djup, har, kanhända, gifvit den sitt andra namn, Nockia, det vill säga,
Skorstensfejaren; hvilket jemväl är namnet på ett nära till forssen på
elfvens andra strand belägit Säteri, der den Österbottniske
Bondehären, anförd af Jacob Ilkka under det så kallade
Klubbekriget, anfölls och skingrades af Clas Flemming år 1597.
Nedan om Ämäkoski, på 3 mils afstånd, ökas elfven af de
vattendrag, som ifrån den i 1 mils långa socknen Ikalis, genom den
namnkunniga Kyroforss, faller ned uti Kyro Kyrkfjerden, och derifrån
vidare genom Sjuroforss, utgörande gränsen emellan Birkala och
Karku socknar, förenar sig med den af mig kallade Satakunda elfven.
Kyroforss, der jag uppställt min första Akt, är genom Skjöldebrands
Voyage Pittoresque både beskrifven och åskådlig gjord. På Birkala
sidan om det derifrån kommande vattendraget är en stor, vild och
bergig skog. I denna skog, ej långt ifrån Sjuro, finnes ett högt berg,
som röjer grofva spår af menniskohänder, i ändamål af dess
ytterligare befästande mot anfall. Der nedanföre, in åt skogen, är en
ängsdäld, hvarest jag uppställt andra Akten. Här äro åtskillige
urgamla vapen, såsom stenyxor m.m. fundne, och der berätta
sägnerna att Wäinämöinen sökt försvara sig emot Svenskarna, med
tillägg, att då han såg sig nödsakad att fly, ryckte han ur berget löst
en klippa, kastade den i sjön för att stiga på, och komma torrskodd
öfver till andra stranden. Af denna klippa, formerades sedermera en
med några träd beväxt liten holme. Ofvanom Ämäkoski, på Säteriet
Viks åker, närmare stranden af en vik, som skiljes ifrån elfmynningen
genom en udde, finnes en kulle, i form af en stor Ättehög. Den
kallas Junturinmäki, och säges vara ett gammalt offerställe
(Uhripajka). Der har jag uppställt Tredje Akten. Der skulle, enligt
berättelserna, folk ifrån alla håll, ankomne till det mästa på båtar,
hafva, efter slutad skörd i September, kommit att offra och göra
byteshandel. Sanning är, att ifrån urminnestider har en höstmarknad