Human Resource Information Systems 2nd Edition Kavanagh Test Bank

Human Resource Information Systems 2nd Edition Kavanagh Test Bank
Human Resource Information Systems 2nd Edition Kavanagh Test Bank
Human Resource Information Systems 2nd Edition Kavanagh Test Bank

1. Human Resource Information Systems 2nd Edition
Kavanagh Test Bank download
https://testbankdeal.com/product/human-resource-information-
systems-2nd-edition-kavanagh-test-bank/
Find test banks or solution manuals at testbankdeal.com today!

2. We believe these products will be a great fit for you. Click
the link to download now, or visit testbankdeal.com
to discover even more!
Human Resource Information Systems 3rd Edition Kavanagh
Test Bank
https://testbankdeal.com/product/human-resource-information-
systems-3rd-edition-kavanagh-test-bank/
Human Resource Information Systems 3rd Edition Kavanagh
Solutions Manual
https://testbankdeal.com/product/human-resource-information-
systems-3rd-edition-kavanagh-solutions-manual/
Human Resource Information Systems Basics Applications and
Future Directions 4th Edition Kavanagh Test Bank
https://testbankdeal.com/product/human-resource-information-systems-
basics-applications-and-future-directions-4th-edition-kavanagh-test-
bank/
Western Civilization Beyond Boundaries Volume I to 1715
7th Edition Noble Test Bank
https://testbankdeal.com/product/western-civilization-beyond-
boundaries-volume-i-to-1715-7th-edition-noble-test-bank/

3. Interactive Statistics Informed Decisions Using Data 1st
Edition Sullivan Test Bank
https://testbankdeal.com/product/interactive-statistics-informed-
decisions-using-data-1st-edition-sullivan-test-bank/
Discovering the Humanities 3rd Edition Sayre Test Bank
https://testbankdeal.com/product/discovering-the-humanities-3rd-
edition-sayre-test-bank/
Legal Environment 4th Edition Beatty Test Bank
https://testbankdeal.com/product/legal-environment-4th-edition-beatty-
test-bank/
Principles of Cost Accounting 16th Edition Vanderbeck Test
Bank
https://testbankdeal.com/product/principles-of-cost-accounting-16th-
edition-vanderbeck-test-bank/
College Algebra 5th Edition Beecher Test Bank
https://testbankdeal.com/product/college-algebra-5th-edition-beecher-
test-bank/

4. Introduction to Criminal Justice Practice and Process 2nd
Edition Peak Solutions Manual
https://testbankdeal.com/product/introduction-to-criminal-justice-
practice-and-process-2nd-edition-peak-solutions-manual/

5. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

Chapter 8: Project Management and Human Resource Advice for Human Resource
Information Systems Implementation



Multiple Choice



1. GANTT, PERT, and CPM charts are techniques used in:
A. identification of modules to computerize
B. project management (PM)
C. data flow diagramming
D. utility analysis
ANS: A


2. The final stage of the system development process for an HRIS is:
A. implementation
B. evaluation
C. maintenance
D. distribution
ANS: B


3. Which one of the following reasons has been identified as a barrier to success in the development and
implementation of an HRIS?
A. project team instability
B. a well-done needs analysis
C. use of PERT
D. use of a Gantt chart
ANS: A


4. An effective plan for HRIS implementation should include:
A. project goals and timetables
B. responsibilities and resources
C. monitoring and reporting mechanisms
D. all of the above
ANS: D



5. The major advantage in using PM approaches and tools during the SDLC for an HRIS is:
A. a tighter control over the process to ensure successful implementation
B. a graphical picture of the entire project showing all activities
C. top management support is guaranteed
D. communications are always accurate
ANS: A

6. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson



6. A method for analyzing a project that calculates the starting and ending times for each
activity, determines which activities are critical to the completion of a project is called:
A. the SDLC
B. a Gantt chart
C. CPM
D. PERT
ANS: C


7. A method for analyzing the tasks involved in completing a given project, the time needed to
complete each task, and the minimum time needed to complete the total project is called:
A. the SDLC
B. a Gantt chart
C. CPM
D. PERT
ANS: D


8. The item developed during the first phase of the SDLC that describes the key stakeholders and
seeks to ensure that the right questions are asked so that the right problem is solved is the:
A. project team
B. project concept
C. work packages
D. project proposal
ANS: B


9. The item developed during the first phase of the SDLC that contains objectives and performance
targets (e.g., cost, time, scope) for the HRIS project is the:
A. project timetable
B. project concept
C. work packages
D. project proposal
ANS: D


10. The item created during the SDLC that defines the order in which activities, tasks and jobs
are to be performed, and specific check or monitoring points are established is the:
A. work breakdown structure
B. project concept
C. work packages
D. project proposal
ANS: A

7. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

11. It has been estimated that failure of IT projects costs organizations in the United States alone
at least ___________ a year.
A. $500 million
B. $750 million
C. $100 billion
D. $750 billion
ANS: T


12. The five key factors of PM: schedule, budget, open issues, risks, and communication are
assessed during the ____________ ___________ phase.
A. project initiation phase
B. project planning phase
C. project execution phase
D. project close-out phase
ANS: XXX


13. The term used to describe when decisions are made during the PM process to implement
additional functions beyond what was defined in the project scope is called:
A. reengineering
B. process mapping
C. project add-ons
D. project creep
ANS: D


14. What are the three general factors that affect successful PM?
A. time, cost, and scope
B. creep, scope and time
C. cost, management, and creep
D. time, management and creep
ANS: A


15. The primary responsibility of the steering committee in the development and implementation
of an HRIS using PM technology and tools is the:
A. provision of additional resources as needed during the project
B. oversight of the project in terms of progress toward meeting strategic goals
C. contacting external vendors to provide checks on the progress of the project
D. all of the above
ANS: A

8. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

True/False Questions



1. The sequence of activities in a project plan that results in the least cost for the project is called
the critical path.
ANS: F



2. Effective PM for the HRIS depends completely on a positive relationship between the IT and
HR departments.
ANS: T



3. The celebration of the completion of an HRIS project is not a part of the four phases of
project management.
ANS: F



4. PM brings a critical capability to the HRIS project—namely, evaluation of the project’s
performance by monitoring progress against the planned timetable.
ANS: T



5. One important task for the project steering committee is the development of the project
charter.
ANS: T



6. The project charter shows connection to organizational goals and strategies.
ANS: T



7. The coordination of the members of the steering committee is usually delegated to the
administrative assistant of the project sponsor.
ANS: F

9. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

8. Sending an email indicating progress on a Gantt chart is a good way to ensure cooperation
from both the steering committee and the project team members.
ANS: F



9. One of the major tasks of the PM team is to identify the need for more resources in the early
phases of the project.
ANS: T



10. Project creep can be contained by frequent updates on the project’s progress that includes a
definition of the project charter.
ANS: T



11. Complete, accurate, and up-to-date documentation of the system is critical for the
implementation of a successful HRIS.
ANS: T



12. Since the project team is mostly comprised of HR and IT professionals as well as line
managers, it does not need additional training to complete the project successfully.
ANS: F



13. Premature introduction of a new HRIS or introducing it without appropriate training will
lead to failure.
ANS: T



14. User involvement is not a critical factor in the successful implementation of the HRIS.
ANS: F



15. Poor integration between systems after the implementation of an HRIS, e. g., HR,
Marketing, Finance, is usually the result of company politics aimed at gaining a larger share
of the annual budget.
ANS: F

10. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson




Short Answer Essay Questions



1. In which phases of the SDLC is documentation important? Why?
Documentation is important in every phase of the SDLC since each phase builds
on the previous one. However, as emphasized in this chapter, documentation is
critical in the implementation and maintenance phases. It is important to
remember that during the implementation and maintenance phases that evaluation
of the HRIS project is ongoing. Documenting this evaluation is very useful when
one has to modify or update the HRIS in the future.

2. What is the information needed to construct a Gantt chart?
Three pieces of information are needed to construct a Gantt chart: (1) a list of all
activities required to complete the project; (2) The time (duration) that each
activity will take to complete; and (3) The dependencies among the activities

3. Regardless of the methodology employed, what are the four general PM process
phases in common?
The four general phases of all PM methodologies are:
1. project initiation phase
2. project planning phase
3. project execution phase
4. project close-out phase
4. During the the management of an HRIS project, what are the four categories of organizational
factors that place resource limits and specifications on the project?
• Time—start and end dates
• People—identification, specific skills they bring to project, availability, costs
• Tools—equipment, software
• Money—budget
5. What are the three general problems that must be addressed that are critical to the success of
any of the PM methodologies?

• There are three general problems that are critical to the success of any of these
methodologies

11. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

1. First is the importance of solving the right problem. All too often, IT developers
create HRIS systems that they think end users want.
2. The second issue is to have IT system developers who do not understand the HRM
domain and its problems and constraints. It is necessary to have systems developers
who are sensitive to HR issues and willing to learn about the constraints in HR
functionality.
3. The third issue involves having project managers, from either an IT or an HR
department, who must understand the dynamic nature of any HRIS project and how
the interrelations among various factors might render decisions ineffective or even
counterproductive. For example, studies have shown that assigning more people to
an overdue project might actually delay project completion.

6. What are organizational requirements necessary for the success of the HRIS project using PM
technology and tools?
1. Identification of steering committee and project charter
2. Configuring the PM team
3. Identification of available resources and constraints
4. Controlling project creep
5. Selection of the implementation team
6. Training and documentation
7. Who should be on the PM team?

The PM team should comprise representatives from the functional units affected, most
notably the HR and IT departments. There may be other units affected, for example,
operations, marketing, or finance, and a judgment must be made whether to include
representatives from these functional units or simply supply regular update reports on the
project to them. The HR professionals chosen for the team should have significant
functional knowledge—for example, manager of employment or compensation—with
some technical proficiency, as well as having a positive status within their department
and the organization. Likewise, IT professionals could include systems analysts,
hardware and software specialists, and HRIS professionals, all of whom should be
respected members of the organization.

8. What is change management and is it important for the successful development and
implementation of an HRIS?

Change management is a structured approach to changing individuals, groups, and
organizations to accept new ideas and processes, that is, a new HRIS. Lewin (1951)
described change management as involving three phases—unfreezing current attitudes
and behaviors, changing to new attitudes and behaviors, and refreezing these new
attitudes and behavior. There are other change management approaches in the literature
(Kotter, 1996; Luecke, 2003). The important point is that these approaches work and are
absolutely critical for the successful implementation and use of the HRIS.

12. Human Resource Information Systems: Basics, Applications, and Future Directions, 2e
by Michael J. Kavanagh, Mohan Thite, and Richard D. Johnson

9. What are the goals and activities that occur during the project close-out phase.
The project close-out phase involves the implementation, evaluation, and
maintenance of the HRIS. This phase includes the following goals and activities:
a. Accepting the project’s products (indicated by user sign off)
b. Completing the post-implementation evaluation report (PIER)
c. Disbursing resources (staff, facilities, and automated systems)
d. Conducting a “lessons learned” session
e. Completing and archiving project records
f. Recognizing outstanding achievement
g. Celebrating project completion
10. How is tighter control attained by using the PM approaches and tools to ensure successful
implementation of the HRIS?

This tighter control is attained by the following means:
1. Definition of all activites to be accomplished to complete the project
2. Establishment of a specific schedule for activities that includes an estimate of
when each activity will start and end
3. Project milestones that are used to monitor specific activities set by this
schedule
4. Assignment of resources in terms of equipment, people, and, thus, costs for all
activities
5. Computation of the total budget and allocation of the budget needed to
accomplish each activity
6. A graphical picture of the entire project showing all activities, their costs, and
their milestones

13. Random documents with unrelated
content Scribd suggests to you:

14. Född på det stora adliga godset Bierich, ungefär en mil söder om
Prag, hvilket gods egdes af hans fader, en gammal före detta
rådsherre och sträng katolik, var han sina föräldrars enda barn och i
följd deraf ständigt föremål för deras ömmaste omsorger. De
husitiska lärorna, som vid tiden för den unge Josephs barndom ånyo
började taga fart i Böhmen, motsades så mycket som möjligt af den
stränge och katolskt renlärige Arnold von Bierich, som genast vid
sonens födelse lät inskrifva honom såsom officer vid ett i Wien
förlagdt infanteriregemente.
Gossens milda, nästan qvinliga sinnelag, ett arf efter den kort före
hans afresa till hufvudstaden aflidna modern, gjorde dock, att han
småningom började eftersinna huruvida icke husiternas läror
ändock, hade någon sanning i sig. Detta eftersinnande måste dock
ske i största hemlighet, så att hvarken fadren eller kamraterne finge
vetskap derom, ty i hvilketdera fallet som helst vore han olycklig.
Icke nog med att fängelset och pinbänken väntade honom; när de
religiösa lidelserna på ömse sidor hade nått sin höjdpunkt, vore
äfven hans framtida bana förstörd. Den stränge fadren skulle också
utan tvifvel göra honom arflös.
Under det dessa slitningar marterade Joseph von Bierichs själ kom
underrättelsen om Gustaf II Adolphs landstigning på tysk jord till de
förtryckte protestanternes hjelp. Denna tidning väckte i Wien ett
oerhördt hånlöje, och "snömajestätet", som snart skulle smälta i
Söderns brännande solstrålar, var bittida och sent utsatt för de mest
ilskna och på samma gång spefulla yttranden.
Joseph von Bierich deltog dock aldrig i dessa skamliga och
hånfulla utlåtelser, dertill egde han allt för mycken takt, men han
vågade ej heller fälla ett enda ord till de förhånades försvar.

15. Under tiden började Gustaf Adolph den lysande segerbana, som
efter endast två år skulle sluta med hans hjeltedöd vid Lützen, men
som oaktadt sin korthet ändock gifvit "snömajestätet" ett namn
såsom en af mensklighetens störste välgörare, i det att han genom
sitt energiska uppträdande tillförsäkrade sina af katolskt våld lidande
protestantiske bröder den frihet i sin religionsutöfning, som de så
länge under Mansfeld med flere kämpat för.
Underrättelserna om de föraktade svenskarnes oupphörliga segrar
väckte till en början knappast någon uppmärksamhet i Wien, der det
hötte, att när blott Tilly hunne samla sin kringspridda här, skulle de
objudne gästerne snart åter kastas tillbaka öfver Östersjön.
Magdeburgs omenskliga uppbrännande och plundrande väckte
naturligtvis oerhördt jubel hos massan af folket i Österrike och dess
hufvudstad. De mera sansade, bland hvilka Joseph von Bierich också
befann sig, skakade dock på hufvudet och menade på, att detta
grymma handlingssätt alls icke kunde vara Gudi behagligt, och
väntade för den skull en olycka. Tilly sjelf blef efter Magdeburgs fall
mera dyster och sluten. Den lit han alltid tillförne haft till sig sjelf
försvann som genom ett trollslag. Han blef vankelmodig i sina beslut
och tycktes gång på gång undandraga sig ett möte med den
konungslige motståndare, om hvilken han förut endast talat med
öfvermod. Förgäfves sökte han att bekämpa de inre förebråelser,
som isynnerhet i ensamma stunder anklagade honom för
Magdeburgs förstöring. Härar och folk kunde han besegra, men sitt
eget hjertas gnagande tillvitelser förmådde han icke bringa till
tystnad.
Följden af denna hans obeslutsamhet visade sig snart, då han
anföll svenska lägret vid Werben, en liten stad, belägen i Mark-

16. Brandenburg. "Den gamle korporalen" försökte här att taga lägret
genom förräderi, men blef sjelf, sedan Gustaf Adolph lyckats få
vetskap om förräderiet, så kraftigt tillbakakastad, att han kort
derefter såg sig tvungen att lemna landet, allrahelst som lifsmedel
började fattas honom och hans folk.
Genom den kort derpå utkämpade drabbningen vid Breitenfeld
blef Tilly i grund slagen. Nära var det också, att han blifvit
tillfångatagen. Han räddades dock och skyndade som en flykting till
Halle, der han af en barberare förbands. Men sorgen öfver det lidna
nederlaget gjorde att han grät, naturligtvis på samma gång också af
harm och förödmjukelse öfver den motgång, som så oförmodadt
drabbat honom.
Af det föregående veta vi, att det var i slaget vid Leipzig eller
Breitenfeld, såsom det också kallas efter den plats, der det
egentligen stod, som Joseph von Bierich blef svårt sårad. Han hade
varit med i de ofantliga fyrkanter, som Tilly skickade ned mot Gustaf
Horns flygel och här hade han råkat in i det värsta handgemänget.
Flere gånger sårad var han lika många gånger fångad af svenskarne,
men lyckades ändock att komma fri. Nära nog dignande af trötthet
och blodförlust tillsade honom Tilly sjelf att söka hvilan, och von
Bierich ämnade just följa den gamle fältherrens råd, när vägen
plötsligt stängdes af en mängd finnar, som under den tappre
Stålhandskes befäl anföllo med rasande häftighet.
Den trupp, i hvilken Joseph von Bierich befann sig, sprängdes
snart.
Sjelf blef han liggande medvetslös på det blodiga slagfältet.
Hur länge han legat der i denna ställning visste han icke, men då
han vaknade såg han tre män och en ung flicka stå lutade öfver sig.

17. Då han gjorde ett svagt försök att resa sig upp, höjde den ene af
männen (Mathias Gründler) en lång pik för att genomborra honom
med. Den unga flickan sprang dock genast emellan och Joseph von
Bierichs lif var räddadt åtminstone för ögonblicket.
Hemförd till pistolsmeden Wolfs bostad sväfvade han under flere
månader mellan lif eller död, ty de sår han erhållit voro af lifsfarlig
beskaffenhet nästan allesammans.
Annchens milda och rent qvinliga sinnelag kunde icke lida att en
medmenniska, låt vara en katolik, våndades så i hennes omedelbara
närhet utan att försöka att lindra hans plågor. Till en början gick hon
till gamle Wolf blott och bart af ren nyfikenhet, men slutligen tilltog
intresset för den sårade mer och mer för hvarje dag. Hon
uppmuntrades också genom läkarens utsago, att hennes omvårdnad
skulle i hög grad hjelpa till att förbättra den sjukes tillstånd.
Fadrens ogillande af dessa täta besök gjorde visserligen Annchen
till en början orolig och nedstämd, men slutligen blef hennes sinne
lugnare äfven i detta fall och tanken på att hon endast och allenast
gjorde sin pligt verkade ännu mera uppfriskande på henne. Olyckan
plägar draga själarne till hvarandra, säger man. Så ock här. Då
Joseph von Bierich ändteligen blef så pass återstäld, att han kunde
öfvertänka, hvad som händt, hängaf han sig, utan att tänka på, att
han befann sig hos sin motståndare, åt en i början häftig förtviflan.
Tilly var ju slagen och hela den ligistiska hären stadd i upplösning.
Hvad skulle slutet derpå blifva? Förgäfves grubblade Joseph von
Bierich derpå; ju mera han grubblade, desto mera förvärrades hans
tillstånd. Han föll ånyo i en tung dvala, som räckte ett par dagar.
När han ändteligen vaknade upp igen, förbjöd honom läkaren
strängeligen att vidare tänka på det förflutna. Nu skulle han endast

18. se framtiden ljusare an, om han ville bli återstäld till helsan igen.
Under dessa långa och tråkiga timmar vid sjukbädden hade
Joseph von Bierich och Annchen tillräcklig tid att tala om
hvarjehanda. De talade dock mest i religion. Den förstnämnde var
dock i början icke så litet skygg och gaf nästan alltid undvikande
svar på Annchens frågor. Dessa gjorde dock så mycket att han, i
början mot sin vilja, kom att mer och mer tänka på hvad den unga
flickan så ifrigt framhöll. De idéer han också besjälats af under sin
vistelse i Österrikes hufvudstad funno också nu mera näring hos
honom och länge dröjde det icke, förrän han öppet bekände för
Annchen, att han på allvar började hylla de lutherska lärosatserne.
Men han afgaf samtidigt också en annan bekännelse, och det var
att han älskade den unga mjölnarflickan. Annchen blef häraf så
förskräckt, att hon som en jagad hund sprang till sitt hem, der hon
nu hade sin första sömnlösa natt.
Han, den rike officeren, älskade henne, den fattiga och obemärkta
mjölnardottren! Var detta väl en sanning eller endast ett bittert hån?
Vid tanken på detta sistnämnda begynte den stackars flickan att
gråta konvulsiviskt, ty äfven hon hade fattat kärlek till den sårade.
Detta visste hon icke förut, men i detta ögonblick stod denna känsla
klar för henne.
Hvad skulle fadren, Mathias Gründler och dennes son, med hvilken
Annchen ju var trolofvad redan i vaggan, säga härom? Det svindlade
för hennes ögon och ingen blund kom den natten i dem. Tankarne
tumlade om i hennes lilla täcka hufvud alldeles som hafvets fräsande
vågor under stormen.

19. Mot morgonen blef hon dock lugnare, och då hon med bevingade
steg vid soluppgången ånyo ilade fram på en af de smala gångstigar,
som öfver kullarne förde fram till den lilla staden Lützen, var hon
nästan lika glad som förut.
Ett tätt moln skymde dock hennes bländhvita panna, då hon redan
på afstånd såg mäster Wolfs lilla inbjudande stuga titta fram på
sidan om ena stadsporten, och det var med en nästan klanglös
stämma hon hviskade för sig sjelf, under det hon pressade händerna
mot det våldsamt klappande hjertat:
"Hvad skall han säga i dag? Gud, hvad jag är orolig! Är någon
olycka i antågande?"
Då hon inträdde i det rum, der Joseph von Bierich hvilade, sof
denne ännu. Annchen gick så tyst hon förmådde, men som hon
alltjemt hade ögonen fästade på den sårades vackra, fastän starkt
aftärda anlete, märkte hon icke, att en stol stod rakt i hennes väg.
Stolen kastades omkull och vid det buller, som deraf förorsakades,
vaknade von Bierich.
Han reste sig häftigt och förskräckt upp, men då han varseblef
Annchen, öfver hvilkens täcka anlete en glödande rodnad dragit sig,
sträckte han ut båda armarne och hans läppar framhviskade endast
men med ett ömt uttryck detta namn:
"Annchen!"
Den fattiga mjölnarflickan kunde icke längre beherska sig. Nästan
utan att hon visste om huru det gick till, låg hon vid Joseph von
Bierichs bröst, trofast omsluten af hans armar.

20. IV.
Efter ett längre samtal, hvarunder särdeles vigtiga öfverläggningar
egde rum, återvände Mathias Gründler till sin ungefär en fjerdedels
mil från Mayers väderqvarn belägna stuga.
Under hemgåendet retade den hetsige Gründler upp sig ännu
mera, och slutligen liknade han mera en ilsken tjur än en menniska.
En skällande byracka (hund) mötte honom på vägen. Under normalt
tillstånd bekymrade sig Mathias Gründler aldrig om dessa fyrfotade
individer, utan lät dem alltid skälla sig trötta under det han
obekymrad gick sin väg framåt, endast då och då stötande med
knölpåken i marken, liksom för att göra hunden uppmärksam på, att
det icke vore lönt att han försökte bitas. Nu deremot, i sitt ilskna
tillstånd, lyfte Mathias Gründler påken och gaf hunden ett så
våldsamt slag öfver ryggen, att det stackars djuret tjutande och
krypande drog sig undan.
"Ja ja, har jag knäckt ryggen på dig, så är det också din egen
skuld", brummade Gründler och fortsatte, obekymrad om det slagna
djurets lidande, sin väg. Han hade dock icke gått många steg förrän
hundens egare, lockad af djurets tjut, skyndade fram och stälde sig i
vägen för Mathias Gründler.

21. Länge dröjde det icke förrän trätan var i full gång. Hundens egare
var ovettig för det stryk hans skyddsling fått; Mathias Gründler
deremot försvarade sig dermed, att han icke önskade bli biten,
allraminst af en hund och det just nu, då hundgalenskapen (rabies
canina) gick i orten.
"Men, han bits inte", envisades hundens egare och stampade i
marken.
"Han kan bitas", svarade Mathias Gründler och stötte sin knölpåk
häftigt i marken så nära hundegarens fötter, att denne fann sig
föranlåten att skyndsamt retirera ett par steg bakåt.
Det ena ordet gaf naturligtvis det andra och retade ännu mera de
båda motståndarne, som tycktes vara i besittning af ungefär samma
kroppskrafter. Slutet på den lifliga trätan skulle utan tvifvel blifvit ett
slagsmål, om icke Mathias Gründlers förhoppningsfulle son och
vackra Annchens påtvingade brudgum i detsamma anländt till
platsen. När hundegaren då märkte, att den långe och fräknige
räkeln, hvilkens yttre mera påminde om en humlestör än om en
menniska med kött och blod, tog sin motståndares parti, skyndade
han undan allt hvad han kunde, följd af sin linkande och tjutande
hund samt af Mathias Gründlers och hans sons spetsiga speglosor.
Sedan Mathias Gründlers vrede öfver de förolämpningar han rönt
af den okände hundegaren någorlunda hunnit lägga sig, sade han till
sonen utan alla vidare omsvep:
"Jag fruktar för att Annchen Mayer rakar din näsa förbi, pojke."
Franz betraktade fadren på ett sätt, som kom denne att skrattande
utropa:

22. "Ja, se du inte så rasande dum ut nu. Tror du inte att jag förstår
hvad jag säger?"
Nej, det tycktes Franz icke begripa, ty hans blickar blefvo
dummare för hvarje minut som gick. Slutligen kunde han dock
frampusta dessa ord, under det han ifrigt gned sig i pannan:
"Annchen rakar min näsa förbi… Det der… begriper jag inte. Hvad
pratar ni nu för slag, far?"
"Sanning, pojke. En annan har troligtvis lagt beslag på henne."
"Hvem är det?" svarade Franz och drog till hälften ut den långa
slidknifven ur bältet.
"Joseph von Bierich, papisten."
Franz Gründler gaf till ett rytande, som hördes vida omkring på
slätten.
"Jaså, den der stackarn, som ni räddade för ett år sedan vid
Breitenfeld", sade han derpå föraktligt.
"Ja, just han", menade gubben Gründler. "Annchen har ju skött
honom under hans sjukdom, alldeles som om han varit hennes
fästman, och det förundrar mig alls inte, om hon blifvit kär i honom,
för det är nog en vacker karl, och deraf kan du alls inte skryta, ha,
ha, ha!"
Vid dessa ord skrattade Mathias Gründler så ilsket som han icke
gjort på länge, samt började att derefter mäta vägen till hemmet
med stora steg.

23. Den stackars Franz stannade emellertid qvar några minuter i en
ömklig ställning. Hufvudet var lutadt mot bröstet, de långa armarne
hängde slappa nedåt sidorna och de stora knäskålarne, af hvilka
delar sorglustigt tittade ut genom de trånga, sönderspruckna
byxorna, slogo emot hvarandra. Der han nu stod, företedde han en
verkligt ömklig bild af förtviflan och dumhet. Den underrättelse, som
fadren gifvit honom, hade utöfvat ett mägtigt inflytande på hans af
naturen slöa sinne. Redan från den tidigaste ungdomen van att
betrakta Annchen som sin blifvande hustru, kom underrättelsen om
att bon älskade en annan öfver honom som en iskall dusch.
Men plötsligt ryckte han upp sig ur den försoffning, i hvilken den
nedslående tidningen försatt honom, och satte efter fadren i fullt
språng. Tack vare sina långa ben kunde han snart hinna upp Mathias
Gründler.
"Men fader Mayer bar ju sagt, att Anncben ska' bli min", stånkade
han så snart han befann sig vid fadrens sida, och vid dessa ord såg
han på honom så ångestfullt, att den gamle icke kunde låta bli att
tröstande utropa:
"Sant nog, Franz, men ser du, qvinfolken nu för tiden ä' alldeles
galna i knektarne. Vore det bara fred, så tror jag nog du skulle få ha
Annchen för dig sjelf, men nu…"
"Ni sa' ju, att han är papist", inföll Franz häftigt, liksom vore detta
den räddningsplanka, han så girigt grep efter.
"Ja visst sa' jag det, men flickorna ä' så konstiga nu för tiden. De
bry sig inte alls om religionen, bara de få sin vilja fram. Men vill du
lyda mig, så ska' jag ge dig ett godt råd."

24. "Ja, far, hit med det!"
"Du ska' sjelf gå till Annchen och fråga henne, om det är sant
hvad folket pratar."
"Hvad pratar folket då om?" sporde Mathias Gründlers
förhoppningsfulle son och såg dervid så genomdum ut, att fadren
utbrast i högsta grad förargad:
"Hade jag vetat, att jag skulle få en så dum räkel till son, skulle du
aldrig blifvit född. Begriper du inte, din åsna, att folket talar om
Annchens kärlek till papisten och skrattar åt dig på baken derför, att
du är nog dum att tro att hon vill ha dig till man?"
En brännande rodnad sprang vid dessa fadrens ord upp på sonens
magra, utstående kindknotor. Händerna trefvade ånyo i bältet och
för andra gången blottades knifven, men nu helt och hållet.
"Jaså, folket skrattar åt mig", sade Franz halfhögt under det han
mekaniskt lekte med knifven. "Jag har lust att veta hvem det är som
skrattar."
Mathias Gründler betraktade några ögonblick sonen med
pröfvande blickar, och då han kring dennes läppar märkte ett så fast
drag af beslutsamhet, som han icke kunde påminna sig förut ha sett
der, sade han, under det han närmade sig Franz:
"I stället för att hålla dig till skrattarne, bör du uppsöka papisten…
du förstår… qvällarne ä' mörka nu, och…"
Han fullbordade icke sin mening utan gjorde i stället en
betecknande rörelse med ena banden. Derpå sade han:

25. "Men det, som ska' göras, måste göras snart, ifall det ska' lända
till någon nytta. Begriper du nu?"
Franz svarade ingenting. I stället instack han knifven återigen i
bältet, nickade betecknande åt fadren och skyndade in på den
gångstig, som ledde framtill Heinrich Mayers icke långt ifrån
väderqvarnarne belägna lilla vackra stuga.
När Mathias Gründler såg hvilken väg sonen tog, gnuggade han
förnöjd händerna, under det han utropade:
"Pojken är inte så dum som jag trodde, men rysligt slö är han. Få
nu se om hans tycke för Annchen kan pigga upp honom. I sådant
fall tror jag inte, att papistens lif är mycket värdt. Skulle önska att
Franz ville visa, att mitt blod rinner i hans ådror."
Med dessa ord skyndade Mathias Gründler, i sitt innersta belåten
med det verk och den uppryckning han gifvit sonen, in i sin stuga,
hvars dörr han försigtigt tillslöt efter sig.
Långe Franz fortsatte emellertid sin gång fram mot Heinrich
Mayers stuga. Redan på långt afstånd upptäckte hans skarpa blickar
Anncben stående i dörren. Hon såg bort mot Lützen, det kunde
Franz tydligt se, och redan denna omständighet gjorde att hans blod
kom i en häftig svallning.
"Det synes nog, att hon tycker om papisten", mumlade han för sig
sjelf, "annars skulle hon inte stå så der och koxa dit bort. Om jag
skulle först som sist gå till staden och fordra räkenskap af förföraren!
Ja… nej… far sa' ju, att jag först skulle tala med henne. Kanske att
allt endast är ett nedrigt förtal. Men, jag ska' gå så, att jag
öfverraskar henne oförhappandes."

26. Med dessa ord tog han en lång omväg förbi de andre
qvarnbyggnaderne och lyckades att, osedd af Annchen, som med
ifrig längtan skådade bortåt Lützen, dit fadren förbjudit henne att
begifva sig, komma på baksidan af Heinrich Mayers hus. Hans hjerta
klappade så våldsamt, som om det ville sprängas, och han måste
sansa sig några minuter innan han förmådde träda fram.
Det lilla mjölnarhuset omgafs af en nätt trädgårdstäppa, ordnad
och planterad af Annchens egna händer. Ett vackert gulmåladt
spjelstaket skyddade vidare täppan för obehöriga personers och
djurs inträngande.
Långa ben äro alltid bra vid så kallad "plankning". Detta fick
Mathias
Gründlers älskogskranke son också nu erfara.
Utan den ringaste svårighet klef han öfver staketet och smög sig
derefter nedhukad genom den lilla, sandade gången fram till det
hörn af huset, mot hvilket Annchen under sitt spejande vände
ryggen.
Den unga flickan var så försjunken i sina tankar, att hon alls icke
märkte Franz. Denne sträckte sig så långt fram han kunde och
spände örhinnorna, för att tilläfventyrs kunna uppfånga någon af de
många meningar Annchen mumlade för sig sjelf med knappt hörbar
röst. Men han bedrog sig häruti; endast djupa suckar ur den unga
mjölnardottrens beklämda bröst hunno fram till hans öron.
Men dessa djupa suckar pinade honom mera än han anade. Han
skrufvade fram och tillbaka och kom vid ett dylikt tillfälle att
oförsigtigt nog skrubba ena armen hårdare mot husknuten, än som
ämnadt var.

27. Annchen hörde det frasande ljudet och vände sig hastigt om. Vid
åsynen af Franz blef hennes vackra anlete pionrödt och hon
utropade, under det hon utmanande betraktade sin långe friare:
"Jaså, du håller dig inte för god att lyssna. Fy, Franz! Hur har du
kommit in?"
"Deröfver", svarade Franz Gründler och pekade menlöst på
staketet.
"Hå hå, du går således alldeles som en tjuf om natten", inföll den
unga mjölnardottren försmädligt.
"Jag är ingen tjuf", svarade långe Franz förnärmad.
"Det har jag heller aldrig sagt", inföll Annchen och intogs af
medömkan öfver sin friares dumhet, "men du känner väl ordspråket,
som säger om en person, som liksom du smyger sig på en annan,
att han kommer som en tjuf om natten."
"Känner nog det", svarade Franz och tycktes för några minuter
vakna ännu mera upp ur sin slöa likgiltighet, "men jag känner också
ett annat ordspråk, och det ett bibliskt till på köpet", fortfor han och
betraktade den vackra mjölnardottren med skadeglada och
triumferande blickar.
"Ett bibliskt ordspråk", utbrast Annchen och såg förvånad på
Franz, "hvad är det för ett ordspråk?"
"Det säger, att 'den förbjudna frukten smakar alltid bäst'. Har du
inte hört det?"

28. Till en början kunde icke den unga flickan utfundera hvad Franz
menade, men till slut fann hon det. En brännande rodnad betäckte
hennes kinder och hals, då hon svarade:
"Du kommer för att förebrå mig. Gör det, men jag kan inte ändra
mitt en gång fattade beslut."
Franz hade under tiden närmat sig förstugubron.
Hans gång liknade en drucken menniskas, så osäkert trampade
han på den sandade gången, och hans blickar voro så bedjande, då
han hviskade:
"Annchen, säg att det är osanning hvad folket pratar om dig
och…"
Den stackars ynglingen hejdade sig sjelf här. Tungan nekade att
göra tjenst, då han ville uttala det förhatliga namnet.
"Hvad är det som folket pratar?" inföll Annchen raskt. "Bara skräp,
kan jag tro."
"Ja, Gud gifve att det vore så", svarade den stackars Franz och
torkade de stora svettperlorna ur ansigtet. "Ingen skulle bli gladare
deröfver än jag."
"Men säg då hvad det är frågan om", ropade den vackra flickan
otåligt.
"Har du alldeles förlorat målföret?"
"Inte alldeles, men nära nog", svarade Franz med halft jemrande
ton. "Jo, hör på, Annchen, hvad folket pratar om. Men, hvarför
vänder du dig bort? Kan du inte se mig rakt i ansigtet?"

29. När den unga flickan nu hörde, att det skulle bli allvar af med
bekännelsen, och hon kände med sig sjelf hur hon ytterligare
rodnade men icke nu af samma orsak som förra gången, hade hon
för några ögonblick vändt sig bort för att söka bemästra sin rörelse
och återvinna det lugn, som höll på att lemna henne. Då Franz
gjorde sin sista fråga "kan du inte se mig rakt i ansigtet?" hade det
lyckats henne att återfå sitt lugn.
"Jo, nog kan jag se dig rakt i ansigtet", sade hon derför temligen
obesväradt. "Hvad är det folket pratar om?"
Franz var i föga mindre afundsvärd ställning än Annchen. Hvarje
gång det olyckliga namnet skulle öfver hans läppar fastnade det der.
Slutligen gjorde han en förtvinad ansträngning och framstötte med
ett ljud, som mera liknade en oxes bölande läte än en mensklig röst:
"Jo folket säger, att du tycker om pap… pap… papisten", skrek han
till med tonvigt på de två sista stafvelserna.
Den stackars pojkens löjliga och på samma gång förskräckta
uppträdande hade inverkat så mycket på Annchen, att hon nära nog
gifvit till ett gapskratt. Hon hade likväl nog takt i sig att i tid qväfva
detsamma. I stället sade hon:
"Jag förstår inte hvad du menar, bäste Franz. Hvilken papist?"
"Joseph von Bierich, vet jag", svarade Franz Gründler raskt, ty
sedan början en gång blifvit gjord, var det ej så svårt att komma
fram med sjelfva namnet.
"Bäste Franz", svarade den unga mjölnardottren, som nu var
fullkomligt lugn, "inte är Joseph von Bierich någon papist, inte."

30. Franz gjorde stora ögon. Han höll på att återfalla i sin dumma
slöhet igen.
"Jo, nog är han det", svarade han till slut. "Blef han inte funnen
vid
Breitenfeld i fjol och erkände han inte att han…"
"Hör på, Franz", afbröt Annchen, fattade långe Gründler i armen
och drog honom med sig ned i trädgårdstäppan, "du är nog en bra
pojke, det vet jag, fastän gubben far din retar upp dig. Joseph von
Bierich har varit kejserlig officer, men är det inte längre, Han har
varit katolik, men har nu öfvergått till den lutherska läran. Förstår du
nu?"
"Jaha", utbrast Franz Gründler långsamt, "men är det sant, att du
tycker om honom?"
"Ja, det är sant", svarade Annchen raskt.
Utan att yttra ett ord slet sig Franz lös från det tag, som Annchen
fattat om hans arm, rusade samma väg som han kommit, hoppade i
ett enda skutt öfver staketet och ilade derefter så snart hans långa
ben det tilläto bort mot Lützen.
"Store Gud, hvad kommer åt honom", jemrade sig Annchen och
vred förtvinad händerna, under det hon häftigt gick fram och tillbaka
i den lilla täppan och såg efter den alltjemt springande Franz
Gründler. "Hans utseende blef så förfärligt, då jag sade, att jag
älskar Joseph! Himmelens Gud, tänk om han i sin dumhet springer
åstad och gör honom något illa. Han slägtas på fadren, säger alltid
far, och Mathias Gründler är känd för sitt häftiga lynne. O, nej, jag
kan inte dröja längre, jag måste bryta mot fars befallningar; fader

31. Wolf skall ändock alltid beskydda mig. Gud, jag måste till Lützen för
att se om någon olycka händer Joseph. Gode Gud, tillräkna mig ej
att jag är olydig mot min far."
En stund derefter syntes också Annchen på en liten omväg af alla
krafter skynda bort mot den lilla staden. När Heinrich Mayer senare
på dagen kom hem för att taga sin dotter i en grundlig upptuktelse,
var huset tomt. Han sökte öfverallt i de två rummen, han ropade
dottrens namn både inne och ute, men något svar fick han ej.
Pustande sjönk han ned på den lilla pinnsoffan, under det han i
jemrande ton utbrast:
"Annchen, Annchen, nu har du styrt det vackert åt mig!"

32. V.
En af katolikernes mest frejdade härförare, någre säga den
förnämste, var Albert Wenceslaus Eusebius Wallenstein, en grym,
högmodig och hänsynslös man, så snart det gälde att bringa fattade
planer till mognad. Han började som partigängare och anförare för
det värsta slöddret af krigsmanskapet, och svingade sig under de
oupphörliga religionskrig, som Österrike vid den tiden förde, genom
den kraft han utvecklade, upp till rikedom och anseende.
Emot grefven af Mansfeld vann han såsom den kejserliga härens
befälhafvare flere segrar, förhärjade derefter Holstein och vände sig
slutligen mot Stralsund för att rycka denna protestantiska stad ifrån
den svenska besättning, som försvarade densamma, "om den ock
vore bunden med kedjor vid himmelen", såsom hans öfvermodiga
skryt lärer fallit. Men här kunde han ingenting uträtta, hvadan han
med harmen i hjertat måste lemna Stralsunds fasta murar.
Ungefär samtidigt härmed höll kejsar Ferdinand riksdag i
Regensburg. Vid detta tillfälle anklagade Tysklands katolske
kurfurstar Wallenstein icke allenast för högmod och en omättlig
ärelystnad, utan framhöllo äfven de förskräckliga grymheter, som
denne fältherre begått och ännu begick i det af hans trupper redan

33. så godt som utsugna Tyskland. Maximiliam af Bayern var den värste
anklagaren och slutet härpå blef att Wallenstein afsattes från sitt
befäl. Då han fick vetskap härom lär han på sitt bord ha nedskrifvit
följande vers:
    "Presternas reformation
    Bringar kejsaren från hans thron
    Och mig från min reputation.
    De Kurfurstar skola bekomma sin lön."
Det gick också, såsom vi veta, galet för Wallensteins efterträdare,
Tilly. Dödligt sårad vid Lech, afled han strax derpå i Ingolstadt.
Wallensteins stjerntydare Seni hade vid sin herres afsättning sagt
sig kunna läsa i stjernorna, att den dag snart skulle komma, då
kejsaren skulle tvingas till att gifva honom fullständig upprättelse.
Efter Tillys död och svenskarnes inträngande i Bayern kom också
denna stund.
Bud på bud skickades af den i ett grufligt trångmål stadde
kejsaren till Wallenstein, der denne på sina gods i Mähren höll ett
hof fullt ut lika präktigt som kejsarhusets i Wien. På ett af kejsarens
mest bönfallande bref uttalade Wallenstein dessa sanna ord: "När
höga herrar icke mera behöfva sina redskap, kasta de bort dem till
glömska och förakt."
Efter långa underhandlingar gaf ändtligen Wallenstein med sig.
Hans blotta namn var nog att inom en jemförelsevis kort tid under
hans banér samla krigarskaror, lystne efter rof och plundring, och
länge dröjde det icke, förrän han såg omkring sig en fullt rustad här
om något öfver fyratio tusen man.

34. Med denna här gick han Gustaf Adolph till mötes. Efter några
motgångar på ömse sidor, och sedan pesten börjat härja i de båda
lägren drog sig Wallenstein upp mot Sachsen, i akt och mening att
grundligt straffa dess kurfurste Johan Georg för hans förbund med
Gustaf II Adolph och för de infall han gjort i Böhmen efter slaget vid
Breitenfeld. Han närmade sig Sachsen i sträckmarscher, och branden
från protestantiska städer och byar betecknade den väg han tog.
Då Wallenstein skyndade mot Sachsen, befann sig Gustaf Adolph i
södra Tyskland. Sedan den sistnämnde förgäfves sökt att medelst ett
anfall mot Bayern draga den papistiske härföraren dit ned, skyndade
han efter den kejserliga hären mot Sachsen.
När Wallenstein märkte, att Gustaf Adolph ämnade stanna qvar i
södra Tyskland skickade han bort sin underbefälhafvare Pappenheim,
men återkallade honom genast, då han fick veta att den svenske
konungen uppgifvit sin plan och under ilmarscher nalkades honom.

35. VI.
Mäster Wolf stod just och höll på med den nya pipan till den pistol,
som Joseph von Bierich råkat göra otjenstbar, och var som bäst i
farten med att i hufvudet räkna ut hur mycket han skulle få i behåll
af de två guldmynt, som löjtnanten gifvit honom i ersättning, då
Franz Gründler hufvudstupa rusade in i verkstaden och skrek:
"Hvar är den förbannade papisten? Jag ska' hugga nacken af
honom och det genast ändå!"
Nu höll det rakt på att gå mäster Wolf på samma sätt som det gått
Joseph von Bierich. Det var nemligen så nära som på ett hår, att han
tappat den nya och polerade pistolpipan i stenarne, då han varsebfef
den beskedlige Franz Gründler i denna sinnesstämning. Håret stod
nästan på ända, mössan hade åkt ned på nacken; ögonen voro
glåmiga, för att ej säga fåniga, och mellan de långa magra fingrarne
höll Franz den blänkande knifven.
Snurrande omkring som en galning ropade han ständigt på
papisten, allt under det han högg och stack omkring sig värre, än
om han bestått en kamp med i luften sväfvande osynliga andar.

36. Mäster Wolf tänkte också, att Franz plötsligt mistat förståndet och
sade för den skull, sedan han försigtigtvis försett sig med en af sina
största släggor:
"Beskedlige Franz Gründler, hur är det med dig? Är du sjuk, min
stackars gosse?"
Dessa välmenande ord verkade som en iskall dusch på Franz
Gründlers upphetsade sinne. Det såg alldeles ut som om han
tillförne alls icke varseblifvit mäster Wolf, ty vid dennes ord hoppade
han ordentligt till och släppte i förskräckelsen knifven. Mäster Wolf
böjde sig skyndsamt ned, upptog den och lade den varsamt bredvid
sig under det han på nytt sade: "Hvad i Herrans namn går åt dig,
beskedlige Franz Gründler? Har den lede fått magt med dig, så att
du blifvit rent af förgjord, eller…"
Mäster Wolf talade ej till punkt och orsaken till att han sjelf afbröt
sina ord var åsynen af den stackars Franz Gründlers ömkliga
ställning, i det närmaste liknande den han innehade, när fadren
lemnade honom på gångstigen till hemmet.
Nu skämdes dock Franz icke så litet. Han vågade till en början ej
upplyfta hufvudet för att se mäster Wolf i ansigtet. Men sedan denne
ännu en gång vänligt tilltalat honom, tog ändtligen Franz mod till sig,
rätade på sig en smula och stammade under låga snyftningar:
"Jag är så olycklig så!"
"Du, Franz, olycklig", utbrast den gamle pistolsmeden hycklande,
ty han visste nog hvad som fattades Mathias Gründlers pojke, "hur
ska' jag förstå det?"

37. Franz Gründler gömde för några ögonblick hufvudet i handen och,
vi måste öppet tillstå det, grät bitterliga. Allt hans förra mod var
totalt bortblåst; han hade icke så mycket som ett uns qvar deraf.
När mäster Wolf såg detta gick han sakta bort till verkstadsbordet,
tog försigtigt Franz Gründlers knif och gömde den på en hylla. Han
trodde icke pojken mer än nätt och jemt efter de galenskaper han
redan sett af honom. Derpå trädde han åter fram till den
älskogskranke gossen, lade sin hand på hans axel och sporde:
"Hur mår din far, Franz?"
Mäster Wolf trodde att han skulle kunna förströ pojken genom att
afleda hans uppmärksamhet från det ömtåliga ämne han grubblade
på. Två gånger måste han upprepa sin fråga, innan Franz kunde
svara dessa ord:
"Far, han mår nog bra, men med mig bär det rakt åt fanders hvad
det lider."
"Hur så, Franz? Har du ondt i magen?"
Franz Gründler, som tog detta skämt för rena allvaret, svarade i
sorgsen ton under det han lade handen på hjertat:
"Nej, men här."
"Hvad vill det säga?" sporde mäster Wolf i menlös ton. "Jag förstår
dig inte, Franz."
"Ack, fader Wolf", utbrast den stackars pojken och blef blodröd i
ansigtet, "ni förstår nog, fastän ni nu ska' låtsas som om ni inte

38. Welcome to our website – the perfect destination for book lovers and
knowledge seekers. We believe that every book holds a new world,
offering opportunities for learning, discovery, and personal growth.
That’s why we are dedicated to bringing you a diverse collection of
books, ranging from classic literature and specialized publications to
self-development guides and children's books.
More than just a book-buying platform, we strive to be a bridge
connecting you with timeless cultural and intellectual values. With an
elegant, user-friendly interface and a smart search system, you can
quickly find the books that best suit your interests. Additionally,
our special promotions and home delivery services help you save time
and fully enjoy the joy of reading.
Join us on a journey of knowledge exploration, passion nurturing, and
personal growth every day!
testbankdeal.com