åtminstone har då aldrig jag sett maken. Se bara på tofsen i nacken,
som vajar för vinden! ‘Att med beröm ej kunna hålla tätt, det är ett
dumt och skamligt sätt’ — ja visst, men den dumheten och
skammen tar jag helt och hållet på mig, och jag säger dig rent ut,
att du är, ta mig tusan, den sötaste lilla varelse jag nånsin har sett.
»Men du skall inte vara så oförsiktig! Vet du inte, att du är den
allra präktigaste skottavla? Varför håller du dig inte litet ur sikte? På
det här viset gör du dig ökänd för alla människor i floddalen, och
med ditt nätta, inställsamma sätt kan du inte rädda en enda av dina
fjädrar. Du får ditt lilla röda hjärta utskjutet ur din lilla röda kropp det
är just vad du får det. Det är synd och skam! Och ändå finns det en
lag, som skyddar dig. Det är hög plikt på att döda sådana som du,
men det tycks ingen fästa sig vid. Varenda pojkslyngel vill försöka
på, om han kan peka rätt med bössan, och på hela stranden finns
ingenting så lätt att sikta på som du, så grant som du lyser.
»Men om du vill stanna där du är, skall den lymmel, som skjuter
på dig, råka illa ut, det lovar jag dig, Rödfink. De här ägorna ä’ mina,
och om du bosätter dig här, är du min, tills det blir dags att vända
tillbaka till den där andra gubben, som är lik mig. Undrar, om han är
villigare att föda dig och försvara dig än jag!»
»Här! Här! Här!» visslade kardinalen.
»Jag skulle bli väldigt glad, om du sa’, att du vill stanna. Och det
gör du nog, såvida du inte träffar på någon hona från Limberlost och
låter locka dig bort till kärret. Herre Gud, Limberlost kan då rakt inte
jämföras med floden. Du är dum, om du ger dig härifrån. Men
apropå te ge sig härifrån, så måste jag gå nu, annars kommer Maria
efter mig med lyktan, och när jag tänker rätt på saken, så är jag
verkligen litet fuktig för att inte säga våt. Men du varnade mig ju,
inte sant, lilla vän? Jag sa’ ju till Maria, att det är som att träffa en
människa då man träffar dig, och så har det också varit. Betydligt
mer än jag själv tänkte, och jag har pratat mer än annars på ett helt
år. Du kan väl rakt inte tänka dig, att jag är ansedd för att vara en
väldigt tystlåten karl!»