pllilosophm (Cambridge: Cambridge Uni-
versity Press, 1957), p. 169.

The Twin Bases of Molinism
life
or in death, and that his
afFairs are not neglected by the gods."15 Plato
himself seems to have believed in an unchanging God, a God who is "in
every way in the best possible state"
1
'' and who acts, not simply as (to repeat
Calvin's phrase) "a general principie of confused motion," but as the agent
of that specific sovereignty we identified as included in the traditional Chris-
tian account:
We are never, then, to fancy God the inferior
of human workmen. The
better they are at their work, the more exactly and perfectly do they accomplish
their proper
tasks, small or great, in virtue of one and the same skill, and we
must never suppose that God,
who is at once supremely wise and both willing
and able to provide, makes no provision for the small matten, which we have
found it easier to care for, but only for the great, like sorne idle fellow
or
faintheart who shirks his work from fear of exertion.
17
Many later Greek philosophers, especially among the Stoics, also expounded
views amenable to the developing Christian picture. Epictetus, for example,
emphasizes
the divine determination of our place in life:
Remember that you are an actor in a play, which
is as the playwright wants it
to be: short
if he wants it short, long if he wants it long. If he wants you to
play a
beggar, play even this part skillfully, ora cripple, ora public official, or
a public citizen. What is youn is to play the assigned part well. But to choose
it belongs to someone else.18
The power and goodness of the divine is similarly underscored by Epictetus:
The most important aspect
of piety toward the gods is certainly both to have
correct
beliefS about them, as beings that arrange the univene well and justly,
and to set
younelf to obey them and acquiesce in everything that happens and
to follow it willingly,
as something brought to completion by the best judg-
ment.•~
15 Plato, ApolcJgy, in '11le Tria/ arul Dtath of Socrates, tr. G. M. A. Grube (lndianapolis: Hack-
ett, 1975), 41c-d, p. 4l. for Socrates's rejection of traditional stories concerning the moral
failings of the gods, see Plato, Euthyphro, 6a.
•• See Plato, Republic, tr. Paul Shorey, in Edith Hamilton and Huntington Caims, eds., The
Col/ectetl Dialotues of Plato (Princeton: Princeton Univenity Press, 1961), 381b, p. 6l8.
17 Plato, Laws, tr. A. E. Taylor, in Hamilton and Caims, Collecttd Dialogues of Plato, 90le-
90Ja, p. 14S9·
'" Epictetus, Hanllboolt, tr. Nicholas White (lndianapolis: Hackett, 1983), section 17, p. 16.
•• Jbid., section JI, p. ll.
19

20 ] An Explication of the Molinist Account
This confidence in the control over huinan
affairs of just and good
supernatural powers
was equally emphasized by many nonphilosophical
classical figures, most notably perhaps during the golden age
of imperial
Athens.
20 Herodotus, in his Histories, repeatedly sees God as intervening in
human
affairs to punish unruly humans or to teach a moral lesson, and
while he praises Athens
as more responsible than any other Greek state for
the defeat
of the Persian invasion, he ascribes the primary responsibility for
the Greek victory not to any human, but to
God.
21 The great Greek tra-
gedians
also give evidence of similar convictions. For example, in his
Ores-
teia, Aeschylus presents us with an illustration of how it is that "From the
gods
who sit in grandeur
1 grace comes somehow violen t. "
22 After Clytae-
mestra
kills her victorious husband Agamemnon and defends her act as just,
the Chorus, wondering how
God could have allowed such events to hap-
pen,
is near despair:
Surely it is a huge
and heavy spirit bending the house you cry;
alas, the bitter glory
of a doom that shall never be done with;
and
all through Zeus, Zeus,
first cause, prime mover.
For what thing without Zeus
is done among mortals?
What here
is without God's blessing? 23
Yet, by the end of the trilogy, we see that Zeus has indeed been acting
through the
gory events described, bringing his people to a recognition of
the futility of individual acts of vengeance and bestowing upon them the
blessing
of an enlightened system of justice. So propitious an outcome might
ha ve seemed unlikely, but,
as Athene assures us at the end of the trilogy,
2
" In referring to such figures as nonphilosophical, 1 mean not that the writers in question
reveal no interest in philosophical
issues, but only that they are usually thought of primarily
as something other than philosophers-as historians, dramatists, poets, and the like.
21 Herodotus, Tht Historits, tr. Aubrey de Selincourt, rev. A. R. Bum (New York: Penguin
Books, 1972). See, e.g., Herodotus's judgments conceming Croesus (p. 54), the Trojans (pp.
173-174), Pheretima (pp. 338-339), and Cleomenes (p. 417). For Herodotus's view on God's
responsibility for the defeat
of Xerxes's invasion, see p. 487; see also p.
529.
22 Aeschylus, Agamemnon, in Tht Orrsttia, tr. Richmond Lattimore (Chicago: University of
Chicago Press, 19SJ), n. 182-!8J.
2
·' Aeschylus, Agamemnon, 11. 1481-1488.

The Twin Bases of Molinism
"Zeus, who guides men's speech in councils, was too 1 strong; and my am-
bition 1 for good wins out in the whole issue. "
24
lt would, of course, be fatuous to see these classical figures as subscribing
to the fully developed traditional Christian picture
of providence, or as con-
sciously paving the way for the composition of that picture. lndeed, it would
be misleading to pretend that there
was a single homogeneous classical view
here, for many Greek and
Roman thinkers rejected central elements of that
picture. (For example, Aristode, like Euripides before him and the Epicureans
after him, implied that divine beings are unconcemed with the
affairs of
earthly individuals, while Cícero suggested that divine foreknowledge of free
actions
is impossible.
25
) Even so, our fear ofrepeating past
mistakes-of"bap-
tizing" Socrates and other classical figures by anachronistically reading Chris-
tian interpretations into their
words-ought not lead us to err in the opposite
direction.
The fact of the rnatter is that a significant number of classical authors
expressed views which Christians could and did see
as corroborating the pic-
ture
of providence they embraced.
For the orthodox Christian, then, what we have called the traditional
no-
tion of providence is attractive indeed. It is a picture that seems a natural
accompaniment to a belief in a perfect creator, that
has been endorsed by
virtually
all of the giants of Christendom, that appears to be repeatedly implied
by Scriptural passages, and that receives substantial support from that
non-
24 Aeschylus, The Eumenides, 11. 973--975. Though the Oresteia may offer the most blatant
affirmarion
of something akin to divine providence by the Athenian playwrights, similar sen-
timents are suggested in many
other works. In
Sophocles's Oedipus the King, for examplc, after
Jocasta
has expressed her disdain for thc oracles (and, implicitly, for the gods themselvcs), the
Chorus calls for a divine response to such insolence:
··o Zeus, if you are rightly callcd 1 the
sovereign lord, all-mastering, 1 lct this not escape you nor your ever-living power!" (Soph-
ocles, Oedipus the King, tr. David Grene [Chicago: University ofChicago Press, 1954), 11. 903-
905.) Of course, the events that transpire latcr in the play suggest that Zeus is indeed the
sovereign, all-mastering god in
whom thc Chorus trusts, though it must be acknowledged that
the moral qualities
of Sophodes's god are difficult to discem.
15 For Aristotle, see Nichomachean Ethics 1 178b and Eudemian Ethics 1249b. For Cicero, see
De divinatione, 11, s. 7. Euripides's doubts conceming providence are evident in many of his
plays,
but are nowhere expressed more eloquently than in the words Talthybius speaks when
he first spies the ahject figure of Hecuha: O Zeus, what can 1 say? That you look on man
and care? Or do wc, holding that the gods exist,
deceive ourselves with unsubstantial dreams
and líes, while random careless chance and change
alone control the world?
(Euripides, Hewba, tr. William Arrowsmith (Chicago: University of Chicago Press, 1958J, 11.
488-492.)
21

22 An Explication of the Molinist Account
bíblica! intellectual tradition which Christians have often seen
as perhaps the
greatest nonrevealed repository
of human wisdom. With all this going for it,
the traditional notion
of providence is surely one that an orthodox Christian
should be most reluctant to jettison.
3.
Three Accounts of Freedom
As noted at the start of this chapter, the second base of the Molinist picture
of providence is the notion offreedom commonly referred to as libertarianism.
T o see what libertarianism amounts to, and to appreciate
its distinction from
the other two positions on freedom commonly endorsed, let
us consider three
theses concerning freedom and determinism.
First, consider
(1)
Sorne human actions are free.
Such a thesis seems quite plausible at first glance. Indeed, sorne might wish
to expand (r) in various
ways-for example, by insisting that all human actions
are free,
or by contending that freedom is conceptually inseparable from the
very notion
of an action, or by suggesting that at least sorne nonhuman activity
should be considered free. But the more cautious
(1) is a claim that few ofus
initially would doubt, for our experience suggests to us that we often act in
situations where doing otherwise
is genuinely open to us.
Next, consider
(2) All human actions are ultimately causally determined by events not un-
der the causal control of their agents.
2
"
Proposition (2) may have less initial appeal than (1), but many who have
carefully considered it have found it difficult to reject.
The most common
line
of argument for (2) goes as follows. Human actions cannot be random
occurrences;
if they were, they would not be the kind of thing which we
consider free, or for which we hold agents responsible. Actions, then, must
have causes, and the most plausible causes to which we can point are the
reasons which the agent
has for acting-her
beliefS, desires, and the like. But
20 Causal determination here is to be understood in the (more or less) standard sense, such
that
one event A causally
dctc!rmines (or is a sufficient causal condition for) another event B
just in case, though the occurrcnce of A does not entail the occurrence of B, it is not logicaUy
possible, given the laws of nature, that A occur but B fail to occur. To say that an event E is
not under an agent's causal control is to say that E occurs and that there is no action within
the agent's power such that the performance
of that action would have causally determined
the nonoccurrence
of E.

The Twin Bases of Molinism
beliefs and desires, it seems, are
not the sorts of things which simply pop into
existen ce; they too are generated causally.
The causal chain to which we thus
seem committed cannot plausibly be thought
of as originating within the
agent,
but must be seen as extending beyond her, to other agents or events
over which she
has no causal control. That is, the mediate causal determiners
of her action are such that there is nothing she has the power to do such that
her so acting would cause those determiners not
to be.
As with (1), sorne advocates of (2) would see it as a specific instance of a
more general truth. For instance, sorne would claim that every event
is causally
determined by prior
events-that, for any event E occurring at time t, the
causal history
of the world H prior to t and the laws of nature L are such that
the conjunction
of H and L entails the occurrence of E. The plausibility of
such a thesis of universal causal determinism has, of course, been called into
question by (among other things) the development
of microphysics during
this century, and probably has a smaller percentage
of adherents among the
academically informed
now than it did a centuty ago. Still, a significant core
of true believers hold out hope that universal causal determinism will regain
its position of dominance within the scientific community. More significantly,
though, even many
of those who are dubious of this resurrection cannot see
how genuine human actions could occur without determining causes, and
hence are attracted
to (2).
Finally, consider
(3) lt ís not possíble that a free human actíon be ultimately causally deter-
míned
by events not under the causal control of its agent.
Such a claim strikes most people initially as quite plausible. For my act to be
free, one
is inclined to think, it has to be my action, not someone else's. Self-
determination lies at the very heart
of freedom; to say that an act of mine
was free, but was ultimately determined by someone
or something other than
me, someone
or something whose determining activity was utterly beyond
my power to control,
is to speak nonsense.
Each
of (1) through (3), then, is a claim which exerts considerable prima
facie pull
on many people. The problem, of course, is that the three are
manifestly inconsistent; the conjunction
of any two entails the falsity of the
third. By looking at the ways in which one might reject one
of the three
clainis so
as to maintain the other two, we can in effect identify the three
general positions open
to us conceming freedom and determinism.
Take first the possibility ofrejecting
(1) so asto retain (2) and (3). In doing
so, one would be (to
put it simply) holding on to the daims that human
actions are determined and that free actions cannot be determined, and
con-
23

24 An Explication of the Molinist Account
cluding that there are in fact
no free human actions. This view is commonly
known
as hard determinism.
Second, consider the possibility of retaining {1) and {3), and hence aban-
doning
(2). What one would be saying here is that, since there are free human
actions, and since such actions cannot have ultimate extemal determinants, it
follows that sorne human actions do not in fact have such detenninants.
Typ-
ically, this stance is called libertarianism.
Finally, there is also the possibility ofrejecting (3) but affirming (1) and (2).
That is, one could argue that, because sorne of our actions are free but all of
our actions are determined extemally, it follows that there is no incompati-
bility between such determination and freedom.
The standard name for this
position, appropriately enough,
is compatibilism.
Clearly, each of the three positions outlined here could be developed in
any
of a number of different ways. For example, compatibilists could (and do)
differ among themselves conceming precisely what type
of causal chain needs
to be present in order for an action to be free. Hence, the three positions we
have identified are really more starting points than they are worked-out phil-
osophical theories. Still, so long
as we realize that a term such as
"libertari-
anism" really refers to a family of views, a family all of whose members look
alike in certain crucial respects (though sorne members are markedly more
attractive than others!), we ought not go astray in continuing (for now) to
speak
of only three positions here.
4· The Lure of Libertarianism
What is the orthodox Christian to make of this variety of metaphysical
options? Are
all of these positions open to her? Is any definitively closed? Is
there one which, if not entailed by her Christian commitment, still seems to
fit in most easily with her theological convictions?
Hard determinism seems a hard position for any orthodox Christian to take
seriously. For in completely rejecting the existence
of human freedom, hard
detenninism seems at odds both with
our ordinary beliefs about ourselves as
human agents and with the testimony of Scripture. The Pentateuch, for ex-
ample, offers numerous stories that seem
to make sense only if we assume
that the human characters
involved-Adam and Eve, Cain and Abel, Abraham
and
Isaac, and so on-are free. Implicit affinnations of human freedom are
also evident in the Bible. For example:
See,
1 have set before you today life and prosperity, death and adversity. lf
you obey the commandments of the Lord your God that 1 am commanding
you today. by loving the Lord your God, walking in his ways, and observing

The Twin Bases of Molinism
his commandments, decrees, and ordinances, then you shall live and become
numerous, and the Lord your God will
bless you in the land that your are
entering to
possess. But if your heart turns away and you do not hear, but are
led astray to
bow down to other gods and serve them, 1 declare to you today
that you shall perish; you shall not live long in the land that you are crossing
the Jordan to enter and
possess.
1 call heaven and earth to witness against you
today that 1 have set before you life and death, blessings and curses. Choose life
so that you and your descendants may live, loving the lord your God, obeying
him, and holding
fast to him. (Deuteronomy
30:1,S-20)
New Testament ascriptions of freedom are also plentiful. For example, in the
Gospel
of Matthew, Jesus bemoans the intransigence of his people:
Jerusalem, Jerusalem, the city that kiUs the prophets and stones those who are
sent to it! How often have
1 desired to gather your children together as a hen
gathers her brood under her wings, and you were not willing! (Matthew
23:37)
Similarly clear are deuterocanonical works such as Sirach:
Blessed is the rich person who is found blameless,
and
who does not go after gold.
Who is he, that we may praise him?
For he
has done wonders among his people.
Who has been tested by it and been found perfect?
Let it be for him a ground for boasting.
Who has had the power to transgress and did not transgress,
and to do evil and did not do
it?
His prosperity will be established,
and the assembly will proclaim
his acts of charity.
(Sirach
31 :8-11)
Sirach also contains the following, even more explicit (and, even among or-
thodox Christians, more controversia!) passage:
Do not say, "lt was the Lord's doing that 1 fell away";
for he does not do what he bates.
Do not say, "lt was he who led me astray";
for he has no need of the sinful.
The Lord bates all abominations;
such things are not loved by those who fear him.
It
was he who created humankind in the beginning,
and he left them in the power
of their own free choice.
lf you choose, you can keep the commandments,
[ 2
S

26 1 An Explication of the Molinist Account
and to act faithfully is a matter of your own choice.
He has placed before you fire and water;
stretch out your
hand for whichever you choose.
Before each person are life and death,
and whichever one chooses will be given.
(Sirach
Is;II-17)
Given these and the many other Scriptural examples which might be offered,
the case against an orthodox Christian's embracing hard determinism seems
impressive.
The choice between libertarianism and compatibilism is far less clear.
After
all, each of these positions insists upon the reality of human freedom, and
hence each
has no problem accommodating biblical professions of such free-
dom. Furthermore, though hard determinists have been scarce in the history
of Christianity, the same cannot be said of either libertarians or compatibilists;
today
as in the past, both Christian libertarians and Christian compatibilists
abound. Finding a decisive reason for a Christian to embrace
one of these
positions and reject the other
is not, one would guess, going to be easy.
In fact,
my own guess is that it is not going to be possible. There are,
1
suspect, no considerations that will compel all reasonable Christians in one of
these directions as opposed to the other. Here, as in so many areas of phi-
losophy, the evidence
is simply inconclusive, and the rationality of dissenting
opinions
ought to be acknowledged by even the most fervent proponents of
either side.
Y et tolerance is not indifference; recognizing that other reasonable people
see things differently need
not eliminate one's confidence that those others
see things wrongly. Like many orthodox Christians,
1 find libertarianism by
far the more attractive of the two remaining positions, and feel strongly that
it
is the view most in consonance with Christian belief. Though, as noted,
1
doubt that there are any demonstrative arguments in favor of this conclusion,
let me note three lines
of reasoning which seem to lend it considerable sup-
port.
The first of tbese arguments appeals solely to secular considerations; the
second might appeal (in slightly different ways) both
to believers and to non-
believers, while the third is directed exclusively to Christians.
The first pro-libertarían argument is basically an attempt to expand upon
the libertarían intuitions which undergird (J). Why exactly should we think
that causal determinism
is incompatible with human freedom? Because, the
argument goes, externa) causal determination would mean that my actions
were
not genuinely up to me. Suppose sorne action of mine (call it A) were
ultimately causally determined by events beyond
my control. Then the oc-
currence of those events (call them E) would be necessary, or unalterable, or

The Twin Bases of Molinism
unavoidable for me. Letting U stand for this notion of unavoidability, we could
thus use
(4) U(E)
to represent the claim that the occurrence of E was beyond my control. Of
course, by hypothesis, E causally determines A. Since 1 have no control over
the laws
of nature,
1 have no control over what would cause what; hence, if
it is a law of nature that, if E occurs, then A occurs, the conditional in question
is one over which 1 have no control. That is,
(.s) U(E::lA)
also seems warranted by our assumption. But, the argument goes, if the oc-
currence of certain events is unavoidable for me, and the fact that the occur-
rence
of those events implíes my performance of a certain action is equally
unavoidable for me, then surely my performance
of that action is unavoidable
for me. That
is, surely it follows from (4) and
(S) that
(6) U(A).
But (6) seems dearly incompatible wíth A's being a free action. For surely no
free action is one that is unavoidable for me, one over which 1 have no
control. Assuming A to have externa} causal determinants, then, is inconsistent
with assuming
A to be free. Free actions, then, cannot be ultímately caused
by external events
not under the agent's control.
And so (3), the characteristic
libertarían thesis,
has been demonstrated.
An argument
of this sort has been explícitly proposed by a number of
líbertarians in recent years.
27 But such an argument has undoubtedly been at
Ieast half-consciously embraced by líbertarians for
centuries-as
1 see it, with
good reason, for this argument (or at least a close relative
of it) strikes me as
v See especially Peter van lnwagen, An Essay on Frtt Will (New York: Oxford University
Press, 1983), chap. J. See also: Carl Ginet, "Might We Have No Choice?" in Keith L«:hrer,
ed., Frrtdom and Dtrerminism (New York: Random House, 1966), pp. 87-104; James Lamb,
"On a Proof of lncompatibilism," Plrilosophical Rmew 86 (1977), .zo-3.5; and David Wiggins,
"Towards a Reasonable Libertarianism," in Ted Honderich, ed., Essays orr Frttdom <!/ Action
(London: Routledge & Kegan Paul, 1973), pp. 31-61.
27

28 An Explication of the Molinist Account
a sound and impressive one.
28 In all honesty,
1 doubt that one ought to bestow
upon it such lofty titles
as proof or demonstration, for
1 think there are rea-
sonable responses to it that the die-hard compatibilist can make.
29
Still, ar-
guments can be powerful even
if they are acknowledged to be less than
compelling, and this anti-compatibilist argument seems to me to be cogent
indeed.
A second reason for rejecting compatibilism
is based on the belief that we
are at least sometimes morally responsible for
our actions. Almost everyone
unencumbered with philosophical baggage thinks that this claim
is true. But
Christians are especially big on moral responsibility-especially, sorne might
say, on moral guilt. Without such notions as sin and guilt, the complete
Christian story
of salvation makes little sense; and, of course, Christianity
without salvation
is about as coherent as Darwinism without natural selection.
Orthodox Christians, then, on religious as well as nonreligious grounds, will
share with many
of their secular colleagues the conviction that moral respon-
sibility sometimes attaches to
our deeds.
But moral responsibility seems hard to square with the kind
of external
determination countenanced by compatibilists.
The type of argument that
most readily comes to mind here
is reminiscent of our first argument against
compatibilism. Suppose once again that my action
A is ultimately causally
determined by events
E over which
1 have no causal control. lt seems evident
that my impotence with respect to
E entails that
1 have no moral responsibility
for its occurrence, a fact which we might symbolize
as
(7) -MR(E).
But surely
1 bear no moral responsibility for the causal laws which guarantee
my peiforming
A if E occurs. Thus,
:!M lt might be that a bit of tinkcring with thc argumcnt as usually presented is nccessary.
For example,
an argumcnt which movcs to (6) vía
(4*) U(E & L),
wherc L stands for thc laws of naturc, and (S*) (E & L) ::) A
might wcll be impervious to objections that tend to dcflatc the argument as presented here.
My thanks to Fritz Warfield for bringing this point to my attention.
"' Sce my "Compatibilism and the Argumcnt from Unavoidability," }Ciumal uf PhiiCisCiphy
84 (1987), 423-440. 1 argue here that, if viewed as a refutation of compatibilism, the argument
faltcrs because there are various
ways in which the notion of unavoidability might be under-
stood, and thc only interprctations
1 can see that would make the argument from (4) and (S)
to (6) clearly valid, sound, and relevant to the question of frecdom are ones that presuppose
a principie which compatibilists can reasonably rejcct.

The Twin Bases of Molinism
(8) -MR(E:>A).
Yet, if 1 am morally responsible neither for E nor for the fact that E causes
A, 1 can hardly be responsible for A. So, from (7) and (8), we can conclude
that
(9) -MR(A).
[ 29
lf our actions were al! determined in the way the compatibilist alleges, then,
we would be morally responsible for none
of them. To believe coherently in
moral responsibility, it seems, we need to reject compatibilism.
As with the first argument to which it is so patently related, this line of
reasoning strikes me as a suggestive if nondemonstrative one. Whether or not
this precise argument does the trick, many philosophers would agree that there
is sorne argument in the neighborhood here which otfers powerful reasons
for thinking that libertarianism
is far preferable to any compatibilist alterna-
tive.:~~'
Experience suggests to me that the power of such arguments is especially
great for Christians
who accept the traditional doctrine ofhell. Many {though,
as we shall see, not al!) such Christians find it inconceivable that a good and
loving
God could consigo to eterna! punishment those whose sinful actions
were the ultimate causal consequences
of conditions for which they bore no
moral responsibility. For these Christians, it seems, the case against compati-
bilism
is forged as much in the heart as in the mind.
The third line of reasoning for preferring libertarianism to compatibilism
is,
1 think, a tad less common and a bit less precise than the first two, but
seems influentia1 nevertheless. The argument 1 have in mind is basically a
response
to certain questions that compatibilist objectors frequently raise to
the intelligibility of the libertarían position. Suppose one assumes the existen ce
of the God of orthodox Christianity and begins with the inclination (perhaps
shaped by
our first two arguments) to prefer libertarianism to compatibilism.
Yet,
our imaginary objector proceeds, isn't there something right about the
compatibilist claim that
al! actions must ultimately be accounted for via a chain
of causes which extends outside the agent? W ouldn 't an act that was free in
the libertarían sense be a random occurrence, something that takes place for
no rhyme
or reason? Wouldn't we insist that such out-of-the-blue happenings
are hardly the sort
of thing for which an agent can be held responsible? For
~' For an excellent tour of the neighborhood, see van lnwagen, An Essay on Free Wi/1,
chap. s. For the special attraction many Christians would feel to such arguments, see Alvin
Plantinga, "Advice to Christian Philosophers," Faith and Plrilosophy I (1984), 265-266.

JO An Explication of the Molinist Account
true moral responsibility, mustn't an agent's action
be the consequence ofthe
agent's character at the time ofthe action? In sum, whatever the surface allure
oflibertarianism, mustn't
our infatuation with it fade once we consider such
questions?
The heart of our third argument is to suggest that, whatever responses a
secular libertarían may
or may not be able to give to such challenges, their
force
is greatly diminished for the Christian philosopher who recalls that God
is viewed by the tradition as ourfree creator. God is a free agent par excellence.
But can God's freedom be plausibly understood in a compatibilist way?
ls
God causally determined to create as he does by causes over which he has no
control?
Of course not. There are no causes externa! to God which could, so
to speak, set him in motion, for
God is the free creator of all causal agents.
Nor is it plausible to think that interna) factors (relating to his nature or
character, say) over which he has no control fully determine his creative ac-
tivity. For
if they did, this world would be the only genuinely possible world,
and
all true distinctions between necessity and contingency would collapse,
as would the gratuitousness both of God's creation and of our existence. But
if God is not determined to create as he does, should we conclude that God's
creative actions are random, haphazard, irrational occurrences? By
no means.
God
is the epi tome of rationality for the Christian. ls God rendered unworthy
of moral praise if we say, as the tradition affirms, that his character was com-
patible with the creation of worlds very different from ours? Certainly not.
The possibility of such worlds lessens not at all the goodness of God's act of
creating this world.
The thrust ofthis third argument should now be clear. God is a free creator.
Yet it seems that the typical compatibilist complaints against the libertarian
notion
of a free action are (from an orthodox Christian's perspective) not
applicable to God's actions. But then, if God's actions can be rational and
appropriate, actions for which he
is properly seen as morally praiseworthy,
even in the absence
of any ultimate causes beyond his control, then there
clearly can be no
conceptual problem with the notion of free, rational, respon-
sible,
but undetermined actions. And if there is no such conceptual problem,
then there seems
to be no conceptual problem with viewing ourselves as
agents with libertarian freedom as
weiJ.3
1
The three arguments sketched here seem to me to offer powerful reasons
for the orthodox Christian to favor the libertarian view.
Though nondemon-
strative, they elicit in many Christians who encounter them a strong incli-
31 For comments suggestive of this line of reasoning, see Plantinga, "Advice to Christian
Philosophers," 266-267.

The Twin Bases of Molinism
nation to reject the compatibilist alternative. For these Christians,
libertarianism, like the traditional notion ofprovidence, seems eminently plau-
sible, and the burden
of proof will be squarely on the shoulders of those who
would countenance its denial.
5· The Varieties of Libertarianism
While a detailed examination
of libertarianism líes beyond the scope of this
book, a few words concerning the variety oflibertarian positions are probably
in order, for a couple
of reasons. First, noting these options should serve to
remind
us that libertarians constitute less a monolithic force than a frequently
feuding family, whose barbs are aimed at
one another as often as at those
outside the tribe. Second, considering the various alternatives within libertar-
ianism might well show
us that certain types of libertarianism would probably
appear quite unattractive
to the orthodox Christian.
As we have seen,.libertarians insist that (1) is true-that sorne of our actions
are free. But, one might ask,
how many? Are they all free? Almost all?
Only
a few? Here libertarians can and do differ. Sorne would insist that it is the
very nature
of an action to be free; where determinism reigns, activity may
occur,
but not genuine action. Others would contend that, provided the
proper cognitive and volitional aspects are present, true (albeit unfree) action
can take place even in the presence
of ultimate external determination. Sorne
would think
of such determined actions as rare phenomena; others would see
them
as the norm, with free actions being (as
Peter van lnwagen once put it)
reserved for state
occasions-for example, for fundamental choices which will
be among the crucial determining antecedents
of subsequent
actions.
12 While
my
own preference would be for the middle position here, orthodox Chris-
tians would seem to be free
to adopt virtually any position on this matter.
Related to this question
on the extent of freedom is the question whether
freedom applies only to means
or to ultimate ends as well. For example, is
the desire for happiness something that we can reject, or is it part of our very
nature, so that to speak
of us as
"choosing" happiness, as opposed to choosing
the means
to it, makes no sense? Here,
1 think, most orthodox Christians
would find the latter view far more attractive.
To think of ourselves as free
is not to think of ourselves as denatured, as free to decide upon the ultimate
ends for beings
of our kind. Indeed, Christians who would extend freedom
even to ends would have a difficult time accepting the traditional picture
of
» See Peter van Inwagen, "When Is thc Will Free?" in James E. Tomberlin, ed., Plrilo-
sophical Ptrsptctives, vol. 3 (Atascadero, Calif: Ridgeview, 1989), pp. 399-422.
3 1

32 An Explication of the Molinist Account
the beatific visionas imperdible, for
if one can freely reject even one's ultimate
good, then surely even the blessed in heaven would retain the freedom
to
reject God.
Libertarians concur in rejecting the causal determination
of free actions. But
they differ among themselves concerning what type
of causation, if any, is
present in free actions. Many libertarians have been attracted to the theory of
agent causation, according to which the ultimate cause of a free action is not
sorne set
of prior conditions but the agent herself who performs the action.
33
Others, while reluctant to see causal relations as holding between anything
other than events, have suggested that the notion
of causation should be
separated from those
of determination or necessitation; hence, we might say
that my reasons for acting caused me to perform the free act
1 did perform
even though that act
was not causally determined by those reasons (or by any
other set
of events).
34 Still other libertarians have argued that causal language
should be expunged entirely from
our account offree acts: when we act freely,
we
perform actions, or do things, but to speak of either us or our reasons as
causing our actions is to enmesh us in conceptual nets which can and should
be avoided.
35 Though many Christians ha ve been attracted toward the theory
of agent causation, it's not clear that one's Christian commitment is truly
decisive in choosing among these options.
Finally, libertarians differ regarding the notion ofinftuence. Any reasonable
libertarían will agree that events can inftuence an agent, can incline her toward
or away from a particular action. Dante seems to be acknowledging this fact
in the quotation
with which we began this chapter; the stars do not determine
all of our actions (for that would eliminate freedom), but they might con-
ceivably incline us in certain directions, and resisting such inclinations could
be quite difficult. E ven those
of us not bedazzled by the possibility of astro-
logical inftuences can hardly deny the general point here. For example, sup-
pose you and
1 were visiting the famed Vatican cattle ranch in Montana, and
your ftashing a copy
of Mao's Litde Red Book were to raise the hackles of
one of the resident bulls. My hearing your críes for help as you ftee the
enraged papal bull would presumably inftuence my subsequent action, even
33 Two of the major recent defenses of the theory of agency are found in Richard Taylor,
Action and Purpose (Englewood Cliffs, N.J.: Prentice-Hall, 1966), and in Roderick Chisholm,
Person and Object (LaSalle, 111.: Open Court, 1976).
34 Such a position is considered (though not advocated) by van lnwagen. See his Essay on
Free Will, especially pp. 138-140. See also G. E. M. Anscombe, Causality and Detmnination
(Cambridge: Cambridge University Press, 1971); reprinted in Emest Sosa, ed., Causation and
Conditionals (Oxford: Oxford University Press, 1975), pp. 63-81.
35 See Stewart Goetz, "A Noncausal Theory of Agency," Philosophy and Phenomenological
Researrh 49 (1988), 303-316.

The Twin Bases of Molinism
if no particular action on my part were determined. But though the existence
of such influence is evident, what is less clear is exacdy how this notion is to
be understood.
Roderíck Chisholm
has suggested two ways in which such influence might
be understood in terms
of familiar causal notions, ways that can be illustrated
via
our tauríne
example.36 First, your críes may influence in the sense that,
given the circumstances, they provide a necessary condition for my acting as 1
do. Suppose that 1 courageously (or foolishly) respond to your críes by in-
standy charging forward, taking the bull by the homs, and retuming him to
his pen. Assuming that such matadoríal ministrations are not everyday matters
for me, it may well be that, had
1 not heard your terrified críes, 1 would have
been literally unable to act in so uncharacterístic a manner. Hence, your críes
influenced me in the sense that they provided a necessary condition for my
being able to perform the act 1 ultimately performed. Second, it may be that
your críes influence me by
limiting
my options. Perhaps, before 1 heard your
cries, there were varíous things 1 could have done-for instince, drive off
calmly listening to a Haydn string quartet-which, given my formed char-
acter, 1 no longer can do having heard your críes. Your cries may leave me
with various options (wresding the bull, using the car
to divert it, getting you
into the car and escaping, and so on), but doing nothing
to help you may
not be among them.
If so, then hearíng you has influenced my action in the
sense that it
has limited my options.
37
While it seems evident that sorne cases of influence can be understood in
one
or the other of the two ways Chisholm suggests, it is less clear whether
every case
of influence can be so analyzed.38 Here,
1 think, libertarians can
differ, and Christian libertaríans could end up
on either side of the dispute.
Similarly, Christians could disagree
over the extent to which influences are
present in
our lives, or over the degree of freedom with which we are left.
(Obviously,
if the influences upon me leave me with but two options, my
freedom
is not present in as robust a sense as it would have been had they
left me with those two options and more besides.)
Despite these disagreements, virtually
all orthodox Chrístians would pre-
sumably insist upon the reality
of divine influence in our lives, an influence
greater in degree and different in type from the more mundane influences we
have thus
far been discussing. Most Christians see God not only as having
"' Chisholm himself explicidy endorses what seems to me a rather implausible account of
inclination. See Pmon antl Object, p. 69.
37 lbid., pp. 67--68.
311 For a thoughtful examination of this question, see William Rowe, "Two Criticisms of
the Agency Theory," Philosophical Stutlies 42 (1982), 363-378.
33

34 An Explication of the Molinist Account
created us, but also
as conserving us and our causal powers in being from one
moment to the next. Many also insist that any action of ours requires con-
current divine activity to
occur.l
9 And clearly, all Christians see grace as a
fundamental and crucial supematural influence. Christians may differ regarding
the precise nature
of such grace, or over the degree (if any} of freedom to
resist which the recipient
of grace retains, but no orthodox Christian can
plausibiy minimize its beneficent role in
our lives. Christian libertarians, then,
will be reluctant
to embrace suggestions that the free human agent is, like
God, an unmoved
mover.
411 On the contrary, it seems more accurate to think
of our free actions as invariably reactive-as responses to divine initiatives.
Our movements may not be determined by the natural and supematural in-
fluences to which we are subject, but the presence and power of such influ-
ences can hardly be gainsaid.
41
6. Conclusion
My goal in this chapter has been a simple one: to describe the traditional
notion
of providence and the libertarían account of freedom to which many
orthodox Christians feel naturally drawn.
1 have not argued that utterly un-
avoidable pathways from orthodox Christianity to either traditional provi-
dence
or libertarianism exist. But neither have
1 meant to suggest that either
of these positions is just one of many equally reasonable ones the Christian
might adopt.
lt seems to me that the prima facie
case made here in favor of
the Christian's endorsing both the traditional notion of providence and the
libertarían account
of freedom-that is, for embracing what
1 shall call liber-
tarían traditionalism-is a potent one. Absent insurmountable problems which
its acceptance might engender, libertarían traditionalism seems,
ifnot the only,
then at least by
far the best game in town. '" For an excellent discussion of the issues surrounding concurrence, see Alfred J. Freddoso,
"God's General Concurrence with Secondary Causes: Why Conservation ls Not Enough," in
James Tomberlin, ed., Philosophical Perspectivts, vol. 5 (Atascadero, Cali(: Ridgeview, 1991),
pp. 553-sss .
.,, Chisholm, alas, once used this misleading image. See bis "Freedom and Action," in Keith
Lehrer, ed., Freedom and Determinism (New York: Random House, 1966), p. 23.
•• 1 am grateful to David Burrell for conversations that have helped me state the points
bcing made here with greater precision.

[ 2 ]
The Molinist Account
of Providence
Unless we want to wander about precariously in reconciling our freedom
of choice and the contingency of things with divine foreknowledge, it is
necessary for us to distinguish thrte types of knowledge in God.
-Molina, Disputation sz, section 9
1. Prima Facie Problems with Providence
As we have seen, there seem to be soJid reasons for orthodox Chrístians to
embrace libertarían
traditionalism-that is, to endorse both the traditional
notion
of providence and the libertarían conception of freedom outlined in
the preceding chapter. Yet there appear to be a couple
of problems here,
problems which at first glance suggest that the theist needs to choose between
providence (traditionally conceived) and libertaríanism. Thinking about these
problerns offers
us a useful way of introducing the Molinist picture of prov-
idence, for, from the Molinist perspective, it
is only by adopting that picture
that these problems can be adequately resolved.
The problems
1 have in mind have to do with the two elements of prov-
idence outlined in Chapter 1 {divine foreknowledge and divine sovereignty)
and their relationship with undetermined
events-in particular, with free hu-
man actions. Suppose we humans are free in the way that the libertarían says
we are. How, then, is God to have foreknowledge of our free actions? He
cannot foreknow them by knowing that we are in, or even are going to be
in, situations which determine
our actions, because, according to libertarían-
ism, we just are not in such situations when we are acting freely. Similarly,
he cannot foreknow
our free actions by knowing his own intentions to cause
us to act in certain ways, for such externa) causation is, according to the
libertarían, incompatible with freedom. God can, perhaps, cause
us to act in
certain ways,
but if he does so, those actions are not free.
So how can God

36 An Explication of the Molinist Account
have complete foreknowledge
if we are free in the way libertarians say we
are?
This problem with foreknowledge seems serious enough. But the one with
sovereignty seems,
if anything, even more severe. lf we are free in the lib-
ertarian sense, then what we do
is, in a very strong sense, up to us. Nobody
other than me, and no conjunction
of prior or concurrent events, causes me
to act in a particular way
if the circumstances
1 am in leave me free. But then,
how is God to have any control over free creatures? lf what 1 do is up to
me, doesn't it just follow that it
is not up to God? God could, presumably,
refrain from creating free creatures; but, in creating them, doesn't he surrender
the kind
of universal control which we saw as essential to the traditional
notion
of providence?
Faced with these problems, orthodox Christians might go in a number
of
directions. Sorne might be led to abandon the libertarian account of freedom.
Others might argue that the traditional picture
of a provident God as one
with foreknowledge and sovereignty needs to be rejected.
As Molina saw it,
though, neither
of these responses is tolerable, either philosophically or the-
ologically. But fortunately, he thought, neither is it necessary for us to take
one
of these unsavory alternatives. The problems we have outlined can be
solved without surrendering either libertarianism
or a strong traditional con-
cept of providence.
To understand Molina's distinctive means ofreconciling freedom and prov-
idence, let
us first note in more detail the large degree of common ground
he shares with other traditionalists-that
is, with other advocates of the tra-
ditional notion ofprovidence. Doing so should help both to remind
us ofthe
similarities between, for example, even the most strident Thomist and Molinist
combatants, and to
identifY precisely the point at which consensus dissolves.
2. Common Ground in Explicating Providence
Consider again the first two elements we noted as essential to providence-
foreknowledge and sovereignty. Clearly, the first ofthese must in sorne sense
follow from the second. That
is, God's knowledge of what will happen must
be dependent upon
his decision as to what he himself will do. lf it were not
so dependent-if his decisions made no difference to his foreknowledge-
then the notion of God's being in control of his world would clearly be a
sham.
Let me make this point a bit more precisely. Consider what
we might call
God's
creative act oJ will-his decision to create a certain order of creatures in
a certain set
of circumstances, an unchanging decision that leads to a multitude
of successive temporal acts or effects (e.g., the creation of Cuthbert in this

The Molinist Account of Providence
time and place, the bestowal
of this grace at this time to this person, and so
on) which together can be thought
of as constituting God's complete
creative
action.
1 That there is such an act of the divine will seems clearly to follow
from the picture
of providence outlined previously. What seems equally ob-
vious is that, ifGod's sovereignty is to be taken seriously, this act ofwill must
be thought
of as prior to, and at least partially determinative of, God's fore-
knowledge. For example, God knows that Cuthbert will come to be at a
certain time
because he has
decided that Cuthbert will cometo be at that time.
Were this
not the case (were his creative act ofwill determined by his fore-
knowledge,
or were foreknowledge and will utterly independent of one an-
other), then to speak
of God as in control of Cuthbert's coming to be would
clearly be
out of place.
So it
is only subsequent to his performing his creative act of will that God
has foreknowledge as to how things actually will be. In other words, his
knowledge of which possible world is actual is posterior to his decision con-
ceming which
of the various possible crea ti ve acts of will open to him he will
in
fact perform.
lt should be noted that, in speaking
of priority and posteriority, the tradi-
tionalist
is not to be thought of as speaking of temporal notions. Whether or
not one thinks of God as being eterna!, there clearly can never be a time
when a provident God
is ignorant of what he will do, or of what world is
actual. Still, since there seems to be a clear analogy between the process of
practical reasoning on the human level (where foreknowledge and action tem-
porally follow choice, which in
tum temporally follows deliberation) and that
on the divine level, talk of priority seems appropriate here.
2
Of course, we ought not think of God as performing his creative act of
will in a state of total ignorance. Foreknowledge may not guide his action,
but clearly
his act of will must be based on some knowledge already present
to him.
To guide his act of will, such knowledge would have to be prior to
that
act-that is, it would need to be prevolitional. And the kind of knowledge
that most readily pops to mind here
is knowledge of necessary truths. For it
1 Whether temporal acts are to be ascribed to God, or whether we should instead view, e.g.,
Cuthbert's creation at a cenain pbce and time as a temporal ejfea of an erernal divine act, is a
question
on which
the Molinist, 1 think (or is it hope?), need not take sides. In any event, no
commitment to either side is being assumed in this work. lt should also be noted that 1 am
thinking
of God's
complete creative action as equivaJent to what Plantinga refen to as God's
actualizing the brgest state of af&in that he strongly actualizes (i.e., that he causes to be the
case). See Alvin Plantinga, The Naturt of Necessity (Oxford: Clarendon Press, 1974), pp. 173,
r8o-r8r.
2 For Molina's brief discussion ofthis point, see Disputation 53, Part 1, section lO (pp. lll-
lll).
37

An Explication of the Molinist Account
seems eminently reasonable to think
of such propositions as beyond God's
control. Since such propositions are true independent
of any free choice on
God's part, and since God is (according to orthodox Christianity) essentially
omniscient, it would seem to be part
of his very nature to know such truths.
lt is hardly unnatural, then, for Molina to label God's prevolitíonal knowledge
of necessary truths as natural knowledge.
3 Now, in knowing what is necessary,
God also knows what
is possible. For if something is possible (in the sense of
metaphysical possibility at issue here), then the fact that it is possible is itself
necessary. So, by his natural knowledge, God knows
all possibilities. And from
this it follows that natural knowledge provides God with knowledge of which
worlds are possible.
Hence, God can be thought
of as moving from knowledge of which worlds
are possible to knowledge
of which world is actual, and this movement is
mediated by his free creative act of will. Knowing which world is actual adds
to God's knowledge by informing him
as to which contingent propositions
that he might have rendered
false (e.g., that Cuthbert comes into existence
at
t) are in fact true in the wake of his free activity. As Molina saw it, then,
we can appropriately call God's
postvolitional knowledge of contingent truths his
free knowledge.
4
. Though the terminology of natural and free knowledge is Molinist, it is
important to remember that we have thus far said nothing with which any
traditionalist could reasonably take issue.
No sensible proponent of that view
could deny that sorne truths are necessary, and hence
not such that God could
choose
to make them false; therefore, no such proponent could deny that
sorne
of God's knowledge is natural. Nor could any such advocate plausibly
deny that sorne truths are contingent, and that their truth
is dependent upon
God's having freely chosen to act in a certain way; hence,
no such advocate
could deny that sorne
of God's knowledge is free.
Our employment of Mol-
inist language, then, though preparatory for a thesis that will divide the ranks
of the proponents of divine providence, should not mislead one into thinking
that anything thus
far affirmed would be controversia} within the traditionalist
camp.
Though noncontroversial, the picture thus far sketched is incomplete. For
how, one might wonder, does it provide God with
complete foreknowledge
or control of events which are contingent? More precisely, how does it assure
him knowledge
or sovereignty with respect to those events involving non-
divine beings that are not only
logically contingent, but causally contingent
as well-that is, with respect to events that are not naturally necessary? Events
·' Molina, Disputation p, section 9 (p. 168) .
• !bid.

Random documents with unrelated
content Scribd suggests to you:

för vårt språks renhet och vår nationella egenart, som kunde ligga i
denna massinvandring av främlingar. Lånorden berätta om våra yttre
politiska förbindelser. Då många språkliga lån under en viss
tidsperiod gjorts från ett visst land, är detta ett språkets vittnesbörd
om en livlig kulturberöring.
Kristendomens första förkunnare införa i Sverige liksom i andra
länder en mängd lånord, som härstamma från de latinska och
grekiska språken, kyrkans språk i alla länder. Dessa ord, som bli
vanliga allt ifrån 1100-talet, ha nu så länge tillhört vårt språk, att vi
visst icke uppfatta dem som främlingar. Hit böra de vanliga orden
kyrka, altare, präst, biskop, munk, mässa, kors, påsk, pingst o. s. v.
Hårda tider var det, därom vittnar ännu ordet vapenhus, det rum,
där det alltid väpnade folket ställde sina vapen före inträdet i
helgedomen.
Med kyrkan följer undervisning, och så inflytta orden skola, rektor,
grammatik, men även orden räkna, som förut hetat tälja, och skriva,
som förut hetat rista eller rita.
Persilja och palsternacka äro förvrängningar av latinska namn på
växter, som infördes av munkarna, och dessa namn vittna sålunda
om dessas omtanke om trädgårdsskötseln.
Med 1200-talet börjar riddaretiden och med den ett allt mer
växande tyskt inflytande. Riddareväsendet tillför oss från tyskan
orden riddare, greve, fogde, banér, pansar; gamla svenska ord äro
däremot orden sköld och svärd. Nu införas även de vackra orden ära
och plikt, som vi tycka låta så äktsvenska. ’Hedern’ är däremot
ursvensk.
Från riddaretiden förskriva sig en del ord, som kunde komma oss
att tycka, att hästen en gång kastat en särskild glans över den han
bar. Det är rusttjänstens och adelskapets betydelse, som häri
avspeglar sig. Det vackra ordet riddare betyder ju blott en, som är
beriden. Kavaljer betydde ock en gång hästkarl. Mar (honkön märr)
hette hästen även och skalk betydde tjänare — men marskalk har

blivit något helt annat än stalldräng. Av detta ord ha vi också formen
marsk, länge titel på en av rikets högsta ämbetsmän.
Bland titlar från denna tid, som senare undergått
betydelseförändring, må nämnas herre och fru, som ursprungligen
voro adelstitlar, men tack vare förändringar i det sociala livet fått en
vidgad användning. Än mer har ordet jungfru, en gång en adlig
frökentitel, sjunkit på rangskalan. Även det något yngre ordet fröken
var ju uteslutande en adelstitel, som de ofrälse i en sen demokratisk
tid ryckt till sig. Tvärtom betydde det för oss så poetiska ordet tärna
ursprungligen tjänstflicka.
1300- och 1400-talen, Hansans och unionens tidevarv, äro oroliga
tider för vårt land, tyskt inflytande på vår handel, danskt på vår
politik. Och tidsförhållandena åstadkomma en stegrad
språkförbistring. Städerna utvecklas, och så införas från tyskan
sådana ord som rådman, borgare, betala. Nya yrken uppstå. Hittills
hade smed betytt hantverkare i allmänhet, nu kom namnet smed att
begränsas till den oumbärligaste av yrkesmännen — i många fall var
ju bonden allt framgent sin egen hantverkare. Emellertid införas nu
från tyskan sådana ord som skomakare, skräddare och även ordet
hantverkare.
Reformationen på 1500-talet gör åter sådana katolska ord som
avlat, pilgrim, kåpa o. s. v. mindre vanliga. Och kyrkans herre får
nöja sig med att vara dess herde. Vårt kyrkoherde är en förändring
av medeltidens kyrkoherre, också ett språkets vittnesbörd om
ändrade förhållanden. Ännu lever dock i vissa bygder titeln
»kyrkherrn».
Men reformationstiden, som söker skapa en nationell kyrka och en
nationell kultur, banar även väg för en ny svensk språkutveckling,
främst tack vare Olavus Petris ädla, kraftfulla och klara svenska
språk och hans omfattande arbete för folkupplysningens sak. Det
viktigaste arbetet från detta tidevarv är ju översättningen av bibeln,
som nu vart spridd och läst av menige man. Att översätta en sådan
bok till svenska var dock ej så lätt, och därför måste man upptaga
tämligen ovanliga ord eller rent av låna direkt ifrån tyskan (Luthers

översättning). Många av dessa ord ha naturligtvis sedan blivit
vanliga i vårt språk. Sålunda anser sig 1526 års översättning av Nya
testamentet behöva såsom »ovanliga eller nyinförda» förklara och
uttyda t. ex. sådana ord som rättfärdighet, nit, berömma, förfölja,
nykter.
Nu som framgent utövade tyskan och även latinet alltjämt sitt
inflytande på vårt språk. Reformatorerna hämtade sina intryck från
Tyskland, och latinet var ännu länge vetenskapens språk.
Under nästa århundrade bidrogo krigen till ett ökat tyskt inflytande
i Sverige, liksom den franska kulturens världsherravälde visar sig i
franskt inflytande på vårt språk under 1600- och 1700-talen.
Men då äro redan krafter i verksamhet för att bevara och
återupprätta det svenska språkets rykt och renhet. Och med det
glada mod, som utmärkte storhetstiden, går 1600-talets störste
skald, Georg Stiernhielm, till verket. Han vill skapa ett äkta svenskt
språk och taga upp gamla glömda ord från forntiden eller, som han
själv säger, befria »den ärliga, gamla, obefläckade Götamatrona»
från »alla sönderhackade, fransade, krusade, gullbrämade plagg»,
som man hängt på henne, och låta henne återfå »sin ärliga skrud».
Han söker därför i hennes fatabur och bortglömda skrin och finner
där »mycket smide av gott stick och korn» samt »dyrbara pärlor och
kosteliga ädelstenar» — med andra ord, han finner, att det gamla
svenska målet är »fullt av allehanda märkeliga ord och ordasätt,
vilka alla eller mestendels kunna upptagas, förnyas och så
småningom föras i bruk igen, vilket icke allenast skulle göra vårt mål
flödigt och rikt, utan ock ljuvt, fagert och prydligt».
Här märka vi ingen misstro till den enskildes förmåga att påverka
språkets utveckling. Bland de ord, som Stiernhielm upptog av gamla,
glömda ord och som efter honom blivit vanliga, må nämnas: åtbörd,
dväljas, fräck, tryta, hyfsa, snille.
Det är många författare, som vid denna tid visa ett stort intresse
för språkets renande och utveckling i god riktning. Samuel Columbus
(d. 1679), som även ivrar för en förenklad rättstavning, visar en

skarp blick för språkets uppgift, varom t. ex. följande förträffliga
yttrande vittnar; »Ju närmare tanken kommer till tinget, språket till
tanken, skriften till språket, ju fullkomligare är det».
Även psalmförfattaren Hakvin Spegel (d. 1714), återinför och
förklarar en del gamla, halvt eller helt glömda ord, t. ex. ämne, ätt,
fana, bister.
Bibelupplagan av år 1703 förklarar också en del då »mörka» och
ovanliga ord, bland vilka en del sedan blivit allmänt använda, såsom
orden arla, digna, gåta, ljuv, väld. Att bibelöversättningarna, som så
allmänt lästes, förmådde införa nya ord, förvånar oss ju mindre.
Dock har även en mängd ord, som man på detta sätt sökte ge liv,
förblivit obrukade och för alltid försvunnit ur vårt språk.
Verklig uttrycksfullhet och smidighet är en egenskap, som språket
ej vinner så lätt, och särskilt de två senaste århundradena ha haft
stor betydelse för utvecklingen av vårt språks bildbarhet — vi ha lärt
oss att ej blott tänka på tyska och latin, utan även på svenska. Vår
forskning har gått framåt och på samma gång blivit mera nationell.
Ännu i början av 1700-talet hette det bland de lärda, att det var
svårt att föreläsa på svenska. Så sade Erik Benzelius d. y.: »Vad
varje ting heter på latin är bekant, men huru det översättes på
svenska, behövs eftertanke till». Därför var också latinet länge de
lärdas språk, det var ej så lätt att skapa en svensk dräkt åt kulturen,
och det gick endast så småningom.
Under hela 1700-talet fortfor kampen för ett renare svenskt språk
under starkt motstånd från det mäktiga franska inflytandet. Särskilt
adeln anser det fint att uppblanda sitt språk med franska ord.
Bland dem, som under denna tid avsiktligt arbeta på att skapa ett
gott och äkta svenskt språk, må främst påminnas om Olof von Dalin,
framför allt av betydelse som prosaförfattare.
1800-talet för med sig nya nationella riktningar och en dyrkan av
gammal svenskmannakraft och nordmannaspråk. Spåren visa sig i
den Götiska skolan, i Geijers och Tegnérs äktsvenska diktning.

Bland senare tiders ivrare för ett renare svenskt språk är ingen av
så stor betydelse och så väl värd vårt intresse som Viktor Rydberg.
Han tar dock allt för liten hänsyn till språkets praktiska uppgift — att
på enklaste och bästa sätt ge uttryck åt den mänskliga tanken. I
stället gå hans strävanden främst ut på att, som han säger,
»återknyta bandet mellan modersmålets forntid och nutid», d. v. s.
att bevara eller återuppväcka gamla ord och vändningar och
bekämpa främmande lån, särskilt från tyska språket. Stor är han
genom sin klangfulla språkbehandling och sin hänförda tro på vårt
språks »inneboende adel».
Bland ord, som han nybildat eller återuppväckt, särskilt i avsikt att
ersätta låneord, kunna nämnas: dagteckna (för datera), ödemurar
(ruiner), liktyding (synonym), följefärd (sällskap), livsvån, tyckesak,
fornas (åldras), insaga (för gensaga), dumlöje m. fl., en del fyndiga
och utmärkta, en del dömda att försvinna. Rydbergs kamp mot
»språkskämmarne» går dock i vissa avseenden för långt. Så vill han
bekämpa de ytterligt vanliga från tyskan lånade förstavelserna be-,
an-, er- m. fl., av vilka en del lånades redan under 1300- och 1400-
talet. Därför skriver han t. ex. märkelse (betydelse), tröstan
(förtröstan), tillita (anlita), förtro (anförtro), sanna (besanna).
Ett följdriktigt utrotande på detta område är naturligtvis omöjligt,
och t. o. m. i en dikt av Viktor Rydberg kan man finna en sådan
»litterär dagsslända» som ordet beskina. Och vi måste ju från
modern ståndpunkt anse dylika lån gagneliga, om de verkligen rikta
språket och göra det uttrycksfullare. Och utvecklingen går ej helt att
hejda, även om det är av gagn att söka få bort sådana onödigheter
som bepryda, beskymfa, besnärja och dylika.
Naturligtvis kunna strävandena att utmönstra ord av främmande
ursprung gå till överdrift. Vi kunna lika litet få bort dylika ord ur vårt
språk, som vi kunna få bort ur vår kultur allt, som ej uppstått i vårt
eget land. Vad skulle bli kvar? Från vår religion och ned till maskiner

och verktyg ha vi fått de starkaste intrycken från andra land. Och
liksom dylika lån mer och mindre sammansmälta med vår gamla
odling, så sammansmälta låneorden med vårt gamla ordförråd.
Men låtom oss komma överens om att endast låna, när verklig
brist finnes i vårt svenska språk. Må vi alltid hellre använda ett
svenskt ord, om ett gott sådant finnes, än ett främmande. Och vi
böra ej använda utländska termer, som vi ej säkert förstå eller kunna
uttala.
Praktiskt är ju dock att ha gemensamma mellanfolkliga,
internationella, beteckningar på gemensamt mänskliga
kulturföremål, tekniska och vetenskapliga företeelser o. s. v. Det är
ju klart, att ju mera kulturen blir en gemensam världskultur, dess
mera skola också språken närma sig varandra. Så skapas en folkens
gemensamma fond av »kulturord». För den skull vilja vi ju ej offra
vårt språks egenart för antagande av något allmänt världsspråk,
huru stora skrankor än språkolikheterna resa mellan folken. Men vårt
språk lever nog, även om det riktas med lånord. Och är det
fattigdomsbevis att behöva låna, så kan det ock vara högfärd att ej
vilja låna, då man behöver, särskilt som varken ränta eller
återbetalning kräves.
De latinska och grekiska språken ha ett outtömligt förråd av
stammar till nya ord, som flitigt anlitas i hela Europa. Så ha vi fått
telefon, velociped, automobil, aëroplan o. s. v. i oändlighet.
Den livliga utvecklingen i vår tid gör, att ord nu lånas eller nybildas
i större mängd än någonsin förr. Vi kunna säkert i varje tidning finna
dussintals ord, som ej äro femtio år gamla. Användningen av
ångmaskinen och elektriciteten ger ej blott upphov till två nya
företeelser, utan hundratals, införde ej blott två nya ord, utan kanske
tusentals. Med telefonen följde telefonkatalog, telefontråd, telefonist
o. s. v. Även här speglar språkets utveckling kulturens utveckling,
och språket visar sig städse kunna fylla kulturens krav på nya ord för
nya företeelser.

Utmärkt är det ju, när vi ur vårt eget språks förråd av ordstammar
kunna få ämne till verkligt goda namn på nya föremål. Så ha vi
genom sammansättning fått t. ex. ångsåg, järnväg, spårvagn,
flygskepp. År 1851 bildades det välkända ordet världsutställning
efter utländsk förebild samtidigt med att saken uppträdde för första
gången.
Genom sin tydlighet och enkelhet äro en del dylika ord goda
förvärv för språket, andra ha svårt att stå sig i tävlan med
främlingar, om de ej äro synnerligen väl funna. Ett sådant ord som
fjärrtalare skall t. ex. aldrig kunna uttränga ordet telefon. På
vetenskapens, teknikens och ej minst tidningspressens män utövar
naturligtvis det internationella ordförrådet ett starkt tryck. Så
erbjuder sig ofta nog för en skriftställare ett främmande ord
hastigare än ett av svensk härstamning.
Lån från närmare besläktade språk äro ofta bättre än lån från
språk, som i uttal och ordbildning äro mycket olika svenskan, då de
förstnämnda lättare sammansmälta med vårt eget ordförråd. Dock
är det ju till skada att låna ett ord, som redan i samma form, men i
annan betydelse finnes i vårt språk. Onödigt är ock att låna ett ord,
som blott blir en betydelsedubblett till ett redan förut befintligt rent
svenskt ord. Men för varje ord, som verkligen riktar språket och gör
det uttrycksfullare, må vi vara tacksamma.
Lånorden ha i alla tider vållat åtskilliga besvär och på många sätt
misshandlats. I allmänhet försvenskas naturligtvis tonfall och uttal,
men ljud och hela stavelser kunna också mer eller mindre förändras,
så att orden komma att påminna om gamla bekanta inhemska ord
och därmed få en mera välkänd klang samt bliva lättare att hålla i
minne och använda. Stundom kan ombildningen vara skapad på
skämt, men vanligen är den nog gjord på god tro. Så kan ekipage bli
åkepasch genom påverkan av ordet åka, akleja (en gång aqvilegia)
bli åkerleja, pension förbättras till penningsjon, politik blir publitik (jfr
publik), omnibus blir ångnibus, scout får i skuttare sin svenska form,
importera skrives inportera o. s. v.

Dylikt le vi åt och kalla folketymologi, d. v. s. (felaktiga) folkliga
försök till härledning av främmande ord ur svenska. Må vi emellertid
betänka, att vårt som mönstergillt erkända svenska riksspråk är rikt
på alldeles likartade förvrängningar. Så hette scharlakan en gång
skarlat och är ombildat efter ordet lakan, fänkål är latinska feniculum
och har ej med kål att göra, följetong kommer ej av följa, utan
betyder egentligen ett litet blad (franska feuilleton), flottyr skulle
heta friture, om det ej påverkats av ordet flott. Jämte durkslag får
man höra duschslag, fastän ordet ej kommer av dusch. T. o. m. ett
sådant ord som ungkarl torde vara en fyndig ombildning av det från
tyskan lånade junker.
Även egennamn kunna på liknande sätt förvandlas och detta
ganska ofta. Som exempel må nämnas Sliparebacken i Lund, som
egentligen hetat S:t Liberii backe, och Vallmarsön, som blivit
Valdemarsön efter det bekanta egennamnet.
Det sista var ett exempel på ombildning av ett gammalt svenskt
ord till större likhet med en levande beståndsdel av språket. Även
detta är ej ovanligt. Ett ord kan under utvecklingens gång bli ensamt
i språket, dess stamsläktingar ha försvunnit, och så förefaller det
okänt och underligt. Då kan det rädda sin tillvaro genom att förändra
sin form till större likhet med ett annat och vanligt ord. Så har
alnbåge förvandlats till armbåge, falaska blir stundom fallaska,
andtruten kan i dialekter få formen andtrött, länstol har länge hetat
ländstol, ehuru det ej har med länd att göra. Att stava hantera med
dt är också oriktigt, då det ej är bildat av hand, utan är ett lånord.
En misstydning kan t. o. m. ge upphov till nya sedvänjor. Så har
på sina ställen vårfrudagen (Marie bebådelsedag) fått heta våffer-
eller vafferdagen — och då skall man äta våfflor (»vaffler»).
Förändringar av förutnämnd art bidraga ju att göra orden
lätthanterligare och enklare för en svensk, varför de långt ifrån alltid
kunna sägas vara till skada för språket, så vitt de ej förminska
ordens användbarhet.

Stundom händer det, att ord, vilkas ursprung vi i deras äldre form
lätt nog skulle ha känt igen, under utvecklingens gång förändras till
oigenkännlighet. Så har ordet huckle en gång hetat huvudkläde.

SPRÅKET SOM SPEGEL AV
KULTURUTVECKLINGEN.
Vi ha talat om hur kulturutvecklingen speglar sig i språkets historia
och ordförrådets riktande. Men även försvinnandet av ord kan vittna
om kulturförändringar och om framsteg. Kristendomen utträngde
seden att blota och därmed själva ordet. Då köket blev en del av
huvudbyggnaden, försvann såväl ordet kokhus som det än äldre
stekarehus. Det nu poetiska vindöga har utträngts av fönster, vilket
endast vittnar om tyskans mäktiga inflytande på svenskan. Men vem
erkänner ej, att det är en större humanitet och hyfsning, som
förvisat till det förgångnas historia sådana ord som tumskruv,
sträckbänk o. s. v. I vår egen tid ha tändstickorna ersatt elddonet.
Våra maskiner ha kommit oss att glömma namnet på en hel del
gamla enkla redskap. Och många flera ord äro helt visst dömda att
försvinna. Det modernt klingande krigsförklaring har ersatt det
gamla fejdebrevet. Bokpräntaren har helt naturligt utträngts av
boktryckaren.
Men även i vårt fullt livskraftiga språkförråd finnes en hel del
uttryck, stundom blott halvt förstådda, som vittna om längesedan
gångna tiders kulturförhållanden. Det är en del bildlika uttryck och
stående fraser, och det är en del ord, som räddat sitt liv genom att
mer eller mindre förändra betydelse. Ofta nog tänka vi ej alls på
ordens ursprungliga innebörd, då vi använda dem. Ett sådant uttryck
är »handsken är kastad» — det stammar från riddartidens
stridsbruk. Och vi tala om att »hålla någon på sträckbänken», ehuru
tortyren är avskaffad — om den ej förekommer, då någon
»rådbråkar sitt tal». Vi säga, att en författare har »en fint skuren
penna» — uttrycket är från gåspennornas tid, numera behöver ingen
skära sina pennor. Då någon »trampar i klaveret», må vi ej tänka på
handklaveret, utan på ett gammaldags slag av piano. Och är det

säkert, att var och en, som kallar en sak »torr som fnöske», vet
varom han talar? Eller om han säger, att en person ej är »värd en
styver», ej »värd en vitten» — vet han säkert, hur pass lågt han
sätter priset? Frågan: »vad är på tapeten?» är ordagrant tydd rätt
meningslös i de enfärgade tapeternas tidevarv och härstammar från
bonadernas och de granna målade allmogetapeternas tid.
När ej horn längre, utan glas användes till bläckhorn, kvarstannar
dock det gamla ordet. Tobakshorn åter är ett ord, som försvunnit för
snusdosan. Pennor kunde man ursprungligen endast få från
fåglarna, men vi behålla namnet, även sedan gåspennan ersatts av
stålpennan, ja, t. o . m. blyertspennan.
Benämningen styrbord är från en tid, då man hade en styråra på
högra sidan av fartyget. Den sida man vände ryggen (baken) blev då
babord.
Vi använda uttrycket »stå sörjande vid en bår», oaktat, som
Strindberg säger, »bårarna redan för 50 är sedan utbyttes mot
likvagnar».
Språket är konservativt i sina bruk, och vårt nuvarande språk
återspeglar även forna tiders brister i uppfattning och kunskap. Vi
kunna ej undgå att använda en hel del i grund och botten felaktiga
och missvisande uttryck. Vi veta nog i allmänhet, att dylika uttryck ej
äro att fatta efter bokstaven, men nog kan det hända, att de någon
gång kunna förvilla en obefäst ande. Så t. ex. tala vi ju om att
»solen går upp», ehuru var och en vet, att det är jorden, ej solen,
som går. Vi säga, att »daggen faller» — men daggen faller ej, utan
avsätter sig. Och mjältsjukan har ej med mjälten att skaffa. Orden
hårdhjärtad, hetlevrad och dylika tala om en tid, då man förlade
känslorna till hjärtat och levern. Valfisken är ingen fisk, flodhästen
ingen häst, sjökon ingen ko, det veta nog alla. Men ej alla veta, att
kinabarken, det förträffliga febermedlet, ej har något med landet
Kina att skaffa, likheten beror på en folketymologisk ombildning.
Indianer bo ju ej i Indien. Namnet har ett historiskt intresse och
beror på Kolumbus’ misstag, då han trodde sig ha kommit till Indien,

när han upptäckt Amerika.
I många riktningar utvecklas och förändras språket. Men hur
mångsidig än utvecklingen är, går det aldrig därhän, att vi få ett
särskilt ord för varje sak och företeelse i världen. Detta skulle endast
vara opraktiskt och göra språket allt för svårt. Livets skiftande
mångfald äger oändligt mycket, som vi ej ha ord för. Livet,
människoandens liv, är rikare än våra uttrycksmedel.
Orden beteckna i allmänhet sammanfattningar av likartade ting.
Endast egennamnen ge olika namn åt föremål, som i det väsentliga
äro likadana. En hel del ord åsyfta att sammanfatta en mängd
företeelser, som ha någon egenskap gemensam, t. ex. orden växt,
djur, möbler, arbete, nöjen. Att dylika sammanfattande ord finnas, är
av stor betydelse. De bidraga till reda i vårt tanke- och åskådningsliv,
då vi därigenom kunna ordna företeelserna i samhörande grupper
genom blotta namnet. Här speglar språket gångna tiders uppfattning
och erfarenheter. Vi ta som exempel de urgamla motsättningarna
levande och dött eller andligt och materiellt, ord, som sammanföra
allt varande i två väldiga motsatsgrupper.
Vidare kunna vi säga, att knappast något ord finnes, som ej har
mer än en betydelse. Ordet lampa får beteckna ej blott våra
förfäders enkla, osande lampa, utan många andra slag, upp till den
moderna elektriska båglampan. Här som ofta speglar ordets vidgade
användning en stigande kultur. Vi ta ett annat exempel på hur
samma ord betecknar en mängd olika saker. Ordet band betyder
något, som binder, förenar. Hur olika företeelser, som därmed kunna
avses, framgår av följande sammanställningar: sidenband, halsband,
tunnband, bokband, korsband, band i brädspel, rövarband, gå i
ledband, lägga band på sig, syskonband, kärleksband o. s. v. Detta
godtyckligt valda ord har 35 betydelseskiftningar enligt Svenska
Akademiens stora ordbok. Andra kunna ha många flera. Vi förbigå

här sådana liklydande ord, som äro alldeles obesläktade, t. ex.
kroppsdelen arm och arm = fattig. Därom mera längre fram.
Kulturutvecklingen gör naturligtvis, att samma ord kan få allt flera
olika betydelser såsom term å skilda områden. Men utvecklingen
nöjer sig ju ej härmed, den skapar även nya ord, och det kan vara
skäl att ytterligare dröja något vid denna företeelse. Stundom kan
ett helt och hållet nybildat ord slå igenom och bli vanligt. Så
skapades t. ex. or det gas av en kemist på 1600-talet.
Ojämförligt vanligast är dock, att de gamla språkstammarna även
få göra tjänst för att uttrycka nyvinningarna på olika områden. Det
kan, som vi redan sett, helt enkelt ske genom en
betydelseförändring — hammaren av sten får även ge namn åt
hammaren av järn. Skorsten, som egentligen betydde härd på en tid,
då intet slag av rökfång fanns, blev på ett mera framskridet stadium
även namn på det rör, som höjde sig över eldstaden, för att slutligen
i våra dagar oftast endast beteckna sista delen och avslutningen av
detta rör.
Bland egentliga nybildningar kunna nämnas de ej ovanliga
avledningarna av egennamn. Redan genom sin bildning väcka dessa
ett särskilt intresse, då de peka på ett givet historiskt eller
geografiskt faktum — en person eller en ort — och således rent av
inbjuda till studium av vår odlings historia. När det gäller dylika ord,
kan den, som därtill har håg, lättare än eljest fastställa tidpunkten
för deras uppkomst och de förhållanden, under vilka de blivit till.
Utan att ingå på några vidlyftiga förklaringar framlägger jag endast
till den intresserades eftertanke följande från olika områden valda
exempel, som lätt nog kunna mångdubblas: bessemerstål,
voltastapel, ampère, ohm, ayshireras, berlinerblått — eller för att
stanna vid vårt eget land: Linnea, gustavianska tiden, boströmian,
Arvikaplogar, Sävstaholmsäpplen o. s. v.
Oftast bildas naturligtvis nya ord genom sammansättning. Vi ha
redan nämnt några exempel (sid. 36). Ytterligare må tilläggas några
ord, som bildats eller blivit aktuella tack vare senaste tiders kulturella
eller politiska förhållanden såsom regeringsrätten,

folkhushållningskommission, försvarsutredning, rusdrycksförbud.
Dylika ord bildas ju ständigt, och var och en kan leta upp exempel i
mängd.
Stundom kan det ena ordet ge upphov till det andra. Ofta stå
orden parvis i motsatsförhållande till varandra, såsom stor och liten,
upp och ned. Så kan också ett ord liksom framkalla ett nytt ord, som
på ett eller annat sätt står i motsatsförhållande till det förra. Så har
ordet norrlänning gett upphov till det i Norrland ej ovanliga
sörlänning. Från Bleking har jag antecknat sammanställningen in-
och uthus, inhusbyggnad o. s. v. Vi kunna ock påminna oss Olof
Högbergs bekanta översåtar som motsats till undersåtar.
Språket kan även riktas genom att ett ord liksom delar upp sig i
två, som sedan var för sig gå olika utveckling till mötes och få olika
betydelse. Detta är också ett sätt att få nya namn åt nya begrepp.
Till jämförelse och eftertanke framläggas följande parvis besläktade
ord: doppa och döpa, flotte och flotta, dag och dager, frid och fred,
aftonvard och nattvard, ja t. o. m. snille och snäll. Av sistnämnda har
det förra stigit, det senare sjunkit i värde, grundbetydelsen för båda
har varit förstånd, förståndig, rask. Även hos de övriga ordparen,
orddubbletterna, märka vi en mer eller mindre tydlig
överensstämmelse i grundbetydelsen.
Besläktad med föregående är naturligtvis även det fallet, då ett
ord utan att ändra formen får en ny betydelse och samtidigt vid
sidan av denna bibehåller den gamla. Saken är vanlig, ehuru ej så
iögonenfallande. Tydligt är ju dock, att en dubbelhet i betydelsen
finnes i senare sammansättningsleden i orden gödselstad och
handelsstad eller trädgårdsland och hemland. En avgjord
dubbelbetydelse har ordet konst fått, vilket för var och en bör
framgå ur följande exempel: »en konstgjord blomma är långt ifrån
något konstverk». Jämför härmed vad vi förut sagt om de många
olika slag av betydelse, som nästan varje ord kan ha (sid. 44).
Som prov på, hur nära samhörande ord gå i sär i betydelsen, kan
ytterligare påpekas, att orolig ej längre är motsatsen till rolig; och

orden obarkad, oborstad har fått en bildlik betydelse, som orden
barkad, borstad sakna.
Vi skola nu litet närmare stanna vid en storartad fördjupning och
förändring av betydelsen i en given riktning, som massor av ord
genomgått, därmed även lämnande det kraftigaste beviset för att
språket alltid finner möjligheter att ge uttryck åt alla de
landvinningar, de nya upptäckter, som den mänskliga anden gör. Det
är en betydelsefördjupning, som pågått från längesedan förflutna
tider och som pågår den dag, som är. Jag syftar på språkets sätt att
ge namn åt det andliga livets företeelser. Det andliga är ju det, som
vi ej med våra yttre sinnen, syn, känsel o. s. v., kunna förnimma, de
inre och okroppsliga livsområdena.
Det är ju klart, att den yttre, kroppsliga verkligheten först blev
föremål för mänsklig iakttagelse och kunskap. Långt senare lärde
man sig att lyssna till stämmorna i sitt eget inre, att tänka över vad
själ, tanke, vilja o. s. v. var. Härom bär språket också vittne: det
andliga har från början fått namn från det materiella, det kroppsliga
och får så än i dag.
Själva ordet ande betydde ursprungligen endast andedräkt,
andning. Äldst uppfattade man även själen som något jämförligt
med en vindpust eller dylikt. När människan ej mera andades, då
hade också anden lämnat henne. Först småningom fick ordet ande
den fördjupade, rent »andliga» innebörd, som vi inlägga i detta ord.
Vittnar ej en dylik betydelseförändring starkt nog om ett märkligt
förandligande av språket — och därmed naturligtvis även av
tänkandet och hela kulturen?
Ordet himmel betecknar ju egentligen det valv, som välver sig
över våra huvuden, men har i det religiösa språkbruket även blivit
namn på de saligas boningar — måhända dock ursprungligen ganska
materiellt uppfattat.
Då vi tala om hjärtats värme mena vi vanligen ej
temperaturgraden i hjärtmuskulaturen, utan något rent andligt.
Sådana ord som översvallande, uppbrusande, ytlig, grundlig, klar ha

ju en gång haft rent materiell betydelse och äro hämtade från
beskrivning av det yttre naturlivet, t. ex. det porlande vattnet i en
källa. Eller vi hämta våra bilder från ett annat naturområde och tala
om blixtrande snille, om lysande förmåga, om religionens ljus,
kärlekens solsken.
Dylika uttryck ha sitt ursprung i en jämförelse mellan något yttre,
välkänt och något inre, andligt, som får sin beteckning tack vare en
större eller mindre likhet med yttre företeelser. Man finner en viss
släktskap mellan t. ex. fågelns flykt i den fria luften och själens flykt
mot högre rymder. Så vidgas och fördjupas ordens betydelse, och vi
kunna »tala om stora ting med enkla ord».
En hel del hithörande uttryck uppfatta vi ju fortfarande som bilder,
men ofta glömma vi, att uttrycket en gång varit en bild. Vem tänker
på att nedrig betytt något långt nere, innerlig något långt inne? Fatta
en sak har en gång betytt kunna fatta med handen o. s. v.
Från ett annat område kunna vi påminna om ordet kyrka, som
egentligen betyder gudstjänstlokal, men sedan även betecknar ett
religiöst samfund, t. ex. den katolska kyrkan — sålunda en mera
förandligad betydelse.
En särskild uppmärksamhet förtjänar användningen av bilder,
d. v. s. överflyttandet av ett ord från dess ursprungligen givna
betydelseområde till ett annat område, där det då får en annan,
kanske vidgad, men dock i någon mån likartad betydelse. Det är
nämligen, som redan nämnts, något slag av likhet, som föranlett den
nya användningen. Det, som ligger närmast, får då ge namn åt det
mindre kända. På språkets alla områden finna vi denna användning
av bilder, varigenom vårt tal vunnit oerhört i åskådlighet och
uttrycksfullhet. Några exempel skola klargöra detta.
Huvud äga väl egentligen endast människor och djur, men nu tala
vi om kålhuvud och knappnålshuvud utan att tänka på, att vi här ha
en ursprungligen överflyttad användning. Men ordet är
mångsidigare. Vi nämna som exempel: huvudstad, huvudbok,
huvudstycke, huvudtitel, huvudman, huvudsak.

På liknande sätt använda vi en mängd av namnen på kroppsdelar.
Vi tala om en flods armar, om bordets ben, lampans fot, bergsrygg,
bokrygg o. s. v. Bilder ha vi i sådana uttryck som politisk ryggrad,
stormens vingar, kärlekens vingar. Djurlivet ger upphov till en
mängd bilder. Jag nämner t. ex. plugghäst, syhäst, hästminne,
träbock, lathund, arbetsmyra.
Men bilderna nötas och blekna genom användningen. Vem tänker
på kroppsdelen hand, då han använder sådana vändningar som ha
om hand, till hands, under hand, efter hand, handfallen,
handgången, tillhandahålla, omhändertaga, handkammare,
handräckning o. s. v.? Eller vem tänker på fågelns vingar, då han
talar om väderkvarnsvingar?
Redan dessa exempel ge oss en aning om, hur omfattande
användningen av bilden är. Och med skäl säger författaren Jean
Paul, att »språket är en ordbok av bleknade bilder» (metaforer).
Men just därför att bilderna blekna, har man städse sökt efter nya
slag av bilder. Särskilt ha skalderna i alla tider övat sin fantasi på att
uppfinna nya livfulla och talande bilder. Sådana skapas i massa, och
intet föremål är för högt, intet för lågt, då det gäller att ge färg åt en
författares skildring. Jag tar t. ex. ordet nät, fiskarens enkla
fångstredskap. Vi finna det lätt nog i poesiens bilder. Tegnér säger
på ett ställe: »ett nät är den flygande lock.» I Vita frun talar Snoilsky
om hur kung Karl »knyter på tankarnas nät»; på ett annat ställe i
samma dikt heter det: »sin not han kastade föga öm i stridaste
loppet av tidens ström». Och Heidenstam talar i en berättelse om
»sammansvärjningens långa nät».
Som andra exempel på huru bilder nyskapas kunna vi nämna
Frödings »ungtallsmidig och enstamvig». Levertin talar om »längtans
röda skymningsbloss». Ur Karlfeldts målande bildvärld taga vi
»höstmånens röda kastrull», »molnens grå madrass».
Vi ha redan märkt, att den bildliga eller överförda användningen
av orden skapar dubbelbetydelser. Ordet bock kan ju t. ex. betyda
såväl getabock som sågbock, ja bock (rättelse) i en skrivbok och

slutligen även bugning. Och vi ha i vårt språk sänghimmel,
tronhimmel, stjärnhimmel och religionens himmel.
Likljudande ord med olika betydelse — ofta av olika härledning —
finnas i större mängd, än vi i allmänhet ana, i språket: fågelns flykt
och fångens flykt är ej detsamma, ej en våg i havet och en våg att
väga på o. s. v. Dylika homonymer, som de heta, kunna ju minska
språkets tydlighet, men göra det vanligen icke, emedan meningen
och sammanhanget klargöra, vilken betydelse som avses, och hindra
oss att bliva vilseledda. Vem förstår ej innebörden av satsen: »Söner
av ett folk, som blött» — t. o. m. om vi i skrift stava det sista ordet
med tt?
Av bilden begagnar sig, som vi sett, skalden; dubbelbetydelser äro
till glädje för skämtaren och ha gett upphov till otaliga s. k. roliga
historier, de mer eller mindre lyckade vitsarna och ordlekarna. Som
exempel på dylika kunna vi ju taga den gamla kända gåtan om
klockan, som »går och går utan att komma till dörren». Eller
Svärdsjöbondens svar på frågan, om sjön låg: »Hade den stått på
ände, så hade den väl synts ända hit». Skämtet här bygger på
dubbelbetydelsen hos ordet ligga: vara utsträckt och om en sjö: vara
isbelagd.
Vi ha redan flera gånger haft tillfälle att framhålla, vilken betydelse
språket har för hela vår odling. Att ett ord finnes, gör den sak det vill
beteckna mera levande för oss. »Språkets makt över tanken» är
större än de flesta ana, språket ger verktygen åt vår tanke, och
språkets brister kunna stundom bli band på vår tanke. I känsla av
vilken vikt det kan ha, att ett värdefullt och talande ord finnes till och
ingår i det allmänna språkmedvetandet, prisar sig en av våra yngre
tänkare, Allen Vannérus, med rätta nöjd, om han endast kan få
hemortsrätt i språket för det vackra ordet kulturidealism. Liksom
tanken skapar ord för att få uttrycksmedel, så kan också ett ord i sin
tur skapa och väcka tankar. Måhända bidrager befintligheten av den

sammanfattande benämningen Skandinavien till den upprepade
sammanblandning mellan Sverige och Nordens övriga länder, som
ständigt äger rum ute i världen. Måhända har enhetsnamnet även
vid sidan av djupare orsaker hjälpt till att ge liv åt de
skandinavistiska drömmarna.
Men liksom vår kultur och vår bildning ha sina brister, så har även
språket sina — också i detta en spegel av vår odling. Hur mången
har ej känt sig plågad av fula ord och svordomar, uttalade av en rå
mun! Vårt språk tyckes ju vara så särdeles rikt på dylika uttryck. Är
det ej en svaghet i den enskildes språkförråd, att han för att uttrycka
sig tillräckligt eftertryckligt och kraftigt skall behöva använda uttryck,
hämtade från tron på ondskans och mörkrets makter!
Och att ett sådant ord som »tjuvsamhället» skapats, vittnar ju om
en förvillad uppfattning om samhällets betydelse och värde för alla
dess medlemmar. Blott att ordet finnes, kan hos en svag själ
ytterligare stödja det gamla slagordet: »egendom är stöld». Språket
bör stå i samklang med vår kultur, vårt samhällsliv, vår uppfattning
av rätt och orätt. Sådant folket är, sådant är språket. Därför ter sig
ett sådant ord som det nämnda som en fläck på vår odling.
Skämtet, som nog ofta kan ha något av hälsosamt salt i sig, kan
ock någon gång bli till skada genom förlöjligande benämningar, som
kanske till sist komma att användas på allvar, t. ex. genom att ge
hederliga och samhällsgagnande medlemmar i staten sådana namn
som tullsnokar, bylingar, borgarbrackor, bondbassar — att ej nämna
än värre exempel. Ger språket allt för mycket fart åt illa placerade
uttryck av hån och förakt, kan det dragas ned och förråas.
Därmed vilja vi naturligtvis ej ha sagt, att språket skall ge
förskönande eller överskylande namn åt det, som i sig är ont och
skadligt. Nej, språket skall säga »högt och fritt, att svart är svart och
vitt är vitt», som Karlfeldt säger, det är just dess uppgift. Att kalla
bedrägerier och förfalskningar för oegentligheter, stöld för lån och
mutor belöningar eller att urskulda lögnen genom att kalla den
nödlögn för att ej tala om än sorgligare företeelser, det är att leda
språket in på en farlig väg.

Emellertid visar språket, eller låt oss säga den allmänna
uppfattningen, ett så pass levande verklighetssinne, att dylika
förskönande uttryck (s. k. eufemismer), så snart de bliva vanliga,
avslöja sin rätta innebörd och ej längre bedraga någon. Därför blir
det t. ex. snart nog lika illa att anklagas för oegentligheter som för
förfalskningar. Dock kanske vi ändock kunna säga, att språket bäst
fyller sin uppgift genom att nämna var sak vid sitt rätta namn, så vitt
möjligt undvikande förkonstling och pryderi.
Vi vända oss till ett annat område för språkliga bedrägerier — och
försök till självbedrägerier. Det är en hel del uttryck, som
brännvinsdyrkandet skapat, som åtminstone kunde bli en fara, dock
kanske mera förr än nu. Jag syftar på sådana ord som livsvatten,
tankeställare, tröstare och liknande såsom namn på en livets och
tankens svåra fiende och tröstlöshetens skapare.
Huru ingripande drickandet varit, antydes måhända av att det från
början fullkomligt oskyldiga »gutår», egentligen gottår (d. v. s. god
äring, gröda), fått samma betydelse som ordet skål! — i den
bemärkelsen användes det ju bl. a. av Bellman. Det är också ett
exempel på sedernas omskapande inverkan på språket!
Då vi tala om språkets svagheter och brister, må vi ej glömma den
kanske mest allmänt både kända och erkända bristen i vårt språk —
saknaden av verkligt gångbart enhetligt tilltalsord. Vi ha ju ordet Ni,
men de flesta, som vilja vara artiga, våga endast i vissa fall använda
det. Vi ha intet tilltalsord, som kan användas av alla till alla, över-
och underordnade, äldre och yngre, män och kvinnor. Även om
bristen ej direkt är en skapelse av fåfängan och kryperiet i förening,
så avspeglas dock häri en svaghet i vårt sällskapsliv, tvång och
förkonstling i umgänget och en brist på naturlighet. Till ersättning
har emellertid det gamla hederliga tilltalsordet du genom sin
begränsade användning fått en i viss mån mera intim och personlig
klang.
Den förut omnämnda dubbelbetydelsen av en del ord kan nog
någon gång kännas som en brist, dock ej alltid. Det är ingen fara för
sammanblandning av ordet hopp, som betyder förhoppning, och det

hopp, som är lika med språng. Men när vi ha att göra med ord, som
verkligen äro nära besläktade, kan den yttre överensstämmelsen
bliva till förfång för tydligheten. Hur lätt sammanblandas ej känsel
och känsla. Och vilken oklarhet och missuppfattning på religionens
område kan ej uppstå genom att vi ej ha olika ord för att ge namn åt
den religiösa tron i motsats till det ord tro, som endast betyder
förmoda. Kanske mången helst skulle vilja med olika ord beteckna
kärleken mellan man och kvinna och den allmänna
människokärleken.

LJUD- OCH FORMUTVECKLING.
Vad vi hittills sysslat med har huvudsakligen tillhört det område av
språkvetenskapen, som vi kalla betydelseläran. Det kan dock vara
skäl att även rikta blicken på den utveckling, som äger rum inom
andra sidor av språket.
Det är efter tre skilda linjer, som den språkliga utvecklingen
försiggår. Vi kunna hos språket särskilja tre olika sidor: de ljud, av
vilka orden bildas, den yttre form, som orden antaga vid fyllandet av
sina olika uppgifter, och slutligen den betydelse, det tankeinnehåll,
som orden äro bärare av. Vi få så en naturlig indelning av
språkläran, grammatiken, i ljudlära, formlära och betydelselära.
Vi ha redan tillräckligt framhållit, att en god språkutveckling inom
det område, som tillhör betydelseläran, kräver, att språket skall bliva
ett allt bättre uttrycksmedel för den mänskliga tanken. Men även på
övriga områden kunna likartade krav på klarhet, tydlighet och
enkelhet uppställas.
Vi vända oss först till ljudläran. Denna handlar om språkets yttre,
rent fysiska material, de av de mänskliga talorganen frambragta
ljuden, som sedan såsom en luftdallring ledas till ett mänskligt öra
för att där uppfattas. Om vi nu på ljudläran tillämpa våra regler för
vad språkliga framsteg vill säga (jfr sid. 11 f.), framgår omedelbart,
att utvecklingen bör gå ut på att göra språkljuden så lätta som
möjligt att frambringa för den talande, på samma gång som den
hörande bör kunna uppfatta ljuden allt mera klart och utan
svårighet. Viktigast är ju hänsynen till den hörande: ljuden böra bli
så tydliga som möjligt. Såväl praktiska skäl som skönhetskänslan
kräva, att vokalerna, självljuden, de egentliga röstljuden, bli klara
och klangfulla, och att konsonanterna, medljuden, få ett så tydligt,
skarpt och distinkt uttal som möjligt. Här gäller det att utan
tillgjordhet och förkonstling, men med omsorg och avsikt vårda

talets renhet och klarhet, ty de krafter, som oftast alldeles omedvetet
verka på vårt talspråk, gå huvudsakligen ut på att göra ordens uttal
så lätt och enkelt som möjligt.
Vi skola bevara vårt språks goda rykte för klangfullhet. En orsak till
denna är bl. a. våra talrika och klara a-ljud, som t. ex. till så stor del
försvunnit i danskan. Många av våra landsmål eller dialekter
utmärkas ju just av oklara, grumliga, fula ljud, som ej äro så lätta att
utrota. Vi kunna tänka på de olika uttalen av de ljud, som betecknas
med bokstäverna o, å, l, r. Klarhet och skärpa böra ju framför allt
eftersträvas av riksspråket, d. v. s. det språk, som gäller och
eftersträvas som gemensamt meddelelsemedel över hela vårt
svenska språkområde.
Vi bruka kalla de krafter, som verka för att förenkla och förändra
uttalet, för ljudlagar. Dessa äro av många slag, men verka i
allmänhet likformigt och regelbundet omgestaltande på vissa ljud i
likartad ställning och vanligen inom en given tidsepok. Redan vårt
stavsätt, som ofta bevarar gamla uttalsformer, vittnar om
ljudlagarnas verksamhet för förenkling. Orden djup, djur, djärv
o. s. v. ha en gång hetat diup o. s. v. med uttalat d-ljud, ehuru detta
sedan försvunnit framför j-ljudet. Detta d-ljud uttalas fortfarande av
de finländska svenskarna. Så ha förr orden lius, liung, hiort, siö,
skiuta o. s. v. haft s. k. ljudenligt stavsätt, d. v. s. uttalats ungefär
så, som de ännu stavas.
Vanligen är det de yngsta generationerna, som omedvetet
genomföra uttalslättnader, under det de fullvuxna i allmänhet föga
ändra sitt uttal. Vi märka ljudlagarnas verkningar ännu i den dag,
som är. Liksom stiäla en gång blivit »själa», så får i våra dagar ordet
västgöte uttalet »väsjöte», östgöte blir ösjöte, gästgivare blir
’gäsjivare’ i vardagsspråket. Vidare blir i vårt tal åttondedel till
åttondel, annandag blir anndag, matsäck blir massäck, fastställa
uttalas faställa (med st endast en gång) o. s. v. Häri ligger tydligen
en kraftbesparing. Men förenklingen får ej strida mot tydlighetens
lag. Därför är t. ex. det Stockholmsuttal olämpligt, som gör e och ä
likljudande. Härigenom komma ju sed och säd, tre och trä att uttalas

lika. Det är naturligtvis ej något tillräckligt försvar för detta uttal, att
Heidenstam och Levertin med flera skalder genom sina rim visa sig
äga det!
Vi ha redan antytt, att de många oregelbundenheterna i vår
stavning avspegla gångna tiders uttal. Skriften har med större
konservatism än talet bevarat de gamla sedvänjorna. Även om
kunskapen härom ej underlättar rättstavningens mödor, så stämmer
den oss dock försonligare mot svårigheterna, då vi veta, att de
många olika reglerna en gång haft en förnuftig mening. Men varje
tid har större skyldighet mot sig själv än mot det förgångna, och så
har allt sedan 1700-talet, då vi började få ett allmänt antaget lika
stavsätt, strävandena att reformera stavningen till större
överensstämmelse med talet fortgått. Med försiktighet har det gått,
och försiktigt komma vi helt visst att fortsätta på samma väg. Det
gäller att utveckla, ej att helt bryta med det förgångna. Men
förändringar måste ske på detta liksom på alla andra livets områden.
Lika väl som kärleken till gångna tiders minnen ej kommer någon att
använda tjärstickor eller talgljus till belysning, lika litet får pieteten
bevara ett föråldrat och opraktiskt stavsätt, som kunde ersättas med
ett bättre. Det är ju ej frågan om någon förändring av själva språket
härvidlag, endast en ändring av dess beteckningssätt — orden
förbliva desamma. Tegnérs poesi är lika »klassisk», efter vilka regler
den än stavas.
Bokstäverna äro ej ljud, endast tecken för ljuden, och skriften är
naturligtvis bättre, ju noggrannare och enklare den förmår att
återgiva ljuden och de därav bildade orden. Men av vikt och värde är
ock att ha ett bestämt, vedertaget stavsätt, som man rent mekaniskt
kan inlära, så att man ej behöver särskilt tänka på, hur man skall
stava orden — rättstavningen skall så att säga sitta i fingrarna. De
flesta ha ju nog besvär med att tänka på det viktigare: det skrivnas
form och innehåll.
Efter denna utflykt in på frågan om tillämpningen i skrift av
ljudlärans lärdomar må vi även kasta en blick på ljudens estetik,
d. v. s. ljudens skönhetsverkan i talet. Redan själva ljuden eller,

rättare sagt, de olika ljudförbindelserna kunna på ett egendomligt
sätt tala till skönhetssinnet och ha säkert så gjort under alla tider. Vi
tala om att ord och namn äga olika »klangfullhet» och »välljud».
Eller för att tala med skalden Orvar Odd: »Vissa namn äga i sig
själva ett slags musik, en metall, en klang, lik den av harmonika och
triangel, under det andra falla sig tungsamt, ljudlöst och platt som
en mjölsäck, vilken dunsar i golvet.» Eller märk, vilka förnimmelser
ett namn kan uppväcka enligt Sven Hedin: »Namnet Timbuktu har
en egendomlig klang. Det innesluter allt det hemlighetsfulla och
tjusande, som är förbundet med Sahara. Det leder tanken till
karavanklockornas klang och klirret av beduinernas stigbyglar. Det är,
som om själva namnet klingade, och som om man hörde plasket av
Niagaras grumliga böljor mellan vokalerna».
Det vanligaste och mest kända exemplet på en avsiktlig
användning av ljudens skönhetsverkan erbjuder oss rimmet i
poesien. Slutrimmet, byggt på likljudande ordslut, känna vi ju alla.
Ett annat slag av rim är det klangfulla fornnordiska
begynnelserimmet, som låter vissa betonade ord i versen börja med
samma ljud. Vi ha det efterbildat i Tegnérs: »Nu rider rike Ring över
Bifrost, sviktar för bördan bågiga bron.» Begynnelserimmet
användes ofta och tämligen fritt av våra moderna skalder för att öka
versens klangfullhet, exempel äro lätta att finna. (Fröding: »blekaste
blomst»; »i lätta lovar kring en flaggfregatt»; »hårets gula
gammalsvenska lin» o. s. v.) Även i prosa användes detta rim
stundom med tydlig avsikt. Vi anföra från Selma Lagerlöf: »Och
uppför och utför alla dessa klyftor och klippor krypa och krångla
rankor och revor.»
Men rimmet har ock bevarat en hel del gamla uttryck och
sammanställningar av särskilt intresse. På det sättet ha t. o. m. en
del ord bevarats, som helt säkert hade försvunnit ur språket, om ej
rimmet bundit det vid ett annat ord. Som exempel nämna vi
uttrycken lyte och lack, i sus och dus. En hel del sådana vändningar
förefalla oss vid närmare eftertanke, skäligen meningslösa, såsom
rubb och stubb, si och så. Som vi se, användas härvid än
begynnelserim och än slutrim. Ännu några exempel på mera

lättförståeliga sådana sammanställningar må tilläggas: barn och
blomma, hus och hem, gammal som gatan, med hull och hår, buller
och bång, rim och reson, rätt och slätt. Som bevis på, hur stark
rimmets makt kan vara, och hur hänsynen till ljudet kan besegra
själva betydelsen, kunna vi anföra det för oss tämligen meningslösa
ordspråket: Kaka söker maka. Detta har en gång haft god mening
och hetat Kraka (d. v. s. kråka) söker maka. Men när a blev å i
kråka, ersattes ordet av det på måfå gripna kaka, som rimmade
bättre.
Vi övergå så till formläran. Här bör det vara klart för oss, att en
formförändring är av godo, för så vitt den gör språket enklare och
regelbundnare utan att minska dess klarhet och tydlighet. När vi
t. ex. äro vana att böja snäll, snällare, snällast, fin, finare, finast
o. s. v. och det då heter dålig, sämre, sämst bilda vi efter det
vanligaste mönstret formerna dåligare, dåligast. Nya former bildas
ofta efter de gamla och mest förekommande bildningarna. Så blir
språket likformigare, regelbundnare och därmed ofta klarare.
Stundom leva gamla och nybildade former fredligt vid varandras
sida, vilket ju särskilt kan ha sitt värde, om de olika formerna få
uppbära skiftningar i betydelsen. Så ha ju formerna värre och
ondare, ja, i någon mån även bättre och godare en viss olikhet i
användningen.
De nya formerna bildas i likhet, överensstämmelse eller analogi
med äldre och vanliga språkformer; vi kalla därför dessa
nybildningar analogibildningar. En dylik form är t. ex. simmade av
simma i stället för det äldre sam genom påverkan från det vanliga
böjningsmönstret rimma, rimmade o. s. v. Av tämja bilda vi det
regelrättare tämjde för det gamla tamde, av två få vi tvådde, som
ersätter tvog (jfr sådde av så). Böjningen gräva, grov blir gräva,
grävde; het blir hette. I stället för lyfte och miste få vi ofta se de
efter vanligare mönster bildade lyftade och mistade. Stundom kunna
vi dock även få se våra författare ta upp tämligen föråldrade, kanske
i folkmålen kvarlevande, kortare, »starka» verbformer, måhända
därför att de finna dem klangfullare eller kraftigare. Så kunna vi hos
Fröding finna den gamla formen vrok, som eljest nu heter vräkte.

Heidenstam använder halp vid sidan av hjälpte. Även nybildningar av
likartat slag kunna påvisas. Så har Strindberg röck för äldre och
vanligare ryckte, hos S. Lagerlöf förekommer formen dög som biform
till dugde.
En annan analogibildning är förändringen av fager, fägre till fager,
fagrare. Och det gamla uttrycket läsa ett lås ha vi förenklat till låsa
ett lås — uttrycket blir ovillkorligen därigenom enklare, och ordens
samhörighet framträder klarare.
Analogibildningarna gå ju ut på att skapa större likformighet vid
bildande av likartade former, vilket naturligtvis ofta har sin stora
fördel med sig. Hit hör t. ex., att främmande ord vanligen böjas på
samma sätt som svenska, när de upptagas i vårt språk. Även i övrigt
kunna de ju genom inhemsk påverkan förändras med avseende på
form, uttal och stavning. Det heter t. ex. en allé, flera alléer liksom
kraft, krafter. Andra slag av mera ingripande analogiska
ombildningar ha vi redan talat om (sid. 37). Vi ha kanske märkt
besväret med ord, som bevara en främmande böjning, såsom ett
plenum, flera plena, faktum, fakta. Man kan få höra mindre bildat
folk tala om, att de varit med om »ett plena i riksdagen», om »ett
avgjort fakta» o. s. v.
Titlar av främmande ursprung få ofta ett mera svenskt utseende
genom tillägg av den rent svenska ändelsen -are, särskilt vanlig vid
yrkesnamn, såsom åkare, borgmästare o. s. v. Så få vi även jämte
officer, officerare, vidare sekreterare, ja även kamrerare.
Många andra exempel på begäret att göra språket regelrättare
kunde anföras: värmar blir värmlänningar, gutar blir gottlänningar
efter mönstret av smålänningar m. fl. Något bättre står sig formen
jämtar bredvid jämtlänningar.
Som exempel på, hur formerna bli enklare och kortare, kunna vi
peka på, huru vi av hava få ha, av bliva bli, av taga ta, av giva ge —
former, som äro goda, därför att de äro korta och dock fullt tydliga,
ehuru de ännu ej fått burskap i den s. k. högr e stilen.

En annan förenkling, som talspråket genomfört och som även
arbetar sig fram i skriftspråket är användningen av samma
predikatsformer av verbet, såväl när det hör ihop med ett ord i
flertal som ental. Vi säga sålunda allmänt t. ex. »gossarna kommer»
likaväl som »gossen kommer», under det vi efter gammalt mönster
pläga skriva: »gossarna komma». Men språket älskar ingen onödig
formrikedom. Och redan under 1600-talet och tidigare påträffas
sådana flertalsböjningar som vi binder, vi band (för binda, bundo).
Under medeltiden hette det även vi köpto, han köpte. Nu heter det
alltid köpte i såväl ental som flertal. Så komma nog ock sådana
former som »vi gick» att tränga igenom. Dylika formförenklingar äro
även analogibildningar. Talspråket har naturligtvis sin fulla rätt att
införa förändringar och förenklingar utan att känna sig bundet av
skriftspråket. Språkhistorien visar, att skriften oftast följer talet efter,
där det så lämpar sig, ehuru i något långsammare takt. En del av
våra yngre författare ha ju ock redan i skrift upptagit nyssnämnda
förenkling av verbböjningen. Särskilt kunna vi lägga märke till, att
Selma Lagerlöf genomgående använder lika former av verben i ental
och flertal i sina sista böcker.
Även en utveckling av nya former kan förekomma, vilket
naturligtvis kan vara av godo i det fall, att de öka språkets
uttrycksfullhet eller tydlighet. Länge ansågs ett härad, flera härad
som den enda riktiga böjningen, nu kan man ofta få se formen
härader. Ännu äro skepp, bord o. s. v., ja, de ojämförligt flesta s. k.
detkönsord eller neutra lika i ental och flertal. Det kunde ju i många
fall vara lämpligt att i stället ha två olika former. En del namn på
handelsvaror ha även fått flertalsändelser, såsom tyger, viner, teer.
Dessa former ha dock den säregna betydelsen av flera olika slag av
tyg o. s. v.
Vi säga naturligtvis, att av två brukliga former är ej den äldsta
bäst, utan den, som är ändamålsenligast. För femtio år sedan hade
vi dock en livskraftig »klassisk» eller historisk riktning, som alltid ville
ge företrädet åt en äldre form. Ett exempel visar oss de olika
förhållandena då och nu. Viktor Rydberg, som strängt höll på den
äldre svenskans språkbruk, betecknade år 1873 formen elementer

(liksom systemer, landskaper o. s. v.) såsom »falsk böjning». Men år
1906 ger vår kände författare Per Hallström ut sin bok De fyra
elementerna och tar alltså upp denna »falska» böjning.
En annan förändring, som åsyftar att göra språket regelbundnare
och som trängt igenom i talspråket, må omnämnas, särskilt som den
även börjat visa sig i skrift. Det är strävandet att ge alla substantiver
(tingord) samma ändelser i bestämd form i flertal. Det heter ju
hästarna, stolarna, men hittills vanligen i skrift barnen, borden.
Dessa neutra få emellertid i talspråket även ändelsen -na, varigenom
de till sin böjning bliva mera lika övriga substantiver i språket. Vi
kunna också fastslå, att Selma Lagerlöf i en av sina böcker upptagit
även formerna barnena, bordena o. s. v.; dessa förefalla oss kanske
till en början litet tunga, men ha den fördelen att vara mera
regelbundet bildade. Tydligen kunna de ju ej anses fullt upptagna
och »tillåtna» i s. k. vårdad normalprosa, därför att en av våra
främsta författare med skaldens rätt och frihet använt dem.
En förenkling, som kan anses fullt genomförd i riksspråket, är
upphävandet av »könsskillnaden» i språket mellan »döda» föremål,
d. v. s. skillnaden mellan han- och honkön. Landsmålen säga
vanligen sola ho’, stoln han o. s. v. Vi säga emellertid nu: solen den
och stolen den. Detta är ett avgjort framsteg, då ju döda föremål
faktiskt ej ha något kön. Skalderna är det ju obetaget att i naturens
föremål dikta in manliga och kvinnliga väsen, att ge personlighet och
liv åt det i sig döda, men det praktiska språkbruket är ej främst
poetiskt, utan främst just praktiskt, d. v . s. så enkelt som möjligt.
En företeelse, som även berör genusförhållandenas språkliga
uttryck, är den, att kvinnan, samtidigt med att hon tillkämpar sig
rätten till allt flera tjänster, yrken och examina, också erövrar rätten
till motsvarande förut manliga titlar. Förr hette det skald och
skaldinna, konstnär, konstnärinna o. s. v. Nu blir det allt vanligare att
tala om kvinnliga skalder, konstnärer, författare. I den riktningen går
det, och de senast förvärvade kvinnotitlarna av doktor och docent ha
ingen direkt motsvarande feminin form, vilket däremot den något
tidigare förvärvade rätten till studentexamen medförde — den

kvinnliga studenten kallades studentska. Men doktorinna betyder ju
ej kvinnlig doktor!
Vi se sålunda även här, hur kulturrörelser inom samhällslivet trycka
sin prägel på språket — spegeln av folkets liv och uttrycket för dess
synpunkter. Förr bildade också de kvinnodyrkande skalderna gärna
feminina nybildningar, sådana som huldinna, tjusarinna. Nu se vi ej
mycket sådant.
Vi ha här endast vidrört några spridda drag av språkets ljud- och
formutveckling för att visa, hur språket på alla områden strävar att
bli ett allt bättre och tjänligare redskap i kulturens tjänst. Och även
på detta område avspeglar sig odlingen i språket. I en tid med
intensivt liv och rask utveckling på många områden visar sig
brådskan även i tal och skrift. Strävanden efter korta, direkta
uttryckssätt framträda, onödiga ändelser, svagt betonade stavelser
försvinna, under det talet flyter i en snabbare takt. Särskilt i den
brinnande affärsbrådskans språk, engelskan, kunna vi tydligt märka
en sådan utveckling, men även i vårt språk se vi detsamma, ehuru ej
i så hög grad. Allt sedan fornsvensk tid har emellertid en förkortning
av orden genom bortstötande av en mängd överflödiga ändelser och
andra orddelar fortgått, och denna benägenhet förefinnes i hög grad
än i dag, som vi sett. Och vi ringakta gångna tiders omständliga och
cirklade talesätt med de långrandiga omskrivningarna och de
överflödiga fraserna. Vårt språk går rakt på sak och nämner också
saken vid dess rätta namn. Det är ju en utveckling i god riktning
detta. Måtte den även vittna om en god moralisk utveckling till större
ärlighet, rättframhet och uppriktighet! Vågade vi tro detta, så kunde
vi ju också anse språket som en så mycket betydelsefullare spegel
av kulturen.

STILARTER. SPRÅKET OCH DE
ENSKILDA.
Språket har alltså, som vi upprepade gånger framhållit, i första
hand en praktisk uppgift. Som vi skola se, förneka vi därför ej
skönhetens rätt och betydelse. Men språkets uppgifter äro av
mångahanda slag. Därför få vi ock många olika stilarter. Med stil
mena vi då de språkliga uttrycksmedlens anpassning efter det
ändamål, som den talande eller skrivande åsyftar, formens
överensstämmelse med sitt innehåll. Ej blott det olika innehållet,
utan även många andra faktorer inverka på stilen, såsom den krets
man vänder sig till, den offentlighet det talade eller skrivna har och
andra yttre omständigheter, såsom tid och rum. Så få vi en indelning
i lägre stil, högre stil och mellanstil eller normalstil, men även andra
indelningar äro ju tänkbara. Stilarterna skilja sig med avseende på
ordval, formbildning m. m. Stilen kan naturligtvis också vara mer och
mindre personligt egenartad. Till lägre stil hör det vanliga, mer eller
mindre vårdade samtalsspråket. Högre stil finna vi ofta i
predikningen, i högstämda tal, i vissa skönlitteraturens alster o. s. v.
Vid den s. k. vältaligheten bruka vi ju fästa den innebörden, att den
på ett särskilt sätt skall tala till känslan och fantasien. Den verkliga
vältaligheten föraktar onödiga prydnader och älskar ett rent och klart
ordval — de många, granna orden stå ej högt i kurs i vår tid. Dock
utmärkes den högre stilen vanligen av rikedom på friska, talande och
levande bilder.
Normalstilen är skriftspråkets breda ström, vetenskapens,
föreläsarens, ämbetsmannens, tidningarnas språk, den väl vårdade
prosan, som vänder sig till en större skara av läsare eller åhörare,
främst av allt sökande det klara och enkla uttrycket för tanken.
Kravet är högt nog: att återge tankens finaste skiftningar.

Undersökningar av olika stilarter och deras kännetecken sakna ej
sitt intresse.
Naturligtvis finnes en mängd olika slag av stilar, lika visst som
språket har otaliga vitt skilda uppgifter. Dessutom kanske vi strängt
taget borde kunna säga, att varje människa har sin säregna stil, så
vitt som varje människa i något avseende är olik alla andra. Framför
allt gäller detta om de stora författarna. Varje diktare har sin egen
stil, liksom vi ock kunna skönja vissa drag, som särskilja de olika
arterna av diktning. Olikartade bliva med avseende på stil och ordval
den glödande känslolyriken, den objektiva verklighetsskildringen,
den på bitande satir byggda kritiken av människor och samhällen
o. s. v.
För en författare är friheten livsluften. Naturligtvis ledes även han
av lagar, men ej småaktiga lagar, skrivna av »vittra pysslingar, utan
av naturen», som Thorild säger. Det är den personliga smakens och
det odlade skönhetssinnets lagar, som skola leda honom, och dessa
lagar kunna ej i några givna formler uttryckas. Har han dem ej inom
sig själv, så hjälpa yttre påbud föga! Låtom oss komma ihåg, att det
är de stora språkkonstnärerna, diktarna, författarna, som gå i
spetsen för vårt språks utveckling. Det är de, som genom sin
diktning skapa allt fullödigare, vackrare och klarare uttryck för sina
tankar, fantasier, drömmar och känslor. Så bidrager även diktningen
att föra språket framåt mot dess mål, att bli ett allt bättre och
smidigare uttrycksmedel för den mänskliga tanken. »Klarhet i
begrepp och renhet i språk», som Geijer säger, är den verkliga
vältalighetens mål. Sanningen bör man ej våga »belasta med
prydnader, som hon ej behöver».
Ja, vad är all konst i grunden annat än en stor tanke eller känsla,
klädd i åskådlig dräkt, i en form, som ger ett fullgott, starkt och
levande uttryck åt ett rikt innehåll. Så sammanfalla djupare sett i viss
mån kraven på språkets ändmålsenlighet med kraven på dess
skönhet.
Vad kunna då vi vanliga dödliga göra? Vi kunna älska vårt språk
och vår litteratur. Vi kunna vårda vårt eget språk, vaka över vårt

uttal, vårt ordval, men naturligt, utan överdrift, onatur och
förkonstling. Vi må komma ihåg, att talspråket ej är en
efterhärmning av skriftspråket, utan har sina egna fria och naturliga
lagar. Skriften skall ofta kunna läsas och förstås av många, den skall
bevaras för framtiden, och den har därför även sina egna lagar.
Måhända kunde mången av oss behöva en varning för att använda
överdrivna eller för mycket sägande uttryck om vardagliga ting,
t. ex. sådana ord som rysligt, förtjusande, härligt, gudomligt. Vi
skola spara de betydelsefulla orden, tilldess de verkligen behövas,
kanske de eljest ej räcka till, då vi stå inför det verkligt stora.
Men språket har också blivit ett så förträffligt och smidigt redskap,
att det för den, som behärskar det, liksom »skriver sig självt». Må vi
därför akta oss för att låta de många orden endast dölja en
tankarnas tomhet! Det finnes intet ihåligare än ord utan innehåll och
tanke.
En betydelsefull och omfattande apparat är språket. Och säga vi,
att det svenska språket har ett ordförråd av 200,000 ord, är det
snarare för litet än för mycket, särskilt om vi tänka på alla de
möjligheter att bilda nya ord genom sammansättningar, som språket
äger. En hel del ord tillhöra ju yrkes- och fackspråk, som vi nog ej
alla känna till; men man har trott sig kunna säga, att minst 45,000
äro allmänt brukliga i det vanliga folkspråket — därmed är dock ej
sagt, att var och en använder och förstår dem alla. I det dagliga livet
reda vi oss i vanliga fall med ett betydligt mindre antal. Dialekterna,
vilka många djupt förakta, och vilkas allt för oklara ljud och
oförståeliga uttryck vi i viss mån måste motarbeta, äro dock ofta
synnerligen uttrycksfulla och ha ett rikt flöde av förträffliga och
målande ord, liksom de i fråga om ordförrådets svenskhet stå på ett
helt annat plan än vårt riksspråk. Vi kunna ock se, huru flera av våra
författare tagit intryck av sin hemorts dialekt, t. ex. Fröding och
Strindberg samt de sista tidernas många hembygdsdiktare.
Dessutom pågår ett intensivt upptecknande av de försvinnande
dialekternas ordskatter.

Att språket ej är någon naturprodukt, vars utveckling står utom
vår viljas räckvidd, framgår av vad vi redan sagt. Språket är av
människan skapat, är en spegel och ett uttryck för den genom
mänskligt arbete skapade kulturen, och det sammanhänger på det
intimaste med hela vår odling och dess utveckling. På oss beror det,
om språket skall utvecklas i god eller dålig riktning.
Kärleken till vårt språk, intresset för dess rykt och renhet lever i
våra dagar starkare än någonsin. Språket går framåt. Och ett
omfattande studium av språkets historia, liv, uppgift och väsen pågår
likaväl som av vår litteratur och dess hävder.
Vad vi här ej kunnat mer än antyda, är den ofta omärkliga, men
betydelsefulla fördjupning språket vinner samtidigt med
fördjupningen av hela vårt andliga liv. Orden äro oftast desamma, ha
samma betydelse, men ha dock för den tänkande och förstående fått
en rikare innebörd.
På ett storslaget sätt är det, som språket fyller sin uppgift såsom
uttryck för mänskligt själsliv. Vi kunna i vår egen tid se, huru språket
förmår ge uttryck åt skaldens drömmar och tänkarens tankar, åt
forskningens och vetenskapens alla oerhörda framsteg, åt otaliga
nyvinningar på teknikens, samfärdselns och industriens områden.
Språket är en väldig spegel av vår odling, forntids och nutids.
Språket är det, som mer än något annat binder oss samman med
våra fäder, binder oss samman till ett folk, binder oss vid släkten,
som gått, och släkten, som komma.

Welcome to our website – the perfect destination for book lovers and
knowledge seekers. We believe that every book holds a new world,
offering opportunities for learning, discovery, and personal growth.
That’s why we are dedicated to bringing you a diverse collection of
books, ranging from classic literature and specialized publications to
self-development guides and children's books.
More than just a book-buying platform, we strive to be a bridge
connecting you with timeless cultural and intellectual values. With an
elegant, user-friendly interface and a smart search system, you can
quickly find the books that best suit your interests. Additionally,
our special promotions and home delivery services help you save time
and fully enjoy the joy of reading.
Join us on a journey of knowledge exploration, passion nurturing, and
personal growth every day!
ebookbell.com

Divine Providence The Molinist Account Thomas P Flint

About This Presentation

Slide Content

Tags

Categories

Download

Quick Actions

Statistics

Related Slideshows

Divine Providence The Molinist Account Thomas P Flint

About This Presentation

Slide Content

Slide 1

Slide 2

Slide 3

Slide 5

Slide 6

Slide 7

Slide 8

Slide 9

Slide 11

Slide 13

Slide 14

Slide 15

Slide 17

Slide 18

Slide 19

Slide 20

Slide 21

Slide 22

Slide 23

Slide 25

Slide 27

Slide 28

Slide 29

Slide 30

Slide 31

Slide 32

Slide 33

Slide 34

Slide 35

Slide 36

Slide 37

Slide 38

Slide 39

Slide 40

Slide 41

Slide 42

Slide 43

Slide 44

Slide 45

Slide 46

Slide 47

Slide 48

Slide 49

Slide 50

Slide 51

Slide 52

Slide 53

Slide 54

Slide 55

Slide 56

Slide 57

Slide 58

Slide 59

Slide 60

Slide 61

Slide 62

Slide 63

Slide 64

Slide 65

Slide 66

Slide 67

Slide 68

Slide 69

Slide 70

Slide 71

Slide 72

Slide 73

Slide 74

Slide 75

Slide 76

Slide 77

Slide 78

Slide 79

Slide 80

Slide 81

Slide 82

Slide 83